Chuck lämnade på dagis i morse, och Ellen grät inte denna gången heller.
Inte nog med det - när jag på morgonen berättade för henne att det var dags att klä på sig, för att hon skulle gå till dagis så... applåderade hon av glädje.
Hon är snabb i vändningarna, vår dotter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar