I går kom Ellen dragandes med två leksaker som hon sträckte fram till mig. En krokodil, och en bil.
Jag kunde inte tolka det på annat sätt än att hon ville att jag skulle sjunga Krokodilsången. Den är mäkta populär på öppna förskolan och på dagis. Texten går såhär:
Nyss så träffa' jag en krokodil
som körde runt i en bil
Han var rätt tjock och fet
och blåste i trumpet
Men bilen var för trång
och svansen var för lång
så den fick ligga på ett litet flak där bak
Hon blir bara smartare och smartare för varje dag.
Va sa'ru sa'ru? Tillfällighet? Nääää, självklart inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nej, verkligen inte. Med ett sådant påbrå... (och då menar jag inte enbart Ellens mamma och pappa).
Skicka en kommentar