Idag svalde Ellen en liten sten, och en och en halv sekund senare kräktes hon upp den. Vad gjorde jag? Jag satte naturligtvis händerna under hennes mun som en liten skål, för att försöka fånga upp det som kom ut.
Är inte det en av de konstigare sakerna som sker när man blir förälder - att man instinktivt räcker fram händerna när ens barn kräks? Hemma är det väl ok, då kan man ju tvätta händerna direkt efteråt, men när ungarna kräks i t ex mataffären? Mysigt värre.
Uppdatering:
Ha ha, tydligen har min kära mor kommit ut från Lustiga Huset på Grönan med händerna fulla av... ja, ni vet. Jag är oskyldig. Min bror är det inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar