Jag kom tillbaka till vardagsrummet efter att ha varit en sväng i köket för att hämta kaffe. Ellen tittade upp när jag kom in och jag hälsade på henne med ett glatt "Tja!".
Hon stirrade på mig med en min som verkade säga "Doh! Så heter det ju inte!" innan hon höjde höger hand, vinkade, och sa "Hej" klart och tydligt.
Pucko mig. Jag vet ju att det heter så egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar