I onsdags kväll satt vi i soffan hemma hos Frida och Anders och pratade. Plötsligt ropar Agnes att Ellen klättrar uppför trappan. Och visst gjorde hon det - halvvägs upp var hon när vi hann ifatt henne. Inte tänkte vi på att det var nåt hon kunde, vi har ju inga trappor som hon kunnat öva på (att hon klättrade uppför en stege för ett tag sedan hade vi alldeles glömt bort).
Att klättra i trapporna har varit de senaste två dagarnas största nöje. För Ellen alltså. Jag tycker mest att det var ganska jobbigt att krypa efter (på behörigt avstånd, beredd att finnas till hands ifall hon skulle slinta), men vad gör man inte för att tösen ska bli glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skicka en kommentar