När Ellen gör något dumt, t ex nafsar med tänderna på olämpliga ställen, brukar jag anlägga en allvarlig min och säga "Nej, du får inte göra så. Mamma blir ledsen". Då tittar hon tillbaka på mig med stora ögon och en lika allvarlig min. Sen börjar hon larva sig - bubblar om nåt i stil med "koikoikoikoi" och skrattar - och då kan jag bara inte hålla mig fortsatt allvarlig. Det går liksom inte. Det hela slutar förstås med att hon tror att jag bara skojade och att det var del av leken.
Hur gör man för att inte skratta??
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter hårt, men ibland får man ge tillbaks med samma mynt. Då blir hon antagligen jätteförvånad att du kan göra likadant och att det kanske känns lite..
Skicka en kommentar