Medicinering utan (så mycket) bråk

Förra gången Ellen var tvungen att ta medicin slutade det oftast med kräkkaskader, trots att vi sprutade in medicinen i munnen alldeles enligt instruktionerna.

Den här gången går det mycket bättre! Hon protesterar förstås lite grann genom att åla sig och vifta med armarna, men när jag väl fått in sprutan i mungipan på henne lugnar hon ner sig och låter mig spruta in medicinen.

Det kan ha lite att göra med att vi fick en annan sort den här gången, med jordgubbs- och apelsinsmak. Skönt att slippa plåga henne mer än nödvändigt är det hur som helst!