Balkongen

Ellen älskar att vara på balkongen. Hon står gärna vid räcket och tittar, och ropar glatt ner till folk som går över gården. Att försöka kasta ner prylar på cyklarna som står parkerade under är också roligt.

Jag däremot gillar inte att hon är därute utan passning. Jag är rädd att hon ska fastna med diverse lemmar mellan springorna i räcket. Och så är jag inte överförtjust i att springa ner och hämta upp grejer som kastats ner heller.

Dock vill jag gärna ha balkongdörrarna öppna för att få in ordentligt med luft, det blir ju så varmt i lägenheten pga söderläget. För att lösa problemet har jag ställt en ganska hög fotpall framför dörren. Dessvärre visade det sig nyligen att den lilla klätterapan lärt sig att komma upp på pallen på egen hand, och därmed kan hon ta sig ut på balkongen själv. Vilken frihet! Hon är hur nöjd som helst med sig själv. Duktig busunge.

Så nu blir det väl till att införskaffa ett sånt där tyg som man fäster mellan spjälorna i balkongräcket, lite trist att halva utsikten försvinner bara. Men förhoppningsvis kan vi ta bort det nästa år, när nyhetens behag sedan länge är försvunnet.