En JÄTTESPINDEL (med svenska mått mätt), med en kropp som var minst en centimeter lång, kröp fram och upp på Ellens ben när hon satt och bakade sandkakor.
Jag snodde åt mig en av burkarna hon bakade med, kastade mig så subtilt jag kunde över spindeln och skickade iväg den på en rejäl flygtur. Eftersom jag är löjligt rädd för stora och/eller äckliga djur så bultade hjärtat i racerfart. Ellen märkte ingenting.
Det kliade under kläderna på mig i minst en halvtimme efteråt.
Blääääääääää för monsterdjur på dagis!
Spindeln var kanske inte riktigt så stor som den här rosentarantellan, men nästan. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar