Igår såg jag inte Ellen på hela dagen.
Lämnade hemmet tidigt för att åka till jobbet. Efter avslutad arbetsdag åkte jag och resten av mitt team till Sickla för att äta middag och spela bowling. Vi spelade hela fyra serier, med uttröttade tummar och värkande armar som följd.
Jag har föreslagit att vi ska utgå ifrån den första serien vid bedömningen av kvällens vinnare. Med den definitionen vann jag nämligen.
När jag väl kom hem vid elvatiden låg Ellen och sov. Hon gnydde lite oroligt i sömnen när jag kom och lade mig, och började känna sig omkring i sängen. Hennes lilla hand hittade till min hals och till mitt födelsemärke (som hon älskar att pilla på), och det var allt som behövdes för att hon skulle bli lugn igen. Födelsemärket känner hon igen, och då vet hon att mamma är där hon ska vara. Allt är bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar