Jordskalv i Skåne

Ett hus rasade under jordskalvet i Skåne igår - läskigt!

Här finns bilder på katastrofen.

Lucia

I fredags firade minisarna på Ellens dagis Lucia.

Det var ingen som hade berättat i förväg att firandet skulle vara utomhus, så mitt införskaffande av lucialinne anpassades inte efter det faktum att Ellen var tvungen att ha overall på sig under lucialinnet. Man skulle ju kunna tycka att det hade varit en intelligent sak att berätta för föräldrarna i förväg, men men... det gick ju ganska bra trots allt.

Så här fin är Michelin-Ellen i overall, lucialinne och tomteluva. Det batteridrivna ljuset hon fått att hålla i handen kastade hon bort någonstans på vägen från ytterdörren till lekplatsen, där småttingarna gladde sina småblöta mammor och pappor med skön luciasång.

Skimming

Läste i Metro i morse att de hittat skimmingutrustning på Toys R Us i Stockholm. Gissa var vi handlade julklappar i helgen?

Kan ännu inte se några köp efter den 10/12 på internetbanken, så det är bara att hålla tummarna för att kortkrediten inte är uppe i max.

Hejdå vällingen

Ellen har en nära relation till sin välling.

Varje kväll när vi gjort i ordning en mugg och ska ställa tillbaka förpackningen i sin låda vinkar hon åt paketet och säger "hejdå, hejdå, hejdå".

Vällingen är den enda maten som förtjänar att pratas med här hemma. Very special.

Löss på dagis

Det går löss på Ellens dagis.

*RYYYYYYYYYYYYS*

Varje kväll tittar jag igenom hennes hår, livrädd för den dag jag ska se något krypa runt därinne.

Såklart

Chuck och Ellen var och handlade i helgen, och när de kom hem fick Ellen hjälpa till att packa upp det som inhandlats.

Hon blev ombedd att gå och lägga tvättlapparna inne på sitt rum (där vi brukar byta blöjor). Sagt och gjort, hon knatade iväg med tvättlapparna i näven.

När det senare var dags att byta blöja letade jag överallt efter sagda tvättlappar, i säkert en halvtimme, i alla lådor och andra potentiella gömställen i alla rum i lägenheten. Till slut gav jag upp och tog vanligt toalettpapper istället. När jag sträckte ner handen i blöjförpackningen kände jag... ett paket med tvättlappar. Såklart. Var ska de förvaras, om inte tillsammans med blöjorna? Hur logiskt som helst ju.

Kanske dags för mig att abdikera som "ordning-och-reda-och-var-sak-på-sin-plats-drottning" i vårt hushåll och istället lämna över kronan till Ellen. Hon visar definitivt på talang inom området.

CM-Janne

Tror att jag såg CM-Janne igår kväll, på väg hem från Daglivs. Han hade köpt två chokladaskar och gick och sjöng, ganska så högljutt, på väg ut ur affären.

Det var ju snällt av honom, att sprida lite glädje med musik.

Dags att sova

Det är underhållande att få Ellen i säng.

Hon brukar vara ganska speedad på kvällarna, särskilt på helgerna. Men i säng måste hon ändå i någorlunda rimlig tid. Jag brukar lägga mig bredvid henne på sängen, blunda och låtsas sova samtidigt som jag anstränger mig för att andas så djupt och lugnt som möjligt. Jag har fått för mig att min lugna andning ska smitta av sig på henne så att hon också lugnar ner sig, för att slutligen somna. Vete tusan om det fungerar egentligen, men jag envisas ändå.

Tiden från att hon läggs i sängen tills hon somnar brukar spenderas på ungefär samma sätt varje kväll:

1) Ellen går igenom alla ord hon kan: mamma, pappa, Ellen, mormor, kaka, byxor, gris, vovve, pasta, katt, bada, läsa, boll osv osv

2) Småpratet avbryts då och då av ett "YEAH!" samtidigt som hon sträcker upp båda armarna i luften i en segergest. Det sägs att det är bra att visualisera sina framgångar, att det ökar chanserna för att målen faktiskt uppnås, så det är ju bara positivt (om än överraskande när det händer).

3) Ellen sticker in ett finger i min näsa eller min mun, antingen för att kolla vad för intressant som kan tänkas finnas där inne, eller för att kontrollera att jag verkligen sover och inte bara försöker luras.

Jag får anstränga mig till tusen för att inte börja skratta. Det är svårt att sova räv när skrattet ligger och bubblar i magen, färdigt att spränga sig ut.

Å så vabbar jag igen...

Fyra timmar hann jag vara på jobbet den här veckan, innan de ringde från dagis och bad mig hämta Ellen. Det kom väldigt oväntat, hon var hur pigg som helst i morse. Nu ligger hon utslagen på soffan, efter att hon fått en Alvedon.

Lilla skruttis.

Den där löneförhöjningen jag tänkt förhandla om efter några månader på nya jobbet känns ganska avlägsen. Fast å andra sidan skulle inte företaget förlora särskilt mycket på att ge mig mer i grundlön, om jag nu ska vabba bort halva beloppet varje månad i alla fall.

Jag är beroende...

Jag erkänner. Jag är beroende. Det sägs ju att det första steget till att bli frisk är att erkänna problemet, så jag gör det nu.

Jag heter Lotta, och jag är Blocket-beroende.

Varje dag går jag in på sidan och letar efter fynd. Jag älskar att fynda. Att hitta en billig möbel, som med lite fantasi och visst arbete, kan bli perfekt och den enda i sitt slag är en härlig känsla.

Jag har gjort några bra köp, se bilder nedan. Nu ska jag bara måla lite, sy sittkuddar, byta knoppar... osv. Det tar sin lilla tid, men det blir nog bra när det blir klart.

Hallmöbel i retro-furu för 300 kronor, ska målas samt få en sittdyna i något fint tyg. Inuti finns plats för återvinningen.

Skänk med bra förvaringsmöjligheter till köket. 250 spänn kostade den. Behöver ett lager färg till, samt nya knoppar och gångjärn.

Chuck säger att jag inte får shoppa mer innan jag färdigställt de redan inhandlade fynden. Fast i helgen sprang vi på ett runt matbord med vackra mässingsdetaljer och tre - förstår ni hur stort det är, hela tre stycken - iläggsskivor samt två bordslampor i marmor, så vi var tvungna att göra ett undantag. Nu har jag alltså ytterligare ett måleriprojekt. Och så måste jag köpa/göra nya lampskärmar.

Har man inte redan nog att göra får man se till att skaffa sig.

Far och dotter

Fest med jobbet - kul!

I fredags hade vi höstfest med jobbet. Kul! Det är ju inte ofta man får chansen att gå ut och roa sig på egen hand.

En timme var jag där, innan jag i panik fick hoppa in i en taxi och åka hem. Magsjuk. Hemma möttes jag av en dotter, med samma symptom.

Mysigt värre i helgen hemma hos oss, alltså.

Lite mer internexponering

Jag jobbar hårt på att bli kändis på jobbet. För några veckor sen fick jag följande mail:

"Hej Lotta,
I nästa nummer av Vi medarbetare (vår interntidning alltså) ska vi ha med en artikel om att vi som företag stöttar föräldraledighet både för män och kvinnor. Det är viktigt att visa på möjligheter att kunna fortsätta som ledare eller ha någon annan typ av nyckelroll och ändå ta ut föräldraledighet, goda förebilder helt enkelt. Det är även är en åtgärd i jämställdhetsplanen att främja att fler fäder tar ut föräldraledighet.

Vi tycker att du är en bra förebild som nyckelperson inom Proposal Center och hoppas du har möjlighet att svara på dessa korta frågor..."

Förebild, och nyckelperson - jo, jag tackar jag! Det är ju nästan så att man blir generad.

Någon av dessa bilder ska publiceras i samband med intervjun. Jag gissar att de väljer den övre, den var av bättre kvalitet. Och Ellen, hemma sjuk när fotona togs, ser lite piggare ut.

Elle!

Igår sa Ellen sitt eget namn för första gången: Elle. Nu ingår det tydligen per default i varenda mening.

Elle bada. Elle bajsa. Elle kaka. Elle INTE sova.

1 gång per vecka räcker

Vår BVC-sköterska tycker att det räcker att bada en gång per vecka.

I think not. Hon har bevisligen inte sett Ellen äta Korv Stroganoff.

Dags för lite bilder

En så kallad badmössa

Mammas gamla 80-talssmycken - vilken skatt! Örhänget passar ju grymt bra som fotlänk.

Jag vill gå ut - NU! Mössan är på, jag är redo.

Så himla taskig morsa...

Ellen hade feber i lördags. I söndags var hon hängig, men ingen feber. I måndags gick vi till doktorn, bara för att kolla så att det inte var öroninflammation på gång igen. Det var det inte. I går var hon pigg hela dagen och ville INTE vara inomhus med mamma - hur tråkigt är det på en skala?

Idag tog jag henne till dagis. Klockan halv två, efter vilan, ringde de och bad mig hämta henne igen.

Jag känner mig så himla taskig som inte förstod att hon tydligen behövde ytterligare någon dag eller två hemma. Stackars Ellen. Fy på mig.

Utvecklingssamtal på dagis

I veckan var vi på utvecklingssamtal på dagis. Allt går fint - hon leker bra med de andra barnen, hon är intresserad av det mesta, hon äter som en häst, hon är alltid glad osv.

Jag fick även klarhet i varför hon börjat dra sig i håret när jag sjunger för henne. Tydligen betyder det att hon vill höra Pippi-sången, som är en favorit på dagis. Flätor, ni vet.

Mammaja

"Mammaja", "pappaja", "vovveja" osv. De senaste dagarna har Ellen börjat lägga till några bokstäver efter alla ord.

Jag fattade ingenting. Tills jag kom på att det förmodligen är mitt fel.

När Ellen pekar på mig och säger "mamma" brukar jag bekräfta det genom att säga "det är mamma, ja (det stämmer)". Inte trodde jag att placeringen av ordet "ja" i meningen skulle ha så stor inverkan.

Man får onekligen tänka på vad man gör och säger i sitt umgänge med barn, deras knivskarpa små hjärnor snappar upp allt!

Mörkt och kallt

När vi kom till landet igår eftermiddag möttes vi av ett kallt och mörkt hus.

Elmätaren var död. Ingen ström nådde huset.

Efter någon timme kom räddningen i form av en tekniker från Vattenfall. Han gjorde en koppling förbi mätaren så nu har vi fri el tills de kommer tillbaka för att installera en ny mätare.

Så här varmt och ljust har vi nog aldrig haft det förut. Man får ju liksom passa på när det är gratis.

ICA

Igår släppte vi lös Ellen på ICA. Det går knappt att med ord beskriva hur kul och spännande det var! Förvånansvärt nog skötte hon sig alldeles utomordentligt. Hon plockade åt sig allt möjligt som hon tyckte såg gott/intressant ut (eller helt enkelt det mesta som låg i Ellen-höjd) men om varan i fråga inte stod på vår inköpslista sa vi helt enkelt tack men nej tack, och då sprang hon snällt tillbaka med den dit hon hittat den. Godkända varor hamnade i korgen åtföljt av glada tillrop och klappande i händerna. Turen till ICA var helt klart dagens höjdpunkt.

Idag lät vi henne springa fritt i mataffären igen. Det gick inte lika smärtfritt denna gång. Hon försvann utom synhåll i fem sekunder och när hon dök upp igen var det glatt mumsandes på en ostfralla, som hon hittat (bakom stängda dörrar) i bageridelen. Vi får ta ett snack om det här med snatteri och stöld någon dag framöver.

Love hurts

Det finns en bitare på Ellens dagis. En sån som inte riktigt vet vad hon ska ta sig till när hon har pussats och kramats massor men ändå gärna vill visa lite till hur mycket hon känner. Så då bits hon.


Det är sant som de säger, att kärlek gör ont.

Nej gumman, pappa kommer nog inte hem ikväll

Chuck är i Köpenhamn och jobbar den här veckan, och hemresan var planerad till ikväll med Sterling.

http://www.sterling.dk/

I think not.

You don't mess with the Zohan

Om ni gillar Adam Sandler ska ni se hans senaste film, "You don't mess with the Zohan" (eller "Jiddra inte med Zohan", som den heter på svenska). Very funny.

Man blir sjukt sugen på hommous.

Hårdträning

Ellen blev inspirerad av teckningen i det här inlägget och har således lagt sig i hårdträning här hemma.

Modig liten tjej

I fredags var vi till BVC, för Ellens 18-månaderskontroll. I samband med det gjorde vi även ett återbesök hos farbror doktorn för att se att öronen såg bra ut igen efter öroninflammationen hon hade för några månader sen.

Ellen satt alldeles stilla i mitt knä när doktorn tittade i hennes öron, och när BVC-sköterska gav henne en spruta reagerade hon knappt alls. Sicken duktig tjej!

Hon hade bara växt 2 futtiga centimeter sen sist (vid ettårskontrollen), och stoltserar nu med 74 centimeter i längd och 9 kilo i vikt. Hon måste ha en alldeles fantastisk ämnesomsättning, så mycket mat som hon trycker i sig.

Vår eftermiddag

Jag sjunger:

Ellen, Ellen, världens bästa Ellen
söta, rara, underbara Ellen
Ellen, Ellen, världens bästa Ellen
undra på att alla, alla gillar dig

Ellen: Bra! *klappar händerna* Igen!

Och så höll vi på. En så hängiven och uppskattande publik vill man ju inte svika, så det var bara att sjunga vidare. Igen, och igen, och igen...

Matinspiration

Jag tycker att det är så himla svårt att komma på maträtter att laga, och det blir oftast så att jag lagar någon gammal "klassiker" för att jag inte orkar fundera ut något nytt. Men nyligen hittade jag det här receptet på arla.se, och det blev snabbt en ny vardagsfavorit! Lite mer vatten (eftersom det aldrig kan bli för mycket sås) och lite extra grönsaker i form av champinjoner och paprika så blir det perfekt! Fryst mango är också att rekommendera, det är ofta svårt att hitta bra färsk sådan.

Badmössa

Varm och mysig sittplats

Ellen har hittat en ny favoritsittplats här hemma. Vi har några vattenrör i vardagsrummet som är varma och sköna nu när föreningen satt på värmen i huset inför vintern. Där sitter Ellen och myser - varmt och bekvämt på samma gång, kan det bli bättre?

Ellen datanörden

Jag tror jag ska försöka få in Ellen som sommarjobbare på min arbetsplats, hon har definitivt talanger inom data och kodning.

I förrgår lade hon händerna på tangentbordet på min dator och... vips så hade hela skärmen vridit sig 90 grader! Hur bekvämt är det att försöka läsa då? Det blir nackspärr direkt.

Nu har jag själv lärt mig hur man gör, det är ett roligt litet bus ni kan testa om ni kör Windows Vista på jobbet - det görs i en handvändning och den utsatta kollegan kommer inte att förstå någonting om vad som hände. Tryck bara ctrl+alt+pil.

Förfinade konster

Som alla vet fokuserar vi i vår familj på att tidigt lära Ellen sånt som är viktigt här i livet.

Att göra high-five har hon kunnat sedan tidig ålder, och nu har hon med Chucks hjälp ytterligare förfinat denna konst.

En high-five åtföljs numera av ett högljutt "YEAH!" samtidigt som hon sträcker upp armen i luften i en form av segergest. Väldigt gulligt.

Pja, det känns som om vi inte har så mycket att tillföra längre, hon är ju i princip fullärd nu.

Innovativt

Ellen är glad i mat, men hon har ganska dåligt tålamod. Kombinationen leder ibland till problem när det är dags att äta middag, eftersom hon inte riktigt har ro nog att sitta snällt på sin stol under en hel måltid.

I helgen kom hon på en smart lösning. Hon stoppade helt sonika ner maten i haklappen och kunde sedan springa omkring och leka samtidigt som hon plockade upp en munsbit då och då (samt lämnade kladdiga fingeravtryck både här och där).

Det här med föräldraskap är knepigt. Självklart vill vi lära henne grundläggande saker såsom bordsskick, samtidigt som kreativt tänkande också är något vi mer än gärna uppmuntrar. I det här fallet lät vi henne hållas en stund innan vi tog hakklappen ifrån henne. Hon är ju bara 18 månader, så bordsskicket kommer nog med tiden ändå.

Å vad jag längtar...

... tills Ellen kan rita så här fina teckningar till mig.

Mycket god mat på sistone 2

Japp, mera god mat har det blivit för oss nyligen.

I helgen kom mina föräldrar till stan för att sitta barnvakt åt Ellen medan vi passade på att gå ut och äta middag med Frida och Anders, innan the baby formerly known as Isak behagar komma till världen.

Vi hamnade på Sjögräs vid Mariatorget. Inte någon särdeles mysig restaurang, men maten var god och vinet likaså! Kanske inte en restaurang att gå till ofta med tanke på priserna, men som småbarnsförälder känner jag inte att risken att spräcka budgeten pga för många restaurangbesök är särskilt stor.

Mycket god mat på sistone

Jag har ju glömt att ge Chuck cred för den fina födelsedagsmiddagen han lagade åt mig. Han hade slagit på stort med:

- bruschetta med buffalo mozzarella
- hummersoppa
- rårakor med tillbehör
- kantarellrisotto med chili- och parmesanpanerad kyckling inlindad i parmaskinka

Jättegott alltsammans. Vi orkade dock bara tre rätter, så risotton fick han bjuda på dagen efter istället.

Ellen ägnade sig åt finsmakeri och snodde åt sig så mycket hummer hon kunde komma över, och av risotton åt hon så mycket att hon fick ont i magen.

Igår var det Chucks tur att fylla år, och det är därmed min tur att laga finmiddag i helgen. Jag har total brist på fantasi. Förslag på lyxiga (men gärna någorlunda lättlagade) rätter, någon?

Vad ansträngande det är att jobba

Jag är helt slut. Jag orkar inte ens blogga på kvällarna, för det mesta.

Lämna Ellen på dagis klockan åtta. Framme vid jobbet strax innan nio. Lämna jobbet igen strax efter klockan två för att hinna hämta vid dagis vid tretiden. Handla/laga mat/leka/äta/bada/leka lite till fram till halv åtta då Ellen somnar. Sen sätta sig vid datorn och jobba några timmar till.

Vojne vojne. Antingen börjar jag bli gammal eller så var jag föräldraledig alldeles för länge. Jag blev nog lite förslappad.

Fritidshus, någon?

För den riktigt stora familjen.

http://w4.objektdata.se/pregen/728/OBJ11816_850674728/hemnet.htm

Kroppsdelar

Ellen har tydligen lärt sig vad en massa olika kroppsdelar heter. Helt plötsligt bara.

Vi har pekat och upprepat vad kroppsdelarna heter här hemma under en tid men hon har inte lyckats komma ihåg fler än några enstaka såsom näsa, ögon och öron. Undrar om det är dagis som har påverkat eller om det bara tog ett tag att smälta informationen.

Man får onekligen vara vaken om man ska hänga med i utvecklingen.

Idag vill jag gnälla på...

... att skor med smala klackar alltid måste klackas om strax efter att man köpt dem. När de sedan väl blivit omklackade håller de minst en och ibland flera säsonger innan det är dags att göra om det.

Hur svårt kan det vara att tillverka ett par skor med någorlunda hållbara klackar redan från början? Om jag betalar tusen spänn för ett par skor förväntar jag mig faktiskt att de ska vara av schysst kvalitet.

Födelsedagspresent

Vi köpte en (gemensam) födelsedagspresent i söndags; en taklampa till köket. Det är en kristallkrona i två våningar, omgärdad av en cylinder gjord av uppspända trådar. Jättefin!

Lördagens huvudpersoner

Lördagens huvudpersoner förevigade på bild. Barnen alltså.



Agnes hade tyvärr redan hunnit åka hem när jag kom på att vi ägde en kamera. Hoppas för övrigt att mor min fick några bilder på belgarna, eftersom jag totalt glömde bort att föreviga den delen av tillställningen.

Sovkläder

Jag brukar sova i t-shirt eller linne. Igår natt var det så varmt i sovrummet att jag bestämde mig för att skippa sovkläderna, men det fick jag ångra.

Klockan ett vaknade jag av att Ellen klämde, drog, och nöp mig i brösten. Tydligen hade hon vaknat till och upptäckt något intressant att leka med i sängen, för ovanlighets skull. Hon hade jätteskoj. Jag hade mest ont.

Lördagen

Klockan halv tio åkte jag för att träffa filmteamet vid Stadshuset. Vi började med att filma några scener där jag kom åkandes i bilen, stannade precis framför kameran som zoomade in registreringsskylten, och sen hoppade programledaren in i bilen och vi pratade lite samtidigt som jag körde omkring.

Det verkar vara ett ovanligt riskfyllt arbete att jobba som kameraman. Han satt i bakluckan på en bil som körde framför oss, med ena benet hängandes utanför, och filmade. Ungefär två meter tyckte han var ett bra avstånd, och vinkade hela tiden åt oss att köra närmare. Jag satt med blicken fastklistrad vid den andra bilens bromsljus. Att ge en kameraman brutna ben var inte något jag kände skulle kunna förgylla min födelsedag.

Vi åkte till saluhallen vid Östermalms torg och spatserade omkring en stund, samtidigt som vi blev filmade. Ett antal tårtor inhandlades också, på filmteamets bekostnad förstås. Ungefär vid halv ett tyckte regissören att vi (äntligen) var klara, och jag kunde åka hem och förbereda lite inför gästernas ankomst en timme senare.

Det vinnande laget hittade fram ungefär klockan halv tre (om jag inte minns fel), och det andra laget kom tjugo minuter senare. Tårta till alla!

En ganska intensiv dag, med andra ord. Träningsvärk i läpparna hade jag nästan också, efter att ha kindpussat halva Belgien.

Parkeringsböter

Vi har fått ovanligt många parkeringsböter denna månaden. Inte kul.

Chuck ansträngde sig därför extra mycket i söndags, när vi kom tillbaka från landet, att hitta en laglig parkeringsplats.

Men en laglig parkeringsplats är i sig inte tillräckligt för att slippa böter, det behövs en betald parkeringsbiljett också. Det hade han glömt, noterade jag när jag gick förbi bilen på väg till dagis på måndagseftermiddagen.

