Klätterapa

Ellen ska klättra på allt. Hela tiden.

I helgen skulle Chuck hänga upp rullgardinen i vårt sovrum. När han står där högst upp på stegen hör han små pustanden bakom om sig, och vem kommer där? Jo, Ellen såklart. Hon hade klättrat nästan ända upp till toppen av stegen alldeles själv. En riktig våghals.

Igår ägnade hon några timmar åt att klättra på vår lilla kökspall, med mig ståendes bredvid som säkerhetslina. Upp på pallen - plocka åt sig några grejer ur översta lådan i köket (tre skedar en gång, en osthyvel nästa gång, osv) - få hjälp att ta sig ner igen - krypa bort till soffan för att leka med fynden i några minuter - krypa tillbaka med grejerna - upp på pallen - stoppa tillbaka dem i lådan - plocka fram nya grejer - få hjälp att ta sig ner igen - krypa bort till soffan för att leka med fynden i några minuter - osv osv.

Det var jag (förstås) som först tröttnade på leken, och ställde undan pallen. Inte populärt. Hon hade säkert kunnat hålla på i några timmar till, om hon bara fått lov.

Tror ni att hon plockar undan sina leksaker också, om jag lägger dem högt upp i en låda som hon bara kan nå genom att klättra?