Än slank han hit...

Ellen gillar när jag sjunger sånger med tillhörande rörelser. En favorit är "Prästens lilla kråka".

Man måste hålla ett fast grepp i henne när man sjunger den. Jag hinner inte längre än till "... skulle ut och åka" innan hon bestämmer sig för att det går alldeles för långsamt och att det nu är dags för den roliga delen - "och än slank han hit" - varpå hon kastar sig åt sidan.

Jag brukar få en applåd när sången är slut också. Det känns uppmuntrande.