Julbocken

Vi har en liten julbock i halm som åkte fram ur garderoben när Chuck städade där idag. Ellen satt och lekte lite med den, och då skrämde Chuck henne så nu klarar hon inte av att se den längre utan att börja gnälla lite. Det är ju jättebra - om vi sätter bocken under granen i jul kommer klapparna definitivt att få vara ifred för nyfikna små bebisfingrar!

Smygstart

I helgen shoppade vi två adventsljusstakar i mässing som jag har ställt upp i fönstren i vardagsrummet här på landet. Vi smygstartar julen lite. Det ser himla mysigt ut! Jag kan knappt vänta tills julafton, som vi tänkt fira här för första gången.

Bilkörning

Idag körde jag bil för första gången sedan Olyckan. Det gick bra! Så nu kommer jag nog ta mig upp till stan igen snart. Nån som vill hänga lite?

Sova-i-egen-säng-träning del 2

Ja, det gick ju verkligen skitdåligt... jag är tydligen svagare än drinkarna på IOGT-NTOs julfester. Någon som har ett bra tips på hur man får en liten tjej att sova i egen säng utan att hon gråter så mycket att hon nästan inte kan andas? Det här med att låta barnen gråta tills de somnar fixar jag inte riktigt.

Sova-i-egen-säng-träning

I helgen ska vi försöka träna Ellen i att sova i sin egen säng. Jag får nästan ont i magen bara jag tänker på det... hon kommer definitivt inte uppskatta det, i alla fall inte till en början. Stackars liten. Jag ska försöka vara stark.

Sitta själv

Idag när Ellen kröp omkring på golvet lyckades hon med bedriften att själv sätta sig upp också. Hon såg till och med ganska stadig ut. Duktig tjej!

Trots att hon nu kan förflytta sig lite vart hon vill så är fortfarande den allra bästa platsen i mammas eller pappas famn. Såklart.

Försäkringskassans konstiga regler

Om ni såg på TV4-nyheterna i morse är det här old news. Detta (klicka för länk) fick jag själv erfara förra veckan när jag ringde Försäkringskassan. Jag ville ge bort några föräldradagar (tillfällig föräldrapenning) till mina föräldrar så att de kunde stanna hemma från jobbet och hjälpa mig att ta hand om Ellen under den tid jag är tvungen att gå med kryckor. Men se, den gubben gick visst inte.

Om den förälder som är hemma med barnet måste sjukskriva sig är det bara den andra föräldern som kan gå in och ta ut tillfällig föräldrapenning under sjukskrivningstiden. Denna andra förälder kan dock sedan välja att ge bort dagar till mormor, grannen, eller vem som helst. Problemet för vår familj är att i Försäkringskassans värld räknas jag som ensamstående förälder (eftersom Chuck inte jobbar i Sverige och därmed inte har några föräldradagar att ta ut), och är man ensamstående förälder finns det per definition inte en andra förälder som kan ta ut tillfällig föräldrapenning under sjukskrivningstiden, och sedan välja att ge bort dem till någon annan. Tough luck liksom.

Ett så ovanligt korkat regelverk. Tur att Chuck kunde jobba från Sverige förra veckan, och tur att mina föräldrar har en del kompledighet att ta ut. Vad hade vi gjort annars?

Barnstolen

Vi har en Antilop barnstol från IKEA, som Ellen sitter i när hon äter. På senare tid har barnstolen börjat utlösa en reflex hos Ellen, hon *viskar* försöker göra nummer två så snart vi sätter ner henne i stolen. Först tänkte jag att det kanske helt enkelt var en variant av Stockholms krogköer, dvs "en ut en in". Det kan man ju förstå - är det fullt så är det och då måste man ju först göra plats innan man fyller på med nytt. Men hon tar i, om vi kan kalla det så, även när hon bara sitter med oss som sällskap vid bordet, utan egen mat. Ett mycket märkligt exempel på betingning. Men ganska roligt.

Oj vad hon kommer att bli arg på mig när hon är tretton år och läser det här. Förlåt gumman.

På besök hos Love

Veckans utflykt blev till nytillskottet i släkten, lille Love. Han låg och sov på soffan, framför en sprakande brasa i öppna spisen, när vi kom dit. Det såg helmysigt ut! Han har lite gulsot och har fått sola för att bli av med det, vilket har gett honom en rätt fräsch solbränna. Jag blev nästan lite avis.

Ellen blev tydligt förtjust i sin syssling och ville gärna klappa på honom, men eftersom hon inte har någon riktig koll på sin egen styrka än fick hon hålla sig lite på avstånd. Vi utlovade istället massor av kramar från Love så snart han blivit lite större, och hon verkade nöja sig med det.

Jag blir så glad

Chuck är så bra med Ellen, jag blir så glad när jag ser dem tillsammans. Hon är så lycklig och riktigt sprudlar när hon får vara med far sin. Gulle dem.

Framsteg

Idag lyckades Ellen krypa lite. Jag lade en leksak framför henne, som hon försökte få tag på, och flyttade den allteftersom hon kom närmare. Hon kom väl en och en halv meter innan hon surnade till ordentligt på den dumma leksaken (och den dumma mamman). Fast hon har nog inte förstått att hon kan förflytta sig själv än, hon skriker fortfarande på uppmärksamhet när vi befinner oss lite för långt bort. Vi får träna vidare imorgon.

Dumma hus

Vårt hemsökta (?) hus har skördat sitt andra offer: moi! I söndags stod jag tre och en halv meter upp på en stege för att måla vår kamin som äntligen installerats. Stegen gled bakåt och jag rasade ner med den. Det blev en ordentlig smäll! Vänster lillfinger var böjt i en grotesk s-liknande form, och höger fot svällde på nolltid upp till en stor, hård, rund boll. Vi fick ringa ambulans, och när den kom fick jag lite schysst morfin. Det funkade kanon, jag kände ingenting när de drog ut mitt finger till normalläge igen. Jag fick sen åka plingplongtaxi till plåsterhuset i Katrineholm (tyvärr utan blåljus) där hand och fot röntgades. Fantastiskt nog var inget brutet - vilken tur! Jag blev hemskickad med ett par kryckor, som jag nu skuttar runt på. Jag börjar bli riktigt haj på att ta mig fram, klarar till och med av att ta mig både upp och ner för trappor.

En positiv följd av händelsen är att Chuck har varit hemma med mig och Ellen hela veckan! Han har visat sig vara mycket begåvad i multi tasking: han har klarat av att jobba, ta hand om Ellen och ta hand om mig, allt på en och samma gång. Han har till och med hunnit bygga lite mer på huset. Beundransvärt! Jag hoppas att denna talang inte "försvinner" på nåt magiskt vis så snart jag kan gå på egen hand igen.

Kaminen är för övrigt numera färdigmålad, samt kontrollerad och godkänd av sotaren, så nu kan vi elda hur mycket vi vill! Den är dock väldigt effektiv, så om man vill myselda en hel kväll måste man ha några fönster och dörrar öppna om man inte ska svettas ihjäl. Alternativt kan man ha nakenparty. Chuck har (inte helt oväntat) röstat på det senare.

Det är kul att åka bil?

Vi åkte ner till Flen idag, skulle vara på plats inför morgondagens efterlängtade event: montering av vår kamin! Kvart i sex ringde de från kaminfirman och avbokade. Lite sent påtänkt kanske? Så vi åkte hem igen, tjugo mil i bil på en och samma dag. Tur att Ellen gillar bilar.

Normal. Nähä!

Ellen var på sexmånaderskontroll idag. Tant Barnmorskan var snäll men Farbror Doktorn var lite läskig. Ellen försökte vara modig men efter en stund tog rädslan (alternativt det kalla stetoskopet) ut sin rätt och hon grät en liten skvätt. Men det gick fort över.

Doktorn sa efter sin undersökning att Ellen var alldeles normal. Doh! Vår dotter är allt lite bättre/smartare/sötare/valfri positiv egenskap än genomsnittet i alla fall. Så det så.

