Vi åkte förbi min kusins hus idag. Vi hade hoppats på tillfälle att leka lite med barnen, men tyvärr var de inte hemma.
En liten kissemiss var dock där. Ellen blev väldigt nyfiken, och tultade efter katten (som inte ville bli fångad) i säkert tio minuter - runt, runt i trädgården - innan hon gav upp.
När h*n upptäckte att följa-john-leken var slut kom katten fram till oss istället och Ellen fick tillfälle att undersöka den närmare. Storögt tittade hon på när jag klappade katten innan hon själv, med ett stort leende på läpparna, vågade sträcka fram handen. Så mjuk och go' den var!
Nu har nog Patrick, som brukar försöka adoptera bort kattungar till oss med jämna mellanrum, fått en allierad i Ellen. Ajdå.
torsdag 15 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar