Dag 3 på inskolningen var lite längre än de två första. Ända till halv två stannade vi kvar. Då hann vi med, förutom det sedvanliga lekandet och frukt- och sångstunden, att äta lunch och sova tupplur.
Jag hade inga höga förhoppningar på tuppluren... dagen före hade 2 av 5 barn lyckats somna, och med tanke på att Ellen i vanliga fall absolut inte kan somna om det är nåt spännande som händer så räknade jag med att hon skulle hålla sig vaken även nu.
3 av 5 barn lade sig snällt bredvid sina föräldrar på madrasserna och tog det lugnt. Inte ett knyst hördes från dem, de låg och tittade i taket en stund tills de slutligen föll i sömn. Ellen och en liten grabb däremot levde rövare i vilrummet. Jag och den andra mamman försökte lugna ner dem och locka dem att komma och ligga ner hos oss. Men icke då. Det blev nästan pinsamt till slut. Men helt plötsligt (efter några minuters jag-är-så-trött-att-jag-blir-förbannad-och-börjar-gråta) blev Ellen alldeles alldeles lugn, lade sig platt på rygg... och somnade.
Mycket bra! Imorgon hoppas jag att hon gör likadant (minus skrikandet och gråtandet) och somnar på egen hand, utan min inblandning. Vi föräldrar får nämligen inte vara med imorgon, vi ska bara lämna barnen klockan nio och hämta dem igen på eftermiddagen.
Vojne, vojne, hur ska detta gå? Bra, hoppas jag. Håll tummarna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar