Ellen kan trycka i sig bananer lika snabbt som vilken apa som helst. Ibland får man titta en extra gång för att vara säker på att hon inte tappat bananen men nej, den har bara slunkit ner ovanligt raskt.
Hon stoppar in så mycket hon kan i munnen, så mycket att det inte går att tugga utan att en del åker ut igen. Hon brukar använda båda pekfingrarna för att trycka tillbaka det som hamnar utanför. Att det är möjligt att helt enkelt ta mindre tuggor och slippa krånglet verkar aldrig ha slagit henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar