Dags att bada!

Skit också. Ellen sulade just ner fjärrkontrollen till tv:n i barnpoolen.

Hoppas att den fungerar igen när den torkat klart.

Fler bedrifter

Idag förtjänar jag ytterligare en liten applåd känner jag. Kanske en klapp på axeln också. Jag har putsat alla våra fönster, inklusive de tre fönstren som är uppe i nock i vardagsrummet. Det ni!

Instinkter

Idag svalde Ellen en liten sten, och en och en halv sekund senare kräktes hon upp den. Vad gjorde jag? Jag satte naturligtvis händerna under hennes mun som en liten skål, för att försöka fånga upp det som kom ut.

Är inte det en av de konstigare sakerna som sker när man blir förälder - att man instinktivt räcker fram händerna när ens barn kräks? Hemma är det väl ok, då kan man ju tvätta händerna direkt efteråt, men när ungarna kräks i t ex mataffären? Mysigt värre.

Uppdatering:

Ha ha, tydligen har min kära mor kommit ut från Lustiga Huset på Grönan med händerna fulla av... ja, ni vet. Jag är oskyldig. Min bror är det inte.

Underkläder

Ellen gillar underkläder. Chucks kalsonger brukar hon sätta på huvudet, som en liten mössa, och just nu sitter hon ute på däcket och leker med ett par av mina stringtrosor runt halsen.

Så länge de är rena, så...

Ovanliga namn

På badstranden idag var en familj med två små döttrar, 5-7 år gamla sisådär. Döttrarnas namn var Nova och... (håll i er nu) Karma.

Undrar hur de stavar barnens namn? Nohwa och Kharrmha kanske?

Nä förlåt, nu var jag taskig.

The big cool important US

En snubbe från the big US stod framför Chuck i kön till passkontrollen i London igår morse. Snubben var upprörd över att det tog så lång tid. "It's not like we're in an important country", sa han.

Storhetsvansinne? :-)

Grundmålning

I helgen har jag grundmålat klart alla vita detaljer på huset - skönt att få det färdigt!

*applåderar mig själv*













Täckmålningen väljer jag att glömma bort för en stund, tills jag har njutit färdigt vid tanken på helgens bedrift. Babysteps, people, babysteps...

Ellens nya docka

Chuck köpte en docka till Ellen i helgen, en "nyfödd bebis" i naturlig storlek, med diverse tillbehör. Ellen älskar sin nya docka! Hon tar ganska bra hand om den också. Det är klart att tålamodet tryter då och då (det gör det väl för alla småbarnsföräldrar?) och hon slänger den i nåt hörn någonstans, men för det mesta kramar och pussar hon den, ger den att dricka ur den medföljande pipmuggen, samt matar den med sked.

Hon tycker dock tydligen att dockans tallrik är alldeles för liten, och hon vill ju att dockan ska bli mätt och belåten, så i morse matade hon den därför istället ur pottan. En sked till dockan, och en sked till Ellen.

Det är inte så lätt för någon som fortfarande använder blöjor på heltid att veta vad pottan egentligen ska användas till. Den såg väl ut ungefär som en djup tallrik, antar jag.

Sova...

De senaste två nätterna har Ellen sovit ända till morgonkvisten utan att vakna upp en enda gång under tiden.

Detta är alltså att jämföra med för bara någon vecka sedan, då hon vaknade ett flertal gånger och kunde verkligen, absolut, definitivt inte klara av att somna igen utan att bli ammad.

Fantastiskt, ju!

Vad hade du förväntat dig?

Inspirerad av en tråd på Familjeliv (ovanligt,va?) kommer här ett hypotetiskt scenario att ta ställning till.

Föreställ dig att du är och handlar på rean. I en affär har de ett erbjudande om "Tag 2, betala för 1. Du får den billigaste gratis". Du plockar på dig 3 stycken plagg - det första plagget kostar 100 kronor, det andra kostar 80 kronor och det tredje kostar 50 kronor.

Hur stor rabatt förväntar du dig att få?

Jag hade definitivt förväntat mig att få 80 kronor rabatt. De två dyraste är, underförstått, de 2 plagg jag vill ha för priset av 1, och det tredje plagget för 50 kronor hänger bara med vid sidan om.

Fast så tänker tydligen inte alla affärer. Konstigt. Alternativen blir ju antingen 1) att kunden struntar i att köpa det tredje plagget eller 2) kunden delar upp köpet i två delar, vilket bara leder till mertid och krångel för personalen i kassan.

Ingen mera amning

Jag har slutat amma. I lördags. Det var egentligen tänkt att amningen skulle trappas ner lite i taget, men förra veckan fick jag helt plötsligt sår på bröstvårtorna (Ellen hade inte bitits, så jag vet inte riktigt varför de uppstod) och... ja, jag behöver väl inte gå in på några detaljer kanske. Ont som bara den gjorde det i alla fall, och amningen fick sig därmed ett abrupt slut.

När Ellen började dra i min tröja förklarade jag för henne att "mammas tuttar är sönder". Först skrattade hon, i tron att jag bara skojade, men när jag upprepade vad jag sagt tittade hon bekymrat på mig, gav mig en tröstande klapp, och återgick till att leka.

Det tog bara någon eller några dagar tills hon helt slutade att ens fråga efter bröstet. Jag som oroat mig för att det skulle bli en ren plåga med avvänjningen, men icke. Lite smågnäll i början bara, men inga tårar eller så. Nu sover hon mycket bättre på natten också - hon vaknar fortfarande men numera bara en gång och klarar för det mesta att somna om själv, efter diverse bökande och stökande i sängen.

Skönt! Fast jag måste erkänna att jag saknar det lite grann, det är ju rätt så mysigt trots allt. Trots att hon som sagt inte visar det så mycket märker jag att Ellen också saknar mammas tuttar lite grann. Igår gömde hon min bikiniöverdel när vi skulle åka och bada, förmodligen i förhoppningen att jag skulle vara tvungen att bada topless. Men det tricket gick jag inte på, jag badade i bh (för övrigt en vanlig och snygg sådan, no more ful amnings-bh - yeah!) istället.

Trädgårdsslangen

Vår trädgårdsslang har en massa olika funktioner, varav "mist" idag blev Ellens favorit. Hon skrattade högt och sprang runt i (låtsas-) försök att undkomma vattnet.

Skoj, skoj!

Och så klättrar vi lite här...

Ellens talang inom klättring blir bara större och större. Nyss hittade jag henne ståendes på en av köksstolarna, glatt bankandes på min dator som stod på bordet. Inte visste jag att hon kunde ta sig upp på stolarna själv.

Mental minnesanteckning 1: Skjut alltid in köksstolarna efter användning.

Mental minnesanteckning 2: Spika på ytterligare en ribba på det provisoriska räcket runt trädäcket. Slänten är läskigt brant.

Aj aj

Ellen trillade ner från en pall för en stund sen och slog sig ordentligt. Aj aj! Hon grät massor, stackars liten. Nu har hon somnat. Kanske inte helt optimalt att sova strax efter att man slagit sig i huvudet men det var närapå dags för tupplur ändå, vi var uppe riktigt tidigt i morse. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och enligt dem är det ok att hon sover, bara jag går och killar henne på fötterna med 15 minuters mellanrum för att se att hon reagerar.

Usch, vad jobbigt det är när ens barn är så ledset.

Mediabänk

Nu har vi hittat en mediabänk som vi gillar, så här ser den ut:

Den är nog något för låg, så ett par schyssta ben kommer troligtvis att sättas på den också. Vi får hem den om några veckor, ska bli skönt att få en plats att parkera tv och stereo på!

Prins William

Idag kommer prins William till Chucks kontor för att inviga byggnaden (Willis building). Coolt.

Coolt är också att de på 15:e våningen har ett Starbucks som bara är för personalen, med rabatterade priser. Vilken lyx!

Första bjudningen i lägenheten

Igår hade vi vår första bjudning i lägenheten (släkten ej medräknad), när familjen Candell var över på lite typisk Svensson-helgmat.

Tacos, alltså. Så löjligt enkelt och så löjligt gott!

Picknick i parken

Idag var vi på picknick i Kronobergsparken. Det var mysigt! Det kunde ha varit ännu mysigare om vi varit smarta nog att inte sätta oss med lekplatsen inom synhåll. Nu tog det bara några minuter innan Ellen tröttnade och stack iväg mot gungorna istället, så jag och Chuck fick äta lunch i omgångar.

Nästa gång väljer vi en annan plats, så att vi kan äta först och leka sen. Man lär så länge man lever!

Oupps!

Ellens har börjat med en ny grej. När hon tappat (läs: kastat) något på golvet tittar hon oskyldigt på mig och sätter händerna för munnen i en "oupps-gest". Gulle!

Namnbyte?

Vi funderar på om vi ska ändra Ellens namn lite. Det är ju taskigt att hon ska behöva heta nåt alldeles vanligt, med tanke på hur många andra barn har riktigt speciella namn. Typ Cewin, Melizzah, eller Alxsandra.

För det är ju så, att mest annorlunda namn innebär intressantast och mest speciell personlighet.

Än så länge har vi kommit fram till två förslag:

LN
eller Ellehn (h:et är stumt)

Vilket tycker du är coolast?

Det är SÅ spännande med besök

Mamma och pappa, samt en av mina farbröder, är på besök hos oss idag och ska stanna över natten.

Ellen tycker att det är SÅ alldeles vansinnigt roligt och spännande med besök. Antar att det blir lite trist i längden att bara hänga med morsan hela dagarna.

Det var såpass spännande att jag blev tvungen att skicka ut besökarna på krogen en sväng så att Ellen skulle kunna somna. Och visst, 15 minuter efter att de gått låg hon och sov sött i sängen.

Tur att barnvaktstestet utlöpte väl, att ta med henne ut på restaurang i förhoppningen att hon ska somna i vagnen är ju inte ens värt att drömma om.

Strömavbrott

Igår kväll vid tiotiden så - tjoff! - dog elen i hela lägenheten. Ja, förutom kyl/frys, ugn och mikro som av någon märklig anledning fortsatte att fungera som vanligt.

Fram med ficklampa och stege, och så klättrade jag upp för att inspektera alla typ 40 proppar vi har i proppskåpet. Allt såg bra ut. Jordfelsbrytarna likaså.

Panik?!

Då hörde jag aktivitet på gården, så jag gick för att kolla vad som var på gång. Det visade sig att alla lägenheter i vår bostadsrättsförening var påverkade. I de flesta verkade det som om någon liten grej - en lampa här, och en där - fungerade medan allt övrigt var utslaget. Ett mycket märkligt strömavbrott.

Nu funkar allt igen (vilket ni kanske redan förstått, eftersom jag bevisligen skriver på datorn). Skönt.

Balkongen

Ellen älskar att vara på balkongen. Hon står gärna vid räcket och tittar, och ropar glatt ner till folk som går över gården. Att försöka kasta ner prylar på cyklarna som står parkerade under är också roligt.

Jag däremot gillar inte att hon är därute utan passning. Jag är rädd att hon ska fastna med diverse lemmar mellan springorna i räcket. Och så är jag inte överförtjust i att springa ner och hämta upp grejer som kastats ner heller.

Dock vill jag gärna ha balkongdörrarna öppna för att få in ordentligt med luft, det blir ju så varmt i lägenheten pga söderläget. För att lösa problemet har jag ställt en ganska hög fotpall framför dörren. Dessvärre visade det sig nyligen att den lilla klätterapan lärt sig att komma upp på pallen på egen hand, och därmed kan hon ta sig ut på balkongen själv. Vilken frihet! Hon är hur nöjd som helst med sig själv. Duktig busunge.

Så nu blir det väl till att införskaffa ett sånt där tyg som man fäster mellan spjälorna i balkongräcket, lite trist att halva utsikten försvinner bara. Men förhoppningsvis kan vi ta bort det nästa år, när nyhetens behag sedan länge är försvunnet.

Spargrisen

Ellen fick en liten rosa spargris när vi var på IKEA. Där hamnar numera alla våra enkronor. Hennes finmotorik är tydligen mer utvecklad än jag trott, hon klarar själv av att stoppa ner pengarna i springan.

Roligt är det också, så det är klart att vi hjälper till när hon vill leka med grisen! Hon kommer snart att bli rik, så mycket småpengar som hon lyckas tigga till sig.

Friday's

I lördags, efter att vi varit runt på diverse möbelaffärer, käkade vi lunch på Friday's nere på stan.

Jag beställde en "appetizer to share" - chicken nachos. Beskrivning från menyn: Krispiga tortillachips toppade med marinerad och grillad kycklingfilé, lök och paprika. Toppad med smält Monterey Jack-ost och skivade Jalapenos. Serveras med pico de gallo, guacamole och sour cream.

Pris 149 spänn. Pris i kombination med att den var tänkt för flera personer gjorde att jag trodde att det skulle vara ganska mycket mat. Tji fick jag. 12 stycken små, trekantiga tortillachips var vad som serverades. 12,40 kr per tortillachips alltså. What a scam! Tur att Chuck valde en lite matigare rätt, som jag också kunde hugga in på.

Vet inte vad jag vill säga med det här inlägget. Förmodligen bara upplysa er, ifall ni någon gång skulle få för er att göra samma misstag.

Störiga barnfamiljer

Vi har transformerats till en sån där störig barnfamilj som andra (förmodligen främst unga barnlösa eller sura tanter/farbröder) irriterar sig på.

I lördags var vi till Mio (Och IKEA. Och BQ of Sweden. Och några ställen till.) i Kungens Kurva för att spana in soffor och mediamöbler. Det fanns rulltrappor där, vilket tydligen är Ellens favoritlekplats numera. Halva tiden på Mio gick åt till att jaga efter Ellen, som sprang så fort hon kunde på sina små ben för att hinna före oss till rulltrapporna. Allt under mycket skoj och glam, och en hel del lyckliga barnskrik. Det blev ett ganska ljudligt besök, med andra ord.

Nåja, vi tre hade roligt i alla fall! Och det är ju huvudsaken, i min värld.

Den här soffan har vi för övrigt spanat in (fast en tresits med tillhörande fotpall, och armstöd av typen Lazy eller Soft): http://www.mio.se/Sortiment/Vardagsrum/Soffor/Sit-Down/. Till det funderar vi på en schäslong, av typen Coffee, istället för en vanlig fåtölj på andra sidan soffbordet. Mörkgrått tyg blir det nog, vitt är inte optimalt när man har en liten och (väldigt ofta) kladdig familjemedlem hemma.

Vad tror ni om det? Vi har ett begränsat utrymme för soffan. Den ska gärna vara så stor/platseffektiv som möjligt men den får maximalt vara 238 cm bred, och blir den djupare än 120 cm kan vi inte öppna båda balkongdörrarna.

Snygga mediamöbler är för övrigt hur svårt som helst att hitta. Tips, någon? Maximal bredd för tv-bänken är sisådär 150 cm tror vi. Helst ska det finnas luckor att gömma stereo och dvd bakom. Och så gillar vi vitt och/eller/med inslag av valnöt. Tv-bänken får gärna vara i samma serie som soffbordet (ja, vi letar efter ett nytt sånt också), eller åtminstone matcha i färg och stil.

Sickna krav vi har :-) Tur att vi inte har så brådis att få allt 100% färdigt, det får ta sin lilla tid att hitta rätt grejer helt enkelt.

Mycket gjort

Jag vet att jag missat att uppdatera här de senaste dagarna, och i vanliga fall kan man kanske tolka det som om det inte hänt så mycket som är ens någorlunda värt att skriva om. Ett rimligt antagande - det är inte så särdeles mycket action i mitt och Ellens liv till vardags. Men just denna helgen var anledningen dock precis tvärtom.

Vi har fixat och donat här hemma hela helgen och oj, vad mycket vi hunnit med. Belysning är ordnat i garderoben och i gästrummet. Förvaringsskåp har satts upp i tvättstugan. Alla utom två kvarvarande flyttkartonger har packats upp, och vi har till och med - håll i er nu - hängt upp tavlor! Just tavlorna gjorde en enorm skillnad, det ser riktigt hemtrevligt ut nu.

Nu kan vi ta hem folk utan att behöva ursäkta röran och skämmas en smula. Kul!

Ellens sömnvägran från förra inlägget höll för övrigt i sig hela helgen. Jag tror att det helt enkelt är för roligt att vara vaken när pappa är hemma.

Tålamod

Idag blev jag redigt trött på Ellen. Hon ville INTE somna. Hon var hur trött som helst och gäspade hela tiden. Jag tog med henne in i sovrummet, lade henne på sängen och försökte amma henne till sömns. Icke sa Nicke. Hon försökte fly fältet säkert 20 gånger. Till slut blev jag så sur/trött/irriterad att jag lämnade henne på sängen och gick ut i vardagsrummet för att lugna ner mig själv.

30 sekunder senare kommer hon lullandes, klättrar upp i soffan, lägger sig i min famn och... somnar. Jämrans trollunge.

Kan man vara i nån slags trotsålder när man bara är knappt 15 månader gammal?

Välling

Jag har äntligen lyckats få Ellen intresserad av välling. Numera sveper hon sin lilla mugg på några minuter, samtidigt som hon ger ifrån sig diverse vällustljud. Hon har precis lärt sig att hålla i muggen själv när hon dricker, och hon ser så söt ut där hon sitter uppkrupen i soffan på kvällskvisten, drickandes sin välling.

Tyvärr har vällingdrickandet inte hjälpt mot alla nattliga uppvaknanden, vilket jag hade hoppats. Nåja, några månader till med avbruten nattsömn kan jag väl klara av.

"Bara" 17 kvar nu...

Igår lyckades jag hinna med att packa upp 10 flyttkartonger, främst innehållandes böcker. Nu är det "bara" 17 flyttkartonger kvar! Det känns bra. Några av de kvarvarande kartongerna kan nog flytta ner till källaren direkt, en snabb lösning i kampen att skapa ordning.

Jag hittade för övrigt 26 fulla pärmar. 26??!! Hur har jag lyckats samla på mig så mycket papper, och varför har jag trott att jag behöver spara det så länge? Vansinnigt. Idag blir det till att rensa.

Tori & Dean inn love

Jag kan villigt erkänna att jag, fördomsfullt nog, har antagit att Tori Spelling bara är ytterligare en i raden av dryga, bortskämda, ointressanta rikemansbarn. Typ Paris Hilton.

Men efter att ha sett några avsnitt av Tori & Dean inn love har jag ändrat mig. Både hon och maken är ju hur sköna och roliga som helst! I like!

Långhelg, typ

Chuck har fått grönt ljus från sin nya chef att jobba från Stockholmskontoret en dag i veckan. Tjohoo! En extra familjekväll per vecka gör stor skillnad!

Åka tåg

Den här veckan lät vi Chuck ta bilen till flyget själv, så slapp vi gå upp tidigt på måndagmorgonen (-natten). Istället skulle jag och Ellen ta tåget hem till Stockholm.

Det gick sådär. Först var tåget 35 minuter försenat. När det väl kom fram var det nästan fullt. Vi hittade en plats bredvid en farbror, som lämnade kupén efter fem minuter. Han var inte så förtjust i småbarn, antar jag.

Vårt tåg fick vänta på att lämna perrongen i ytterligare fem minuter, eftersom två andra tåg skulle hinna passera först, men till slut kom vi iväg! Efter tio minuters resa stannade vi igen. Ett av de tåg vi släppt förbi hade fått problem och stannat mitt på rälsen. Vi hade dock lite tur i oturen, problemet löste sig på mindre än 15 minuter.

Väl framme i Stockholm fick vi vänta på att det skulle komma en taxi med bilbarnstol. När det väl dök upp en sådan visade det sig att chauffören inte hade så bra koll på hur nämnda bilbarnstol skulle monteras. Jag fick hjälpa till så gott jag kunde. Tio minuter tog det väl innan vi lyckats spänna fast Ellen på ett tillförlitligt sätt.

Från dörr till dörr tog resan ungefär tre timmar. Inte någon drömpremiär inom tågresor kanske, men det gick trots allt såpass bra att jag kan tänka mig att göra om det! Det mesta slår att behöva gå upp klockan fyra för att agera taxi.

Bröllopsmiddag

Igår var det två år sen vi gifte oss. Två år. Det är ju inte särskilt länge alls, och det känns som om vi varit gifta bra mycket längre än så! Förmodligen har Ellens ganska snabba ankomst något med det att göra.

Hur som helst, vi firade lite i förtid med middag på Yxtaholm i söndags - mat och vin var supersmarrigt, som alltid! Mormor och morfar fick sitta barnvakt. Det var första gången vi hade barnvakt till Ellen, och det gick över förväntan. Skönt. Nu ser jag redan fram emot fler vuxenmiddagar på tu man hand! Ska bara göra i ordning gästrummet här, så att mormor och morfar har någonstans att sova när de kommer för att umgås med sitt barnbarn.

Comviq-hår

Vet ni vad Comviq-hår är för något?

Det är när man har lite dålig täckning på vissa ställen.

:-D

Läskig film

När Ellen vaknade igår kväll satt vi och slötittade på Scream 2. Ellen blev jätterädd! Vi var tvungna att byta kanal.

Jag trodde faktiskt inte att så små barn kunde bli skrämda av film på det viset? Att hon liksom inte kunde förstå vad det var som hände, och därför inte ha möjlighet att bli rädd för det. Om ni förstår hur jag menar. Men tydligen hade jag fel.

Då börjar vi om igen...

De senaste två dagarna har Ellen lyckats somna någon gång mellan åtta och nio på kvällen - jippii!

Men. Igår natt när hon som vanligt vaknade till, vid halvtolvtiden, råkade hon höra Chuck från vardagsrummet och då var det naturligtvis omöjligt att få henne att somna om. Hon ville leka med pappa!

Jag gick och lade mig vid midnatt och de två nattugglorna stannade uppe ända till klockan två. Så nu är väl dygnsrytmen åt skogen igen. Nåväl, nytt försök att få ordning på den gör vi på måndag.

Årets första utomhusbad!

Idag var det stor premiär - jag badade utomhus för första gången i år!

Visst var jag tuff som vågade doppa mig fastän det "bara" är juli?

:-P

Usch då

Där körde bror min bara någon halvtimme innan. Att möta någon som kör i fel riktning på motorvägen låter som en riktig mardröm. Ofattbart att puckot lyckades ta sig ända från Järna till Södertälje.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2828433.ab

Nämen... vad hände nu?

Ellen har den senaste veckan vägrat att gå och sova tidigare än klockan halv elva, och jag har så smått börjat få halvt panik. Inte för att hon somnar sent i sig, vi har ju inga tider att passa på morgonen så på det viset är det inte hela världen, men jag får ju noll timmar egentid. Inte kul.

Igår kväll somnade hon återigen sent, och då enbart för att jag tvingade henne i säng tillsammans med mig, stängde dörren och släckte ljuset. Det tog ett tag, men till slut tröttnade hon på att försöka leka med en mamma som sov räv, och slocknade motvilligt.

I morse vaknade hon på eget bevåg kl 06.30. Que?! I fyra och en halv timme var hon pigg och lekte glatt med sina leksaker och utomhus, och alldeles nyss somnade hon till min sköna stämma, sjungandes Trollmor och några andra käcka godnattvisor. Hon försökte inte ens få bli ammad, vilket brukar vara det enda sättet (förutom bil- eller vagnskörning) som fungerar för att få henne att somna. Vad är det som händer?

Jag håller tummarna för att beteendet fortsätter, det här var ju hur smidigt som helst!

Ellens rum

Ellens rum ligger (ologiskt nog) högt på min prioriteringslista för lägenheten. Det vore kanske bättre att fokusera på gemensamma utrymmen såsom kök och vardagsrum men... det är ju inte lika roligt!

Just nu funderar jag på hur jag ska dekorera väggarna. På den stora väggen, där förvaringsmöbeln står, går även en gasledning från golv till tak (rummet var tidigare kök) och den har jag tänkt täcka med ett träd, utskuret i mdf, med en ljusslinga fäst på baksidan. Men sen är frågan: ska jag tapetsera eller måla väggen? Jag har för närvarande två alternativ:

- En tapet med ugglor på. Jag har varit lite kär i denna sedan jag såg den i en inredningstidning förra året.

- En väggmålning av en dinosaurie (som käkar löv från mdf-trädet).


Vad tycker ni? Omröstning!

Hur lagom svensk är du?

Testa dig här!

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=61788

Jag är ofattbara 92% lagom svensk, en äkta mellanmjölk. Närapå pinsamt.

Babysteps 2

Det går framåt i lägenheten, lite i taget. I helgen satte Chuck upp de två sista köksskåpen, och jag byggde ihop:

- 1 byrå till Ellens rum (Malm)
- 1 växa-säng till Ellens rum (Minnen)
- 1 hylla till Ellens rum (Expedit)
- 1 byrå till vårt sovrum (Hemnes)

Visst var jag duktig?! Men nu får det vara nog med IKEA-grejer på ett tag, jag får förslitningsskador om jag ska skruva ihop några fler möbler å det närmaste.

Intressant artikel

Om barn i innerstan: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1410375.svd

Några fördelar med att växa upp i stan som nämns i artikelserien är mer tid med föräldrarna, samt att barnen blir mer streetsmarta och får ökad social träning.

Men alla håller inte med om fördelarna med att bo i stan. Några kommentarer på artikeln:

"Det finns väl ingen vettig människa som låter sina barn växa upp i Stockholms innerstad. Varje fas i livet har sina förutsättningar och väljer man ett liv med barn så borde det vara självklart låta dem växa upp i närhet med naturen där det finns tillgång till de livsgivande förutsättningar som är en förutsättning för ett fungerande samhälle. De personer som bor kvar i innerstan med sina barn i trånga lägenheter är självgoda individer som inte ser till barnens bästa. "

Livsgivande förutsättningar som är en förutsättning för ett fungerande samhälle...? Vilka då sa du? Ordbajs?

"Det handlar om egoistiska föräldrar, de vill ha nära till nöjen, det går före barnens behov av utrymme och natur. Hela samhället är egoistiskt så detta är en naturlig konsekvens. Ger inte mycket för alla bidragsutnyttjande lattemammor."

Latte drickar jag i och för sig, fast oftast i takeaway-mugg samtidigt som vi promenerar med vagnen. Vilka bidrag, eller nöjen som avses framgår inte. Att ha två minuters promenad till matvarubutiken kanske kan räknas som roligt?

Nåja, hoppas att Ellen förlåter oss. Vi får se till att spendera många helger i fritidshuset, så att hon får tillgång till de däringa livsgivande förutsättningarna.

Vill du ha en mikro del 2?

Seriöst, är det ingen som vill ha en mikro? Om inte åker den snart till Myrornas.

Babysteps

Min definition av när barn kan gå är när de väljer att göra det för att förflytta sig, istället för att krypa (eller åla, eller vad de nu gjort dessförinnan).

Nu kan Ellen gå. Hon började så smått under midsommarhelgen, och nu går det riktigt bra! Hon stapplar fram med armarna utsträckta framför sig för att hålla balansen, i bästa zombiestil. Hon är så stolt över sig själv. Vår duktiga tjej!

Midsommar

I år samlades tre barnfamiljer i vårt fritidshus för att fira midsommar. Det blev en lugn tillställning - för att exemplifiera kan nämnas att vi fick hela sex flaskor snaps över, av ett litet kit med 10 flaskor à 50 ml.

Det var himla trevligt i alla fall, och särskilt barnen verkade uppskatta det! Ellen ser upp till Agnes, och vill gärna göra som hon gör. Att klappa på Julia är också kul. Oklart dock om Ellen förstår skillnaden mellan bebisar och dockor. Hon försökte lyfta upp Julias klänning och trycka henne på naveln för att få henne att prata. Det funkar nämligen på dockan hon har hemma, men gick inte lika bra på Julia.



På lördagen gjorde vi en utflykt till Sagostigen utanför Hälleforsnäs (klicka för länk). Ellen sov sig igenom halva äventyret, men det gjorde inte så mycket. Hon är lite för liten än för att kunna uppskatta det i alla fall. Agnes var däremot helnöjd! Allt var skoj utom vargen från Rödluvan, han var bara läskig.

Jag lever!

Nejdå, jag har inte fallit i koma eller blivit bortrövad av utomjordingar. Det har bara varit mycket att göra i kombination med familjeförkylning som avhållit mig från att blogga på sistone. Men nu är jag tillbaka!