Ivar och Carolina

Idag hade jag och Ellen lunchdejt med Ivar och Carolina. Ivar brukar ligga och sova varje gång vi ska ses men idag var han äntligen vaken och på strålande humör! Det märks att han är lillebror - han sitter gladeligen i vagnen och leker lite för sig själv. Inget uppmärksamhetsbehov där inte (han vet väl att det är lönlöst att ens försöka när man har en storebror som lever rövare).

Ellen tyckte att det var kul med en kompis i samma ålder, och att det var en kille var definitivt inget minus. Hon är en liten killtjusare, vår dotter.

En sån bra dag!

Inte nog med att jag fick gå en sväng på IKEA, och inte nog med att jag fick träffa Julia för första gången, jag blev också bjuden på middag hemma hos våra snälla grannar i lägenheten under oss (jag var strategiskt nog på besök lagom till middagen). Sicken bra dag!

Lilla Julia

Idag har jag och Ellen varit och besökt lilla Julia. Ann-Sofie var också där. Hon var så liten, så liten... (Julia alltså, Ann-Sofie är normalstor för sin ålder). Jag kan inte förstå att Ellen varit (nästan) lika liten? Helt otroligt.

Julia verkade trivas hos tant Lotta, hon är en sympatisk ung dam! Lilla sötisen.

Triss suger

Hundra spänn i sjön.

Dubbel lycka

Det är knappt man kan tro att det är sant, men... nu har min kompis Maria från Göteborg också fått barn! Två stycken till och med.


Den 2 november föddes tvillingarna Oscar och Ellen (fint namn!) - hjärtligt välkomna båda två!

Nu ska jag köpa trisslott

Ibland har man tur. Idag har jag haft riktig tur två gånger.

Första gången var när jag och Ellen kom ut till bilen, som givetvis var felparkerad (det är stört omöjligt att parkera lagligt här om man inte kommer innan klockan 17! Faktiskt.). 30 meter bort ser jag två lapplisor som är på väg åt mitt håll. Fort in i bilen och rivstarta bort från brottsplatsen! Där hade vi tur.

Andra gången var på Centralbron på väg hem. Jag ligger i mittenfilen. Ett rikspucko kommer i vänsterfil och smiter in precis framför mig på väg till avfarten, 15 meter fram till höger. Jag skojar inte när jag säger att han hade max 20 centimeter mellan sig och fronten på vår bil. Man kan väl lägga sig i rätt fil något i förväg när man ska svänga av istället för att riskera livet på sina medtrafikanter???!!! Extra mycket rikspucko var han eftersom jag inte hade någon bil bakom mig, så det hade onekligen varit mer begåvat av honom att gena över de två filerna bakom istället för precis framför mig. Jag lade mig på signalhornet. Nåväl, vi krockade inte. Där hade vi verkligen tur.

Nu ska jag gå och köpa en trisslott. Tredje gången gillt heter det ju!

Intressant rubriksättning

Det här är väl en lite intressant rubrik, med tanke på vad Billy Butt dömdes för? Smaklöst eller roligt, det är frågan?

Greppa. Bita. Kasta.

Ellens favoritlek för närvarande går till på följande vis:

Mamma lägger en leksak på soffbordet. Ellen greppar tag i den, stoppar den i munnen och biter/slickar lite, för att därefter kasta leksaken i golvet.

Mamma tar upp leksaken och lägger den på soffbordet. Ellen greppar tag i den, stoppar den i munnen och biter/slickar lite, för att därefter kasta leksaken i golvet.

Mamma tar upp leksaken och lägger den på soffbordet. Ellen greppar tag i den, stoppar den i munnen och biter/slickar lite, för att därefter kasta leksaken i golvet.

Mamma tar upp leksaken och lägger den på soffbordet. Ellen greppar tag i den, stoppar den i munnen och biter/slickar lite, för att därefter kasta leksaken i golvet.

Ja, ni fattar... jag har inte räknat efter, men jag tror att det är roligt åtminstone en 40-50 gånger på raken.