Han är lite disträ ibland, min man. Som tur var upptäckte jag missen innan någon parkeringsvakt gjorde det.

Lilla apan

Ellen kan trycka i sig bananer lika snabbt som vilken apa som helst. Ibland får man titta en extra gång för att vara säker på att hon inte tappat bananen men nej, den har bara slunkit ner ovanligt raskt.

Hon stoppar in så mycket hon kan i munnen, så mycket att det inte går att tugga utan att en del åker ut igen. Hon brukar använda båda pekfingrarna för att trycka tillbaka det som hamnar utanför. Att det är möjligt att helt enkelt ta mindre tuggor och slippa krånglet verkar aldrig ha slagit henne.

Träffa potentiella kunder

Oj oj. Snart ska jag iväg på en offertpresentation till ett stort svenskt bolag, och presentera vårt kommersiella förslag för bland andra företagets CEO och CIO.

Jag som i vanliga fall bara brukar sitta på min kammare och knacka siffror, som en osynlig ekonom-Mollgan.

Jag är lite nervös känner jag.

Ska jag få en möhippa nu igen?

I går fick jag ett ovanligt telefonsamtal. En man ringde upp och sa att han jobbade för Sveriges Television och undrade ifall jag ville vara med i ett tv-program på lördag, och lite senare på kvällen fick jag en mer utförlig förklaring per email. Så här står det i mailet:

"På uppdrag av Stockholms Filmkommission hjälper vi ett belgiskt bolag som filmar en ny stor tv-tävling.

Projektet heter Mercator och är en tv-tävling där två tävlande lag reser runt Östersjön med båt till de före detta Hansa-städerna. I varje stad får de uppgifter som knyter an till staden historiskt, men också ur ett nutida perspektiv.

Tanken är att presentera de respektive städerna för tittarna på bästa sätt, samtidigt som det är en tävling. Programmet kommer att visas i hela Benelux-området. I Stockholm kommer de tävlande bland annat att besöka Nobelmuséet, Vasamuséet, Stadshuset och Stadsbiblioteket, m.m.

En annan del de vill visa upp av Sverige är den svenska öppenheten. För varje uppdrag som de tävlande utför får de en bokstav/siffra i ett registreringsnummer. När de har hela numret, gäller det för dem att ta reda på vem som äger bilen, samt att ta reda på hur mycket denna person fyller och sedan kontakta honom/henne för att bestämma träff och överlämna en present."

Hade jag inte redan blivit gift hade jag förutsatt att detta var ett möhippespex. Men det är klart att jag ska ställa upp, det låter som en kul grej. Vi får väl se vilken tid de lyckas ta sig hit på lördag i så fall, kanske blir det mitt under tårtätandet och då får vi alla vara med i tv :-)

Nya Fridhemsplan

Nu har det kommit ett gäng nya butiker till Fridhemsplan. De som öppnat senaste veckan är:

- Bolia
- Kicks
- Kjell & Company
- Överskottsbolaget
- PrisXtra

Gissa vilken som är min respektive Chucks favorit? Jag tänker inte ens skriva ut svaret, eftersom det är så uppenbart. Vi är ena riktiga stereotyper.

Nu behövs ingen blöja!

Ellen gillar att springa omkring utan blöja. När klockan ikväll började närma sig sju sa jag till henne att det var dags att ta på blöja och pyjamas, så skulle hon få lite välling sen.

Jag hann inte ens säga klart meningen innan hon hade kissat på golvet. Jag tolkar det som hennes sätt att säga: "Nej, jag behöver ingen blöja! Jag ska inte kissa igen än på ett tag, så det är lugnt".

Smart, men den gubben gick inte. Är det nästan läggdags så är det.

Dockan är dålig i magen?

I dag bajsade Ellens docka säkert 10 gånger på tjugo minuter.

"Bajs!" ropade Ellen lyckligt och knäppte upp dockans body, pekade på rumpan och torkade av med handen.

Tror jag får köpa lite tvättlappar som hon kan använda istället, att torka med enbart handen är inte något jag vill lära henne. Och om dockan ska bajsa så här mycket även i fortsättningen måste jag nog uppdatera tvättlappsbudgeten också.

Hur städat har du hemma?

Vi dammsuger en gång i veckan för det mesta. Det är inte riktigt så ofta som vi kanske borde men hey, vem orkar städa hela tiden?

Ibland, när jag utvecklar en smula ångest för att det inte är 100% dammfritt här hemma, kollar jag in den här länken: http://www.houston-imports.com/dirty/dirty.html Sen känns allt bra igen.

Det var bara en tidsfråga...

Ellen är en klätterapa. Hennes senaste favoritklätterställe är soffan, och närmare bestämt dess armstöd och ryggstöd. Det var bara en tidsfråga innan hon skulle tappa balansen och drutta i golvet.

Ikväll gjorde hon just det. Aj aj. Massor av tårar men ingen större skada verkar skedd, förutom att det såklart gjorde ont ett tag och var något av en chock. När hon slutat gråta satt hon tyst i min famn under de tio minuter det tog tills hon somnade. Man blir trött av att vara ledsen.

Wallies

Vi har kommit ytterligare en liten bit i arbetet med att dekorera Ellens rum.

Jag köpte wallies på inreda.com som sattes upp häromveckan. Så här fint blev det:

Bokstäverna sitter på den rundade väggen intill fönstret. Ovanför sängens huvudända ska det sättas upp en tavla.

Dessvärre läste jag inte så noga vid beställningen av bokstäverna. Att å, ä, och ö inte fanns med visste jag, och i texten stod det att man kunde klippa ut små cirklar av de extrabokstäver man inte behövde för att sätta över a och o och på så vis skapa sina egna å, ä och ö vilket jag tyckte lät som en bra idé. Det jag missade var att det bara fanns 1 st extra A, vilket innebär att jag måste köpa ytterligare en uppsättning bokstäver om jag vill få till hela svenska alfabetet.

Lite störigt. Om det är någon som tänkt beställa från inreda.com får ni gärna säga till, så kan vi dela på fraktkostnaden.

Orolig sömn

I natt sov Ellen jättedåligt. Mellan klockan ett och tre var hon vaken mer än hon sov, och hon gnällde nåt alldeles ofantligt mycket.

Jag var rädd att hon fått ytterligare en släng av öroninflammation, men när jag väckte henne vid åttatiden i morse var hon hur glad som helst igen. Vi ägnade fem minuter åt att diskutera djuren på hennes örngott, och deras läten, och sen lekte hon för sig själv ett tag medan jag fixade i ordning lite och gjorde frukost.

Kanske var det bara mardrömmar. Hon såg en läskig scen i en film häromdagen, där elaka späckhuggare försökte äta upp pingvinen Happy Feet. Ellen skrek till och sökte skydd i pappas trygga famn. Dumma jättefiskar.

Helt plötsligt är dagis hur kul som helst

Chuck lämnade på dagis i morse, och Ellen grät inte denna gången heller.

Inte nog med det - när jag på morgonen berättade för henne att det var dags att klä på sig, för att hon skulle gå till dagis så... applåderade hon av glädje.

Hon är snabb i vändningarna, vår dotter.

Nyss så träffa' jag en krokodil...

I går kom Ellen dragandes med två leksaker som hon sträckte fram till mig. En krokodil, och en bil.

Jag kunde inte tolka det på annat sätt än att hon ville att jag skulle sjunga Krokodilsången. Den är mäkta populär på öppna förskolan och på dagis. Texten går såhär:

Nyss så träffa' jag en krokodil
som körde runt i en bil
Han var rätt tjock och fet
och blåste i trumpet
Men bilen var för trång
och svansen var för lång
så den fick ligga på ett litet flak där bak

Hon blir bara smartare och smartare för varje dag.

Va sa'ru sa'ru? Tillfällighet? Nääää, självklart inte.

Nån som vill ha tårta?

På lördag kommer Ello med familj till stan, och jag har lovat att vi ska bjuda på tårta då.

Övriga vänner och släktingar är också välkomna, såklart! Men säg gärna till i förväg om ni kommer så att jag kan dimensionera fikat korrekt.

Sisådär vid halvtvå-tiden blir kanske lagom?

Begravning

I fredags var det begravning.

Ellen var knäpptyst under hela ceremonin. Och jag menar verkligen knäpptyst.

Hon måste ha insett stundens allvar, och reagerat på övriga gästers känslor. Hon såg till och med lite ledsen ut själv, trots att hon förmodligen inte hade någon aning om varför vi var i kyrkan.

OK, ses sen!

När jag lämnade Ellen på dagis idag grät hon inte alls. Hon snodde åt sig en spade från en av fröknarna och såg mycket mer intresserad ut av sandlådan än av mig.

Jag känner mig lite kluven.

Mode för bebisar

Ett måste för flickbebisar:

http://www.heelarious.com/sophie.php

Eeeehhh....?

Glassbilen

Glassbilen stannar utanför Ellens dagis. Det finns inga lägenheter där, och därmed inga kunder, så jag antar att de gör så enbart för att dagisbarnen ska bli helt till sig och gå hem till mamma och pappa på eftermiddagen, tjatandes om att de vill minsann ha glass från Glassbilen.

Jag tror att det fungerar. När glassbilen kom rusade alla ungarna till stängslet och stod där och tittade längtansfullt ända tills den åkte iväg igen.

Smart, Hemglass.

Blääää

Idag lekte Ellen som vanligt en stund i de stora barnens sandlåda på dagis, innan det var dags för oss att gå hem.

En JÄTTESPINDEL (med svenska mått mätt), med en kropp som var minst en centimeter lång, kröp fram och upp på Ellens ben när hon satt och bakade sandkakor.

Jag snodde åt mig en av burkarna hon bakade med, kastade mig så subtilt jag kunde över spindeln och skickade iväg den på en rejäl flygtur. Eftersom jag är löjligt rädd för stora och/eller äckliga djur så bultade hjärtat i racerfart. Ellen märkte ingenting.

Det kliade under kläderna på mig i minst en halvtimme efteråt.

Blääääääääää för monsterdjur på dagis!

Spindeln var kanske inte riktigt så stor som den här rosentarantellan, men nästan. Jag lovar.

Träningsvärk?

Kan man få träningsvärk av att bowla?

Jag har nämligen lite ont i låren och i rumpan, och kan inte minnas att jag gjort något utöver det vanliga förutom just bowlat.

Pinsamt, nästan.

Ellen börjar vänja sig

Både igår och idag har lämningen på dagis gått bättre än vanligt. Ellen börjar gnälla när jag lämnar över henne till en av pedagogerna, och en och annan krokodiltår kläms fram men bara någon minut senare är hon glad igen.

Jag hoppas i alla fall att de är krokodiltårar, och att den minskade ledsenheten inte beror på att hon helt enkelt gett upp eftersom vi ändå inte tycks bry oss om att hon protesterar.

Ute med jobbet

Igår såg jag inte Ellen på hela dagen.

Lämnade hemmet tidigt för att åka till jobbet. Efter avslutad arbetsdag åkte jag och resten av mitt team till Sickla för att äta middag och spela bowling. Vi spelade hela fyra serier, med uttröttade tummar och värkande armar som följd.

Jag har föreslagit att vi ska utgå ifrån den första serien vid bedömningen av kvällens vinnare. Med den definitionen vann jag nämligen.

När jag väl kom hem vid elvatiden låg Ellen och sov. Hon gnydde lite oroligt i sömnen när jag kom och lade mig, och började känna sig omkring i sängen. Hennes lilla hand hittade till min hals och till mitt födelsemärke (som hon älskar att pilla på), och det var allt som behövdes för att hon skulle bli lugn igen. Födelsemärket känner hon igen, och då vet hon att mamma är där hon ska vara. Allt är bra.

Vuxenmiddag

I söndags morse åkte mina föräldrar på mini-kryssning. Eftersom båten avgick tidigt från Stockholm sov de över hos oss natten till söndag. Båtens tidiga avgångstid är egentligen bara ett svepskäl, det är såklart att umgås med Ellen som lockar mest. Detta innebar att jag och Chuck fick möjlighet att gå ut och äta vuxenmiddag på tu man hand!

Vi gick till Rolfs kök på Tegnérgatan. Mycket bra ställe, som jag gärna rekommenderar!

Och tänka sig, vi lyckades ägna kvällen åt att prata om alldeles vanliga vuxensaker och inte enbart om lilltrollet och hennes utveckling och upptåg. Det blir ju lätt fokus på sånt till vardags i vanliga fall.

W?

Vid huvudentrén till Västermalmsgallerian ligger ett café.

På skyltarna står det "W" i ett gigantiskt typsnitt. Under, i lite mindre text, står det "dubbelw".

Vad menar de egentligen? Heter cafét "dubbel-v" eller "dubbel-dubbel-v"?

Plocka ur diskmaskinen

Ellen hjälpte mig att plocka ur besticken ur diskmaskinen. Ett i taget.

Jag tappade räkningen på hur många gånger jag fick säga "tack, tack".

Det tog naturligtvis många gånger längre tid än om jag gjort det själv, men vi har inte så bråttom här hemma. Dessutom tycker jag att barnarbete ska uppmuntras. I alla fall av den här sorten.

Toalettstolen

Ellen har lärt sig klättra upp på toalettstolen.

Viktigare än någonsin att vi kommer ihåg att fälla ner locket, med andra ord.

Duplo

Ellen har en låda Duplo (såna där stora Legobitar) som hon fått av mormor och morfar. Hon leker gärna med dem, men ve den som försöker sätta ihop bitarna med varandra! Hon blir helt vansinnig.

Nä, då är det bättre att mata gosehunden med dem (samtidigt som hon säger "nam nam nam nam") eller stoppa in dem innanför mammas urringning och plocka ut dem igen underifrån.

Snyggare än vanligt

Jag måste säga att det här med att skaffa barn har gjort att jag känner mig snyggare än vanligt. Jag har tajta kjolar på mig på jobbet nuförtiden till exempel, det hade jag aldrig haft förr av rädsla för att se tjock ut kring magen.

I verkligheten är jag e.El. (efter Ellen) något mjukare/"mer kramgo" än tidigare, men det känns på nåt vis mer ok. Jag bär upp det med stolthet - jag har nyligen fött barn och jäklar vad snygg jag är trots det!

Besök och bullkalas

Igår var Carolina över på besök, med sina två busgrabbar i släptåg. Är de inte söta där de har bullkalas i soffan?

Att se yngre ut än vad man är

Tycker du att du börjar se lite gammal ut?

Då har jag världens bästa knep - skaffa lite tonårsakne! Själv har jag en snygg och färgglad finne precis till höger om näsan.

Jag ser inte en dag äldre ut än 14.

Fredag var en bra dag

Fredag var en bra dag för mig.

Bra sak nummer 1) När Chuck kom hem i torsdags kväll vid tiotiden fanns det naturligtvis inga p-platser kvar så han parkerade i en lastzon (med parkeringsförbud mellan 7-17). Dagen efter kom jag inte iväg till jobbet förrän kvart i åtta ungefär. När jag gick till bilen stod det en parkeringsvakt på gatan, som hade börjat lappa bilarna som stod felparkerade. Men med 30 sekunders marginal kom jag iväg innan vakten hunnit fram till vår bil, och slapp därmed p-böter. Woohoo!

Bra sak nummer 2) Min dator anlände äntligen, så nu kan jag börja jobba ordentligt (fast om det är riktigt bra vet jag inte egentligen, det har varit ganska lugnt och skönt fram tills nu). Den är så liten och lätt (1,5 kilo) att jag får plats med den i min nyinköpta handväska modell mellanstor.

Bra sak nummer 3) Träffade tjejerna på middag och drinkar. Vi gick till Raw (klicka för länk) på Rörstrandsgatan. Mycket bra ställe! Lovade Chuck att jag skulle stanna ute sent den här gången (minst till klockan 21 - ja, vi är gamla och trötta nuförtiden och brukar inte orka mycket längre än så), och höll det löftet med lite råge till och med. Jo, det är sant, jag var ute ända till klockan 22!
*viskar* Jag har skvaller också: Anna och Jonas ska få en bebis i mars! Grattis, grattis!

Men åh vad onödigt!

Chuck skulle flytta bilen för att undvika parkeringsböter under städnatten, och upptäcker att nåt jäkla snille tyckt att det var en väldigt rolig idé att tömma luften ur ett av däcken. Inte nog med det, snillet hade även snott med sig en liten del som behövdes för att inte luften skulle pysa ut igen efter att ha blivit påfyllt.

Det gick inte att byta till reservhjul, för vi stod så olämpligt parkerade. Så vi fick ringa Assistancekåren. De var här inom en timme, och fixade problemet, med reservdelar och allt.

Smidig lösning, men jag är ändå irriterad som få - så jäkla onödigt gjort! Om jag sett förövaren hade jag nog kunnat bli våldsam till och med, så arg blir jag.

Faster Gerd

I morse avled min faster Gerd.

Det känns alldeles overkligt.

Vila i frid, lilla faster.

GT

Chuck och jag drack varsin GT nu på kvällskvisten. Ellen blev helavis och försökte med alla medel få sig en klunk.

Jag listade ut att om jag lade några isbitar i hennes vattenglas blev hon glad och nöjd. Det såg ju ganska likt ut i alla fall.

Det är skönt när de är små och lättlurade.

Snutar överallt

När vi gick hem från Daglivs för ungefär en timme sen var det inte mindre än 6 pikébussar fulla med poliser på vår gata. What the...?!

Tror att det har nåt med en fotbollsmatch att göra. Vi stannar definitivt hemma ikväll, det verkar farligt att gå ut.

Apelsin?

En gammal kollega från Atos-tiden, Gabriella, bloggar om sin familj på alltombarn.se. Ett inlägg kändes extra träffande (ni hittar originalinlägget här), om man byter ut flickebarnets fråga till "Huh?" skulle detta kunna vara en konversation från det Gillska hemmet.

Gabriellas blogginlägg enligt nedan:

"Pappan köpte en ladda apelsiner att kurera med.
Skojsiga leksaker tyckte Lillasyster.
Plockade en och en ur skålen.
Lillasyster: Ä dä?
Pappan: Apelsin.
Lillasyster: Ä dä?
Pappan: Apelsin.
Lillasyster: Ä dä?
Pappan: Också en apelsin.
*Pappan plockar upp en apelsin*
Pappan: Vad är det här?
Lillasyster: Boll."

Ajabaja

Jag ska sluta säga ajabaja till Ellen (jag säger det inte så ofta i och för sig eftersom hon inte gör särskilt mycket saker som är riktigt fel eller farligt), hon blir förvirrad och tror att jag försöker initiera ett blöjbyte.

Nej, mamma, jag har INTE baj(s)at.

Diskmaskiner

Vi har lite otur med våra diskmaskiner. Ni kanske minns att diskmaskinen i gamla lägenheten pajade lagom till att vi skulle flytta, och att vi fick ta dit en reparatör samma dag som flyttlasset gick.

Vår nya diskmaskinen gick också sönder för några veckor sen, och började läcka stora pölar på köksgolvet. Hela fyra månader gammal var den då, lagom irriterade.

Idag var reparatören här för andra gången (första gången han var här saknades det en reservdel) och nu får vi äntligen använda den igen. Bra det, jag gillar inte att handdiska om jag inte absolut måste.

Medicinering utan (så mycket) bråk

Förra gången Ellen var tvungen att ta medicin slutade det oftast med kräkkaskader, trots att vi sprutade in medicinen i munnen alldeles enligt instruktionerna.

Den här gången går det mycket bättre! Hon protesterar förstås lite grann genom att åla sig och vifta med armarna, men när jag väl fått in sprutan i mungipan på henne lugnar hon ner sig och låter mig spruta in medicinen.

Det kan ha lite att göra med att vi fick en annan sort den här gången, med jordgubbs- och apelsinsmak. Skönt att slippa plåga henne mer än nödvändigt är det hur som helst!

Badbilder

Kolla värsta coola, den går att sätta fast på magen!

Ge hit kameran nu, säger jag! Jag vill testa om den flyter.

Öroninflammation

Ellen har öroninflammation, för andra gången i sitt unga liv.

Vi fick medicin och varvar den med både Alvedon och Ipren. Hon har varit trött hela dagen, men vid gott mod framåt eftermiddagen/kvällen, när medicinen hunnit börja verka. En liten kämpe!

Nu blir det medicinering i fem dagar hemma hos mamma och pappa. Det är inte bara negativt att vara sjuk trots allt.

Det blev visst till att vabba ändå

Vi skickade iväg Ellen till dagis igår eftersom hon verkade frisk igen. Ingen feber på morgonen, och hon åt ordentligt med frukost.

Det var nog ett dåligt beslut. Hon var så trött igår kväll att hon somnade redan klockan sex, och idag på morgonen har hon gråtit mer eller mindre konstant i tre timmar, tills hon nyss däckade av utmattning. Vi ska gå till husläkaren idag kl 11 så att vi kan få hjälp med att lista ut vad som felas.

Usch vad taskig jag känner mig som inte lät henne vara hemma igår. Nu kom det dåliga beslutet tillbaka och bet mig (oss!) hårt i rumpan.

Ellens rum 2

Oj! Idag när jag kom hem från jobbet hade Chuck målat det gröna i Ellens rum. Jättefint blev det!

Flummiga jag märkte det dock inte först. Jag gick in i rummet och tyckte att det luktade ganska mycket färg, men jag trodde att det var färglukten från igår som fortfarande var kvar. Dessutom noterade jag att väggen såg färgad ut men av någon anledning fick jag för mig att det var den blå färgen som reflekterades. Det tog säkert 20 sekunder innan jag lade ihop ett och ett.

Jag får skylla på att jag inte är van att jobba. Jag blir lite trött och virrig.

Ellens rum

Idag har vi (jag) målat lite i Ellens rum. Den blå bakgrundsfärgen på ena väggen är på plats.

Plan för det fortsatta arbetet:

Måla grönt på väggen på motstående sida.
Måla dinosaurie på den blå väggen.
Sy gardin samt prydnadskuddar till sängen.
Köpa (och måla?) hyllor.
Köpa matta.
Dekorera med wallies.
Bygga mdf-träd samt måla detsamma.

Ett snabbt överslag ger... ungefär 6 månaders tid innan "efter-bilder" finns tillgängliga på bloggen.

Vi är inte så snabba.

Sjuk redan?

Ellen har varit lite hängig i helgen. Inte jättemycket, men en smula tröttare än vanligt. Lite feber i lördags men inte därefter.

Får se hur hon mår imorgon bitti. Att vabba redan dag 5 på nya jobbet känns som om det kan var närapå rekord.

Men klart man ställer upp för sin lill-skruttis om det behövs.

Dryg-Lotta

I tisdags stötte jag på min chefs chef, tillika ansvarig för hela Sales/Marketing i Norden, i korridoren. Han gratulerade mig till det nya jobbet och istället för att ge det normala svaret "tack så mycket" valde jag att svara "nej, det är ju jag som ska gratulera". Jag tyckte att jag var lite rolig.

Nu verkar det som om berättelsen om min dryga/roliga kommentar har spridits över halva kontoret. De som känner mig vet förstås att jag bara skämtade (ok då, halvskämtade, lite allvar menade jag allt) men övriga lär ju tro att jag är typ drygast i världen.

Men det bjuder jag på.

Yoghurt med bilder

Som sagt, Ellen vill gärna äta sin yoghurt alldeles själv.

Vi tvättar ganska ofta nuförtiden.

Aj som...

Ellen biter mig (inte Chuck, eller någon annan, bara mig) i lekens hetta. Ofta och hårt. Hur får man henne att sluta? Det gör oooooooont!

Bara så ni vet

Texten på Ellens tröja lyder: "I might not be as big as you but I can be louder".

Jag köpte den inför dagisstarten så att de andra, större, barnen skulle veta. Liksom.

Shopping, shopping, shopping... och lite käk

I helgen tog jag och Ann-Sofie barnledigt för att åka till Täby och shoppa kläder inför jobbstarten nu i veckan. Anledningen till att vi valde just Täby var för att Zara finns där (och vi hade ingen lust att trängas i city).

Vilken besvikelse. Det fanns inte alls mycket fint på Zara i år. Det slutade med att vi shoppade till största delen på H&M. Och det behöver man ju egentligen inte åka ända ut till Täby för att göra.

På lördagkvällen blev vi även bjudna på middag hemma hos familjen Gabrielsson. Ellen tyckte att det var grymt! Massor av nya leksaker att leka med, och en liten tjejkompis att klappa på! Julia verkade också tycka att det var skoj med småfolkssällskap, alternativt är hon en väldigt tålmodig liten tjej. Jag passade på att skrika ikapp med småtjejerna när de satte igång. Man får liksom inte riktigt skrika så mycket som man vill när man är vuxen, och då är det bäst att ta chansen när man kan skylla sitt beteende på barnen.


Igår blev det ännu mera shopping för min del. Min nya chef satt i möten hela måndagen och tyckte därför att jag inte behövde komma in till jobbet då. Härligt med mjukstart!

Lunchdags på dagis

Är de inte hur söta som helst, småttingarna?

Tänd. Släckt.

Ellen har kommit på hur man tänder och släcker tavelbelysningen vi har över soffan. En ganska stor del av kvällen har gått åt till att öva.

Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt.

Större ska de vara!

Idag lekte vi lite på sängen, Ellen och jag. Plötsligt traskade hon in i garderoben, släpade fram ett par strumpor ur tvättkorgen, och försökte stoppa in dem innanför min tröja.

Det verkar som om hon tycker att mammas tuttar har blivit lite små nu, efter avslutad amning. Jag får gå och köpa en push-up.

Panik?!

Idag var det kökets/vardagsrummets tur att få sig en städomgång.

Jag hittade en flaska med rengöringsmedel för bland annat rostfritt stål, som jag började tvätta av mikron och ugnen med. Frid och fröjd och oj, vad fint det blev.

Sen sprutade jag rengöringsmedel på vår kyl/frys. INTE bra. Hela dörrarna blev alldeles flammiga och det såg vansinnigt fult ut. Och det var nu paniken började sätta in.

Jag var på väg att ringa till Anders för att få råd - han är inte bara expert på stålprodukter utan även en hejare på att städa - innan jag kom på att jag skulle testa att ta lite vanlig matolja på ett papper och gno in på dörrarna. Fråga mig inte hur jag kom på den idén, men funkade gjorde det i alla fall.

Skööööööönt! Jag hade inte velat vara här när Chuck kommer hem ikväll annars.

Trött tjej

Ellen somnade redan klockan halv sju ikväll. Tydligen blev hon störd när de större barnen kom in i vilrummet idag och lyckades därför bara få sig en 45 minuter lång tupplur.

Det är ett tungt jobb att gå på dagis.

Sysselsättning utan barn

Idag har jag "roat mig" med att städa lite när Ellen var på dagis. Blev helt slut efter bara två rum så jag får fortsätta imorgon.

Hur kommer det sig att badrummet, som borde vara någorlunda självrengörande, i alla fall de delar av rummet som kontinuerligt tvättas av vid dusch/bad, ALLTID är mer eller mindre dammigt?

Gummistövlar

Jag visste väl att det skulle lösa sig med gummistövlarna och gå-tekniken. De åkte på nu på morgonen tillsammans med regnbyxorna eftersom det var ganska blött i lekparken på dagis. Tre sekunders tvekan, och sen traskade Ellen omkring som vanligt.

Inskolning dag 5:2

Resten av dagisdagen hade tydligen avlöpt ganska väl för Ellens del. Lite ledsamt i omgångar, men förmodligen främst pga att hon blev trött. Hon blev vaggad till sömns i en av fröknarnas famn. Gulligt av dem att göra så för barnen :-)

Hon ignorerade mig i några minuter när jag kom för att hämta (Ellen alltså, inte fröken). Det var väl någon slags hämnd för att jag hade dumpat henne där i morse.

Annars tycker jag att hon varit vid gott mod, både igår eftermiddag och idag. Och jag har nog varit en roligare mamma också - i och med att jag hunnit sakna henne i några timmar och pga att vi inte umgåtts precis varje sekund av dagen så har orkat engagera mig i att verkligen leka lite mer än vanligt under de timmar vi har tillsammans på eftermiddag/kväll. Det tycker Ellen är kul! Och jag också.

Klänningar

Har precis utnyttjat en del av dagens "egentid" till att märka upp Ellens kläder med namn.

Jag upptäckte att hon har 16 stycken klänningar i storlek 74-80. Helt sjukt många! Det känns ju dessutom extra onödigt med tanke på att hon helst klär sig i byxor och tröja.

Dags att rensa!

Inskolning dag 5

Idag gick lämningen som en dans! Ellen var helt ointresserad av mig och hade knappt tid att ge mig en hejdå-kram.

Hoppas att resten av dagen fortlöper i samma anda!

Inskolning dag 4

Idag var första gången jag skulle lämna Ellen ensam på dagis. Vi kom dit vid niotiden, och då var alla barn och fröknarna ute på gården. Jag lät Ellen göra vad hon ville medan jag satte mig på en bänk en bit ifrån och tittade på.

Det visade sig att det enda Ellen ville var att vara i min famn. Ju längre tiden gick, desto värre kändes allt. Jag blev ledsen av att hon så desperat visade att hon inte ville vara ifrån mig, och det kände hon förmodligen på sig och blev därmed ännu klängigare. Och jag blev ännu ledsnare. Vid ett tillfälle grät jag till och med en liten skvätt i smyg.

Pedagogen som ska vara Ellens speciella fröken var på möte, så det fanns ingen som kunde ge Ellen extra uppmärksamhet. Bra planerat va?

Det slutade med att jag ringde Chuck så att han skulle komma och lösa av mig, han är inte lika blödig. En halvtimme eller så därefter förbarmade sig en annan pedagog över Ellen och tog hand om henne så att Chuck också kunde gå hem. Därefter hade det tydligen gått ganska bra. Hon var glad mesta delen av dagen, åt ordentligt med lunch och sov tupplur (efter det sedvanliga ilskerelaterade utbrottet). Vi var där när hon vaknade, och stannade under mellanmålet.

Sen var det dags att gå hem igen. Imorgon tänker jag inte stanna kvar på dagis, utan bara dumpa henne med en fröken så fort som möjligt. Ingen mening med att dra ut på pinan.

Ellen är så hjälpsam

Ellen är en hjälpsam tjej. Här har hon precis klippt gräset på trädäcket. Och ett bra jobb har hon gjort också, inte ett enda kvarvarande grässtrå står att finna.

J***a getingar

Getingarna har blivit trötta nu, efter en lång sommar. Och retliga, såpass att de verkar känna att de måste hämnas på människor för att våra liv fortsätter som vanligt när det blir höst. Jag tror att vi fick ta kål på en 10-15 stycken inne i huset helgen. Ellen tyckte att det var en rolig lek, och sprang glatt omkring med en flugsmälla i högsta hugg och bankade på allt och inget.

Naturligtvis klarade jag mig inte hela helgen utan att bli stucken av de små äckliga elaka rackarna. När jag skulle lägga Ellen inför vilan idag kröp en geting in under min tröja och stack mig på höger skulderblad. Aj som in i...!!! Jag skrek, slet av mig tröjan, och rusade ut till Chuck för att han skulle ta bort getingen, om den mot förmodan satt kvar på mig. Det gjorde den inte. Men lämnade spår, det gjorde den. Jag satt med kylklamp i minst en timme.

Ja, jag är vek. Och jag hatar de små skitdjuren.

Inskolning dag 3

Dag 3 på inskolningen var lite längre än de två första. Ända till halv två stannade vi kvar. Då hann vi med, förutom det sedvanliga lekandet och frukt- och sångstunden, att äta lunch och sova tupplur.

Jag hade inga höga förhoppningar på tuppluren... dagen före hade 2 av 5 barn lyckats somna, och med tanke på att Ellen i vanliga fall absolut inte kan somna om det är nåt spännande som händer så räknade jag med att hon skulle hålla sig vaken även nu.

3 av 5 barn lade sig snällt bredvid sina föräldrar på madrasserna och tog det lugnt. Inte ett knyst hördes från dem, de låg och tittade i taket en stund tills de slutligen föll i sömn. Ellen och en liten grabb däremot levde rövare i vilrummet. Jag och den andra mamman försökte lugna ner dem och locka dem att komma och ligga ner hos oss. Men icke då. Det blev nästan pinsamt till slut. Men helt plötsligt (efter några minuters jag-är-så-trött-att-jag-blir-förbannad-och-börjar-gråta) blev Ellen alldeles alldeles lugn, lade sig platt på rygg... och somnade.

Mycket bra! Imorgon hoppas jag att hon gör likadant (minus skrikandet och gråtandet) och somnar på egen hand, utan min inblandning. Vi föräldrar får nämligen inte vara med imorgon, vi ska bara lämna barnen klockan nio och hämta dem igen på eftermiddagen.

Vojne, vojne, hur ska detta gå? Bra, hoppas jag. Håll tummarna!

Åh vad snygg jag är

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article397951.ab

Yoghurt

Ellen vill gärna äta själv nuförtiden. Det går sådär att få upp maten på skeden, men det är klart att hon får öva.

Ibland får hon yoghurt i små portionsförpackningar till mellanmål, och då får jag inte alls hjälpa till. Äta yoghurt kan hon minsann själv! Hon sätter ner skeden lodrätt i förpackningen, skakar sked och yoghurtförpackning några gånger, drar upp skeden igen och stoppar den i munnen. Det tar vääääldigt lång tid att få i sig maten med lodrät sked, men hon fixar det till slut. Och så ser hon så stolt ut.

Hålla för näsan

Ny rolig lek är att hålla för näsan på mamma när hon pratar/sjunger. Det låter ju så himla mycket skojigare då.

Inskolning

Idag var andra dagen av Ellens dagisinskolning. Än så länge går det bra! Fast vi har bara varit där 1,5 timmar per dag, och jag har varit med hela tiden, så än är det definitivt inte dags att ropa hej.

Sin första blåtira har hon lyckats skaffa sig. Hon nitade sig själv under ögat med ugnsluckan till leksaksspisen. Inte kul, men efter några minuters gråt och tröst från mamma samt påföljande avledning i form av vattenlekar blev allt bra igen.

Nya brillor 2

I fredags var jag och lånade hem några bågar från optikern och nu, efter bara tre dagars glasögonprovande framför spegeln, har jag lyckats bestämma mig för vilka jag ska köpa.

Och så sägs det att vågar har svårt att ta beslut. Bah.

Grattis på namnsdagen!

Grattis på namnsdagen, lilla älskling!

Your-ami?

Igår kollade vi på AFV (igen). De visade ett klipp där en pappa filmade sin lilla dotter, sisådär fyra år gammal, på stranden.

Pappan: Do you know where you are?
Dottern: Your-ami.
Pappan: Your-ami? No, we're in Miami.
Dottern: Yes, Your-ami.
Pappan: No, Miami.
Dottern: Your-ami (märkbart irriterad, hon säger ju rätt! Pappa säger att det är hans Ami, och hon håller med. Ska det vara så svårt att förstå?)

Pappan byter strategi: No, we're in Your-ami.
Dottern: My-ami??
Pappan: There you go! Good girl!

Nya stövlar

Igår gick vi tillbaka till Barnskospecialisten för att byta Ellens gummistövlar. Det blev ett par rosa med snäckor på. De var lite lättare än de vi tidigare köpt, så förhoppningsvis får hon inte lika svårt att gå i dem.

OK, jag erkänner. Egentligen bytte jag stövlarna för att de vi köpte först inte matchar hennes nya regnställ. Men det kändes som en så himla ytlig anledning.

Kompromisser

När jag skulle ta fram gröt till frukost i morse fick Ellen syn på en ask med russin som låg i samma låda, och hon bestämde sig raskt för att hon ville ha dem till frukost istället. Jag höll inte med.

Så det fick bli kompromiss - i varje sked med gröt lade jag ett russin, och då gick hon med på att äta.

Slappt eller smart, därav kan det säkerligen råda olika meningar. Men det funkade i alla fall.

Trött utan amningshormoner

Det sägs att amning ger nåt slags hormontillskott som gör att man som mamma klarar sig med väldigt lite sömn utan att gå under. Jag tror att det kan stämma. Nu när vi inte ammar längre sover jag mycket djupare på nätterna. Tidigare har jag vaknat till så fort Ellen gett minsta ljud ifrån sig i sängen, men för några nätter sen vaknade jag inte förrän hon stod bredvid sängen med en bok som hon varit ute i vardagsrummet och hämtat och tyckte att vi skulle läsa.

Senil blir man visst också vid avslutad amning. Igår var jag nära att lämna Daglivs utan att packa ner och ta med matvarorna jag just betalat.

Jag kanske behöver lite semester.

Hallå dagis???

I fredags ringde jag till Ellens dagis, för att bekräfta att vi kan komma på infomötet nästa måndag och för att fråga om vi kan få komma dit en sväng och titta på lokalerna och säga hej till några av fröknarna. Det fanns ingen ordinarie personal på plats så tjejen jag pratade med skrev ner meddelandet och sa att de skulle återkomma nästa vecka.

Igår ringde jag igen, eftersom jag ännu inte hört något. Denna gång fick jag inget svar alls, utan lämnade ett meddelande på telefonsvararen och bad dem höra av sig.

Tror ni att det är någon som har ringt? Nu är jag sur. Jäkla skitdagis. Har god lust att fråga, inför alla andra föräldrar på infomötet, hur det är tänkt att man ska göra om man behöver få tag på personalen, så att de får skämmas lite. Det enda som hindrar mig är att jag är rädd att Ellen kanske får lida för det, och det vill jag såklart inte.

Grannarna

Jessica och Fredrik heter de. Alices föräldrar alltså.

Om man vill se hur det ser ut hemma hos dem kan man köpa sig senaste numret av "Hem ljuva hem", där deras kök finns med i ett reportage.

Som om det inte var nog med spännande så kan jag även skvallra om att Fredrik var den som hittade den döde mannen vid Norr Mälarstrand för några dagar sen.

Usch och fy! Det senare var lite för mycket action för min del. Inredningsreportage känns mer lagom.

Regnkläder

Jag bestämde mig till slut för att köpa Bamse-regnstället på Lindex till Ellen, den har fått bra kritik och ska tydligen tåla det mesta. Det minsta de hade var storlek 80. Det är hur stort som helst, jackan når nedanför knäna på Ellen. Hon traskade runt som vanligt dock, så tydligen störde det henne inte. Det var ju bra.

Stövlarna däremot gillar hon inte alls. Så fort jag satte på dem frös hon till is och vägrade röra sig ur fläcken. Det känns antagligen väldigt annorlunda jämfört med vanliga skor. Jag försökte hjälpa henne att gå genom att hålla henne i handen, men icke. Vi får försöka igen imorgon. Eller så löser det sig av sig självt första gången det är dags att leka ute i regnet med de andra barnen.

AFV

Ikväll satt jag och Ellen och kollade på AFV - America's funniest home videos - på TV. De visade ett antal klipp med folk som halkade/trillade ner i pooler, det ena fallet mer absurt än det andra. Ellen skrattade högt och hjärtligt, tydligen är detta hennes typ av humor.

Jag skrattade också, fast mer åt henne än åt klippen.

Värsta volten!

Idag stod Ellen uppe på en bänk i den lilla lekstugan på lekplatsen. Hon lutade sig ut, lite för långt, och föll rakt ner med huvudet före. Jag hann sträcka ut en hand och grabba tag i armen på henne, vilket resulterade i att hon gjorde en volt och landade på fötterna istället för på näsan.

Jag, och de andra mammorna som stod bredvid, fick världens chock. Ellen däremot lallade glatt vidare mot nya äventyr, till synes ovetande om hur det kunde ha gått.

Jag kanske inte vågar skicka iväg min lilla våghals till dagis trots allt.

Föräldrars namn

Jag har tänkt på en grej. Ganska ofta, när det gäller familjer jag inte känner så väl, så vet jag vad barnen heter men vad föräldrarna heter är däremot oklart.

Grannarna ovanför, till exempel. De har en dotter på 20 månader som heter Alice. Jag brukar prata med Alices mamma när vi ses ute på gården. Idag var vi till lekparken med barnen, och imorgon ska jag och Ellen upp till dem och fika. Jag har ingen aning om vad mamman heter.

Tror jag måste snoka reda på Alices mammas förnamn på eniro. Det känns lite larvigt att fråga nu, när vi redan har umgåtts en del.

Magi?

Ellen älskar sopkvastar, och hjälper till att sopa golvet så ofta hon kan.

Jag börjar tro att hon kanske är en häxa. Hur förklarar man annars hennes orimliga intresse för kvastar, samt det faktum att hon nästan alltid lyckas få sin vilja igenom?

Det senare måste ha med magi att göra.

Nya brillor

För några dagar sedan nitade Ellen mig mitt i nyllet med en bok så att mina glasögon gick sönder.

Tack för den. Jag menar det alltså, nu fick jag en bra anledning att gå och köpa nya. Var inne i en butik vid Fridhemsplan idag, där de hade ett erbjudande om 3 för 1. Så det blir nog två par vanliga glasögon och ett par solglasögon med styrka.

Kul med lite variation!

Grejer inför dagisstarten

Idag var vi och shoppade lite till Ellen inför dagisstarten om en dryg vecka. På Barnskospecialisten på St Eriksgatan hittade vi ett par gummistövlar och ett par nya sneakers. Bra affär med jätteduktig och trevlig personal, rekommenderas verkligen!

Sen var det det där med regnställ... många affärer säljer bara regnställ i storlek 86 och uppåt. Det känns ju lite väl stort för en liten snärta som i vanliga fall drar storlek 74 i kläder. Lindex hade någon Bamse-variant i storlek 80 som Chuck inte tyckte om, och regnställen hos PO.P var... tråkiga helt enkelt. Någon med tips på andra affärer med fina regnställ i storlek 74/80?

Tvättkorgen

Idag har jag visat Ellen var man ska slänga den smutsiga tvätten.

Nu ska jag bara lära henne skillnaden mellan smutsig och ren tvätt också. Tvättkorgen blev märkligt full på bara några minuter...

Det är härligt utan blöja!

Det är härligt att gå utan blöja, tycker Ellen. Men det är lite riskfyllt också. Lite barnkiss har ju ingen dött av, men det där andra som kan hända är inte lika kul som förälder att städa upp.

Ellen lämnade avtryck två gånger förra veckan. En gång på trädäcket, och det upptäckte vi inte förrän en stund senare, och en gång vid leksakslådan i vardagsrummet. Vid det senare tillfället ropade Ellen "Huh! Huh!" och pekade glatt för att uppmärksamma mig på vad som hänt. Tur var väl det, nyfiken av sig som hon är hade hon lika gärna kunnat utforska det inträffade, på fler sätt än jag vill föreställa mig.

Det blir till att ha lite bättre koll det närmsta året eller så, tills hon lärt sig vad pottan är till för.

Vattenläcka?!

Vet inte om jag kanske nämnt det förut, men vi har ett felaktigt fall i badrummet i nya lägenheten. Om det kommer vatten på golvet rinner det inte ner i golvbrunnen utan letar sig bort mot dörren istället. Inte så bra, och vi är lite oroliga att det ska finnas någon gammal vattenskada under golvet som måste åtgärdas (vill INTE renovera mer nu).

Duschväggen som satt uppe har vi tagit ner nu, eftersom den ändå inte satt tätt mot badkaret, och har istället hängt upp ett vanligt duschdraperi. Mycket bättre!

Men. När jag kom ut från duschen i helgen såg jag en pöl på golvet bredvid badkaret. Hjälp?! Funkade det trots allt inte med duschdraperiet, eller läckte det vatten någon annanstans ifrån?

Det tog någon minut innan det gick upp ett ljus. Det var förstås bara Ellen som hade passat på att kissa lite när inte blöjan satt på. Skönare så.

Sånt ska belönas!

Ellen har en liten vattenkanna som hon gärna leker med på stranden. Vi fyller upp den åt henne, och hon häller ut vattnet över mage och ben. Jätteskoj.

Hon lekte med sin kanna ute på trädäcket en dag. Jag tyckte att vi var klara med vattenlekarna för dagen och sa att jag tyvärr inte kunde hjälpa henne med påfyllning, för vattnet var slut nu.

Hon tänkte efter någon sekund, och sprang sedan bort och började rycka i trädgårdsslangen. "Här finns det mer vatten, mamma!" (hade hon sagt om hon kunnat prata). Hon är så smart. Och är man så smart ska man såklart belönas, så hon fick lite påfyllning trots allt.

