Att gå kanske är rätt så skoj ändå

Ellen har på senare tid upptäckt att det här med att gå kanske inte så dumt trots allt. Hon tar mer och mer initiativ till att spatsera omkring lite, om någon håller henne i handen förstås. Hon är riktigt stadig, men törs inte riktigt släppa taget och försöka på egen hand.

Ibland glömmer hon dock bort sig och råkar ta några steg utan stöd. Idag till exempel var hon så ivrig att ta sig bort till morfar att hon gick hon 3-4 steg alldeles själv! Rekord!

Jag gissar att det här med gåendet kommer att fungera likadant som när hon började krypa. Hon laddar jättelänge, tills hon är 100% säker på att det kommer att gå vägen, och kör sen så det ryker. Inga halvmesyrer här, det är allt eller inget som gäller.

Jag har laddat på Apoteket inför vad som komma skall, med sårtvätt, plåster och kompresser.