Dåligt väder...

Idag har det regnat mest hela dagen, och jag och Ellen har inte varit utanför dörren en enda gång. Trist.

Men man ska inte klaga. I fredags, när vi hade den efterlängtade surströmmingsskivan (njae, det gick bara åt 1 stackars liten burk på nästan 20 vuxna) var det riktigt, riktigt dåligt väder.

I am not kidding.

Det haglade så mycket att det blev drivor på trädäcket. Den 1 augusti. Helt sjukt! Nåja, skam den som ger sig - är det sommar så ska man tamejtusan sitta utomhus! När stormen bedarrat torkade vi därför helt sonika av möblerna, och fortsatte kalaset som om inget hänt.

En skoj tillställning blev det, för övrigt! Mina släktingar vet hur man partajar.

Dags att bada!

Skit också. Ellen sulade just ner fjärrkontrollen till tv:n i barnpoolen.

Hoppas att den fungerar igen när den torkat klart.

Fler bedrifter

Idag förtjänar jag ytterligare en liten applåd känner jag. Kanske en klapp på axeln också. Jag har putsat alla våra fönster, inklusive de tre fönstren som är uppe i nock i vardagsrummet. Det ni!

Instinkter

Idag svalde Ellen en liten sten, och en och en halv sekund senare kräktes hon upp den. Vad gjorde jag? Jag satte naturligtvis händerna under hennes mun som en liten skål, för att försöka fånga upp det som kom ut.

Är inte det en av de konstigare sakerna som sker när man blir förälder - att man instinktivt räcker fram händerna när ens barn kräks? Hemma är det väl ok, då kan man ju tvätta händerna direkt efteråt, men när ungarna kräks i t ex mataffären? Mysigt värre.

Uppdatering:

Ha ha, tydligen har min kära mor kommit ut från Lustiga Huset på Grönan med händerna fulla av... ja, ni vet. Jag är oskyldig. Min bror är det inte.

Underkläder

Ellen gillar underkläder. Chucks kalsonger brukar hon sätta på huvudet, som en liten mössa, och just nu sitter hon ute på däcket och leker med ett par av mina stringtrosor runt halsen.

Så länge de är rena, så...

Ovanliga namn

På badstranden idag var en familj med två små döttrar, 5-7 år gamla sisådär. Döttrarnas namn var Nova och... (håll i er nu) Karma.

Undrar hur de stavar barnens namn? Nohwa och Kharrmha kanske?

Nä förlåt, nu var jag taskig.

The big cool important US

En snubbe från the big US stod framför Chuck i kön till passkontrollen i London igår morse. Snubben var upprörd över att det tog så lång tid. "It's not like we're in an important country", sa han.

Storhetsvansinne? :-)

Grundmålning

I helgen har jag grundmålat klart alla vita detaljer på huset - skönt att få det färdigt!

*applåderar mig själv*













Täckmålningen väljer jag att glömma bort för en stund, tills jag har njutit färdigt vid tanken på helgens bedrift. Babysteps, people, babysteps...

Ellens nya docka

Chuck köpte en docka till Ellen i helgen, en "nyfödd bebis" i naturlig storlek, med diverse tillbehör. Ellen älskar sin nya docka! Hon tar ganska bra hand om den också. Det är klart att tålamodet tryter då och då (det gör det väl för alla småbarnsföräldrar?) och hon slänger den i nåt hörn någonstans, men för det mesta kramar och pussar hon den, ger den att dricka ur den medföljande pipmuggen, samt matar den med sked.

Hon tycker dock tydligen att dockans tallrik är alldeles för liten, och hon vill ju att dockan ska bli mätt och belåten, så i morse matade hon den därför istället ur pottan. En sked till dockan, och en sked till Ellen.

Det är inte så lätt för någon som fortfarande använder blöjor på heltid att veta vad pottan egentligen ska användas till. Den såg väl ut ungefär som en djup tallrik, antar jag.

Sova...

De senaste två nätterna har Ellen sovit ända till morgonkvisten utan att vakna upp en enda gång under tiden.

Detta är alltså att jämföra med för bara någon vecka sedan, då hon vaknade ett flertal gånger och kunde verkligen, absolut, definitivt inte klara av att somna igen utan att bli ammad.

Fantastiskt, ju!

Vad hade du förväntat dig?

Inspirerad av en tråd på Familjeliv (ovanligt,va?) kommer här ett hypotetiskt scenario att ta ställning till.

Föreställ dig att du är och handlar på rean. I en affär har de ett erbjudande om "Tag 2, betala för 1. Du får den billigaste gratis". Du plockar på dig 3 stycken plagg - det första plagget kostar 100 kronor, det andra kostar 80 kronor och det tredje kostar 50 kronor.

Hur stor rabatt förväntar du dig att få?

Jag hade definitivt förväntat mig att få 80 kronor rabatt. De två dyraste är, underförstått, de 2 plagg jag vill ha för priset av 1, och det tredje plagget för 50 kronor hänger bara med vid sidan om.

Fast så tänker tydligen inte alla affärer. Konstigt. Alternativen blir ju antingen 1) att kunden struntar i att köpa det tredje plagget eller 2) kunden delar upp köpet i två delar, vilket bara leder till mertid och krångel för personalen i kassan.

Ingen mera amning

Jag har slutat amma. I lördags. Det var egentligen tänkt att amningen skulle trappas ner lite i taget, men förra veckan fick jag helt plötsligt sår på bröstvårtorna (Ellen hade inte bitits, så jag vet inte riktigt varför de uppstod) och... ja, jag behöver väl inte gå in på några detaljer kanske. Ont som bara den gjorde det i alla fall, och amningen fick sig därmed ett abrupt slut.

När Ellen började dra i min tröja förklarade jag för henne att "mammas tuttar är sönder". Först skrattade hon, i tron att jag bara skojade, men när jag upprepade vad jag sagt tittade hon bekymrat på mig, gav mig en tröstande klapp, och återgick till att leka.

Det tog bara någon eller några dagar tills hon helt slutade att ens fråga efter bröstet. Jag som oroat mig för att det skulle bli en ren plåga med avvänjningen, men icke. Lite smågnäll i början bara, men inga tårar eller så. Nu sover hon mycket bättre på natten också - hon vaknar fortfarande men numera bara en gång och klarar för det mesta att somna om själv, efter diverse bökande och stökande i sängen.

Skönt! Fast jag måste erkänna att jag saknar det lite grann, det är ju rätt så mysigt trots allt. Trots att hon som sagt inte visar det så mycket märker jag att Ellen också saknar mammas tuttar lite grann. Igår gömde hon min bikiniöverdel när vi skulle åka och bada, förmodligen i förhoppningen att jag skulle vara tvungen att bada topless. Men det tricket gick jag inte på, jag badade i bh (för övrigt en vanlig och snygg sådan, no more ful amnings-bh - yeah!) istället.

Trädgårdsslangen

Vår trädgårdsslang har en massa olika funktioner, varav "mist" idag blev Ellens favorit. Hon skrattade högt och sprang runt i (låtsas-) försök att undkomma vattnet.

Skoj, skoj!

Och så klättrar vi lite här...

Ellens talang inom klättring blir bara större och större. Nyss hittade jag henne ståendes på en av köksstolarna, glatt bankandes på min dator som stod på bordet. Inte visste jag att hon kunde ta sig upp på stolarna själv.

Mental minnesanteckning 1: Skjut alltid in köksstolarna efter användning.

Mental minnesanteckning 2: Spika på ytterligare en ribba på det provisoriska räcket runt trädäcket. Slänten är läskigt brant.

Aj aj

Ellen trillade ner från en pall för en stund sen och slog sig ordentligt. Aj aj! Hon grät massor, stackars liten. Nu har hon somnat. Kanske inte helt optimalt att sova strax efter att man slagit sig i huvudet men det var närapå dags för tupplur ändå, vi var uppe riktigt tidigt i morse. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och enligt dem är det ok att hon sover, bara jag går och killar henne på fötterna med 15 minuters mellanrum för att se att hon reagerar.

Usch, vad jobbigt det är när ens barn är så ledset.

Mediabänk

Nu har vi hittat en mediabänk som vi gillar, så här ser den ut:

Den är nog något för låg, så ett par schyssta ben kommer troligtvis att sättas på den också. Vi får hem den om några veckor, ska bli skönt att få en plats att parkera tv och stereo på!

Prins William

Idag kommer prins William till Chucks kontor för att inviga byggnaden (Willis building). Coolt.

Coolt är också att de på 15:e våningen har ett Starbucks som bara är för personalen, med rabatterade priser. Vilken lyx!

Första bjudningen i lägenheten

Igår hade vi vår första bjudning i lägenheten (släkten ej medräknad), när familjen Candell var över på lite typisk Svensson-helgmat.

Tacos, alltså. Så löjligt enkelt och så löjligt gott!

Picknick i parken

Idag var vi på picknick i Kronobergsparken. Det var mysigt! Det kunde ha varit ännu mysigare om vi varit smarta nog att inte sätta oss med lekplatsen inom synhåll. Nu tog det bara några minuter innan Ellen tröttnade och stack iväg mot gungorna istället, så jag och Chuck fick äta lunch i omgångar.

Nästa gång väljer vi en annan plats, så att vi kan äta först och leka sen. Man lär så länge man lever!

Oupps!

Ellens har börjat med en ny grej. När hon tappat (läs: kastat) något på golvet tittar hon oskyldigt på mig och sätter händerna för munnen i en "oupps-gest". Gulle!

Namnbyte?

Vi funderar på om vi ska ändra Ellens namn lite. Det är ju taskigt att hon ska behöva heta nåt alldeles vanligt, med tanke på hur många andra barn har riktigt speciella namn. Typ Cewin, Melizzah, eller Alxsandra.

För det är ju så, att mest annorlunda namn innebär intressantast och mest speciell personlighet.

Än så länge har vi kommit fram till två förslag:

LN
eller Ellehn (h:et är stumt)

Vilket tycker du är coolast?

Det är SÅ spännande med besök

Mamma och pappa, samt en av mina farbröder, är på besök hos oss idag och ska stanna över natten.

Ellen tycker att det är SÅ alldeles vansinnigt roligt och spännande med besök. Antar att det blir lite trist i längden att bara hänga med morsan hela dagarna.

Det var såpass spännande att jag blev tvungen att skicka ut besökarna på krogen en sväng så att Ellen skulle kunna somna. Och visst, 15 minuter efter att de gått låg hon och sov sött i sängen.

Tur att barnvaktstestet utlöpte väl, att ta med henne ut på restaurang i förhoppningen att hon ska somna i vagnen är ju inte ens värt att drömma om.

Strömavbrott

Igår kväll vid tiotiden så - tjoff! - dog elen i hela lägenheten. Ja, förutom kyl/frys, ugn och mikro som av någon märklig anledning fortsatte att fungera som vanligt.

Fram med ficklampa och stege, och så klättrade jag upp för att inspektera alla typ 40 proppar vi har i proppskåpet. Allt såg bra ut. Jordfelsbrytarna likaså.

Panik?!

Då hörde jag aktivitet på gården, så jag gick för att kolla vad som var på gång. Det visade sig att alla lägenheter i vår bostadsrättsförening var påverkade. I de flesta verkade det som om någon liten grej - en lampa här, och en där - fungerade medan allt övrigt var utslaget. Ett mycket märkligt strömavbrott.

Nu funkar allt igen (vilket ni kanske redan förstått, eftersom jag bevisligen skriver på datorn). Skönt.

Balkongen

Ellen älskar att vara på balkongen. Hon står gärna vid räcket och tittar, och ropar glatt ner till folk som går över gården. Att försöka kasta ner prylar på cyklarna som står parkerade under är också roligt.

Jag däremot gillar inte att hon är därute utan passning. Jag är rädd att hon ska fastna med diverse lemmar mellan springorna i räcket. Och så är jag inte överförtjust i att springa ner och hämta upp grejer som kastats ner heller.

Dock vill jag gärna ha balkongdörrarna öppna för att få in ordentligt med luft, det blir ju så varmt i lägenheten pga söderläget. För att lösa problemet har jag ställt en ganska hög fotpall framför dörren. Dessvärre visade det sig nyligen att den lilla klätterapan lärt sig att komma upp på pallen på egen hand, och därmed kan hon ta sig ut på balkongen själv. Vilken frihet! Hon är hur nöjd som helst med sig själv. Duktig busunge.

Så nu blir det väl till att införskaffa ett sånt där tyg som man fäster mellan spjälorna i balkongräcket, lite trist att halva utsikten försvinner bara. Men förhoppningsvis kan vi ta bort det nästa år, när nyhetens behag sedan länge är försvunnet.

Spargrisen

Ellen fick en liten rosa spargris när vi var på IKEA. Där hamnar numera alla våra enkronor. Hennes finmotorik är tydligen mer utvecklad än jag trott, hon klarar själv av att stoppa ner pengarna i springan.

Roligt är det också, så det är klart att vi hjälper till när hon vill leka med grisen! Hon kommer snart att bli rik, så mycket småpengar som hon lyckas tigga till sig.

Friday's

I lördags, efter att vi varit runt på diverse möbelaffärer, käkade vi lunch på Friday's nere på stan.

Jag beställde en "appetizer to share" - chicken nachos. Beskrivning från menyn: Krispiga tortillachips toppade med marinerad och grillad kycklingfilé, lök och paprika. Toppad med smält Monterey Jack-ost och skivade Jalapenos. Serveras med pico de gallo, guacamole och sour cream.

Pris 149 spänn. Pris i kombination med att den var tänkt för flera personer gjorde att jag trodde att det skulle vara ganska mycket mat. Tji fick jag. 12 stycken små, trekantiga tortillachips var vad som serverades. 12,40 kr per tortillachips alltså. What a scam! Tur att Chuck valde en lite matigare rätt, som jag också kunde hugga in på.

Vet inte vad jag vill säga med det här inlägget. Förmodligen bara upplysa er, ifall ni någon gång skulle få för er att göra samma misstag.

Störiga barnfamiljer

Vi har transformerats till en sån där störig barnfamilj som andra (förmodligen främst unga barnlösa eller sura tanter/farbröder) irriterar sig på.

I lördags var vi till Mio (Och IKEA. Och BQ of Sweden. Och några ställen till.) i Kungens Kurva för att spana in soffor och mediamöbler. Det fanns rulltrappor där, vilket tydligen är Ellens favoritlekplats numera. Halva tiden på Mio gick åt till att jaga efter Ellen, som sprang så fort hon kunde på sina små ben för att hinna före oss till rulltrapporna. Allt under mycket skoj och glam, och en hel del lyckliga barnskrik. Det blev ett ganska ljudligt besök, med andra ord.

Nåja, vi tre hade roligt i alla fall! Och det är ju huvudsaken, i min värld.

Den här soffan har vi för övrigt spanat in (fast en tresits med tillhörande fotpall, och armstöd av typen Lazy eller Soft): http://www.mio.se/Sortiment/Vardagsrum/Soffor/Sit-Down/. Till det funderar vi på en schäslong, av typen Coffee, istället för en vanlig fåtölj på andra sidan soffbordet. Mörkgrått tyg blir det nog, vitt är inte optimalt när man har en liten och (väldigt ofta) kladdig familjemedlem hemma.

Vad tror ni om det? Vi har ett begränsat utrymme för soffan. Den ska gärna vara så stor/platseffektiv som möjligt men den får maximalt vara 238 cm bred, och blir den djupare än 120 cm kan vi inte öppna båda balkongdörrarna.

Snygga mediamöbler är för övrigt hur svårt som helst att hitta. Tips, någon? Maximal bredd för tv-bänken är sisådär 150 cm tror vi. Helst ska det finnas luckor att gömma stereo och dvd bakom. Och så gillar vi vitt och/eller/med inslag av valnöt. Tv-bänken får gärna vara i samma serie som soffbordet (ja, vi letar efter ett nytt sånt också), eller åtminstone matcha i färg och stil.

Sickna krav vi har :-) Tur att vi inte har så brådis att få allt 100% färdigt, det får ta sin lilla tid att hitta rätt grejer helt enkelt.

Mycket gjort

Jag vet att jag missat att uppdatera här de senaste dagarna, och i vanliga fall kan man kanske tolka det som om det inte hänt så mycket som är ens någorlunda värt att skriva om. Ett rimligt antagande - det är inte så särdeles mycket action i mitt och Ellens liv till vardags. Men just denna helgen var anledningen dock precis tvärtom.

Vi har fixat och donat här hemma hela helgen och oj, vad mycket vi hunnit med. Belysning är ordnat i garderoben och i gästrummet. Förvaringsskåp har satts upp i tvättstugan. Alla utom två kvarvarande flyttkartonger har packats upp, och vi har till och med - håll i er nu - hängt upp tavlor! Just tavlorna gjorde en enorm skillnad, det ser riktigt hemtrevligt ut nu.

Nu kan vi ta hem folk utan att behöva ursäkta röran och skämmas en smula. Kul!

Ellens sömnvägran från förra inlägget höll för övrigt i sig hela helgen. Jag tror att det helt enkelt är för roligt att vara vaken när pappa är hemma.

Tålamod

Idag blev jag redigt trött på Ellen. Hon ville INTE somna. Hon var hur trött som helst och gäspade hela tiden. Jag tog med henne in i sovrummet, lade henne på sängen och försökte amma henne till sömns. Icke sa Nicke. Hon försökte fly fältet säkert 20 gånger. Till slut blev jag så sur/trött/irriterad att jag lämnade henne på sängen och gick ut i vardagsrummet för att lugna ner mig själv.

30 sekunder senare kommer hon lullandes, klättrar upp i soffan, lägger sig i min famn och... somnar. Jämrans trollunge.

Kan man vara i nån slags trotsålder när man bara är knappt 15 månader gammal?

Välling

Jag har äntligen lyckats få Ellen intresserad av välling. Numera sveper hon sin lilla mugg på några minuter, samtidigt som hon ger ifrån sig diverse vällustljud. Hon har precis lärt sig att hålla i muggen själv när hon dricker, och hon ser så söt ut där hon sitter uppkrupen i soffan på kvällskvisten, drickandes sin välling.

Tyvärr har vällingdrickandet inte hjälpt mot alla nattliga uppvaknanden, vilket jag hade hoppats. Nåja, några månader till med avbruten nattsömn kan jag väl klara av.

"Bara" 17 kvar nu...

Igår lyckades jag hinna med att packa upp 10 flyttkartonger, främst innehållandes böcker. Nu är det "bara" 17 flyttkartonger kvar! Det känns bra. Några av de kvarvarande kartongerna kan nog flytta ner till källaren direkt, en snabb lösning i kampen att skapa ordning.

Jag hittade för övrigt 26 fulla pärmar. 26??!! Hur har jag lyckats samla på mig så mycket papper, och varför har jag trott att jag behöver spara det så länge? Vansinnigt. Idag blir det till att rensa.

Tori & Dean inn love

Jag kan villigt erkänna att jag, fördomsfullt nog, har antagit att Tori Spelling bara är ytterligare en i raden av dryga, bortskämda, ointressanta rikemansbarn. Typ Paris Hilton.

Men efter att ha sett några avsnitt av Tori & Dean inn love har jag ändrat mig. Både hon och maken är ju hur sköna och roliga som helst! I like!

Långhelg, typ

Chuck har fått grönt ljus från sin nya chef att jobba från Stockholmskontoret en dag i veckan. Tjohoo! En extra familjekväll per vecka gör stor skillnad!

Åka tåg

Den här veckan lät vi Chuck ta bilen till flyget själv, så slapp vi gå upp tidigt på måndagmorgonen (-natten). Istället skulle jag och Ellen ta tåget hem till Stockholm.

Det gick sådär. Först var tåget 35 minuter försenat. När det väl kom fram var det nästan fullt. Vi hittade en plats bredvid en farbror, som lämnade kupén efter fem minuter. Han var inte så förtjust i småbarn, antar jag.

Vårt tåg fick vänta på att lämna perrongen i ytterligare fem minuter, eftersom två andra tåg skulle hinna passera först, men till slut kom vi iväg! Efter tio minuters resa stannade vi igen. Ett av de tåg vi släppt förbi hade fått problem och stannat mitt på rälsen. Vi hade dock lite tur i oturen, problemet löste sig på mindre än 15 minuter.

Väl framme i Stockholm fick vi vänta på att det skulle komma en taxi med bilbarnstol. När det väl dök upp en sådan visade det sig att chauffören inte hade så bra koll på hur nämnda bilbarnstol skulle monteras. Jag fick hjälpa till så gott jag kunde. Tio minuter tog det väl innan vi lyckats spänna fast Ellen på ett tillförlitligt sätt.

Från dörr till dörr tog resan ungefär tre timmar. Inte någon drömpremiär inom tågresor kanske, men det gick trots allt såpass bra att jag kan tänka mig att göra om det! Det mesta slår att behöva gå upp klockan fyra för att agera taxi.

Bröllopsmiddag

Igår var det två år sen vi gifte oss. Två år. Det är ju inte särskilt länge alls, och det känns som om vi varit gifta bra mycket längre än så! Förmodligen har Ellens ganska snabba ankomst något med det att göra.

Hur som helst, vi firade lite i förtid med middag på Yxtaholm i söndags - mat och vin var supersmarrigt, som alltid! Mormor och morfar fick sitta barnvakt. Det var första gången vi hade barnvakt till Ellen, och det gick över förväntan. Skönt. Nu ser jag redan fram emot fler vuxenmiddagar på tu man hand! Ska bara göra i ordning gästrummet här, så att mormor och morfar har någonstans att sova när de kommer för att umgås med sitt barnbarn.

Comviq-hår

Vet ni vad Comviq-hår är för något?

Det är när man har lite dålig täckning på vissa ställen.

:-D

Läskig film

När Ellen vaknade igår kväll satt vi och slötittade på Scream 2. Ellen blev jätterädd! Vi var tvungna att byta kanal.

Jag trodde faktiskt inte att så små barn kunde bli skrämda av film på det viset? Att hon liksom inte kunde förstå vad det var som hände, och därför inte ha möjlighet att bli rädd för det. Om ni förstår hur jag menar. Men tydligen hade jag fel.