Jag är beroende...

Jag erkänner. Jag är beroende. Det sägs ju att det första steget till att bli frisk är att erkänna problemet, så jag gör det nu.

Jag heter Lotta, och jag är Blocket-beroende.

Varje dag går jag in på sidan och letar efter fynd. Jag älskar att fynda. Att hitta en billig möbel, som med lite fantasi och visst arbete, kan bli perfekt och den enda i sitt slag är en härlig känsla.

Jag har gjort några bra köp, se bilder nedan. Nu ska jag bara måla lite, sy sittkuddar, byta knoppar... osv. Det tar sin lilla tid, men det blir nog bra när det blir klart.

Hallmöbel i retro-furu för 300 kronor, ska målas samt få en sittdyna i något fint tyg. Inuti finns plats för återvinningen.

Skänk med bra förvaringsmöjligheter till köket. 250 spänn kostade den. Behöver ett lager färg till, samt nya knoppar och gångjärn.

Chuck säger att jag inte får shoppa mer innan jag färdigställt de redan inhandlade fynden. Fast i helgen sprang vi på ett runt matbord med vackra mässingsdetaljer och tre - förstår ni hur stort det är, hela tre stycken - iläggsskivor samt två bordslampor i marmor, så vi var tvungna att göra ett undantag. Nu har jag alltså ytterligare ett måleriprojekt. Och så måste jag köpa/göra nya lampskärmar.

Har man inte redan nog att göra får man se till att skaffa sig.

Far och dotter

Fest med jobbet - kul!

I fredags hade vi höstfest med jobbet. Kul! Det är ju inte ofta man får chansen att gå ut och roa sig på egen hand.

En timme var jag där, innan jag i panik fick hoppa in i en taxi och åka hem. Magsjuk. Hemma möttes jag av en dotter, med samma symptom.

Mysigt värre i helgen hemma hos oss, alltså.

Lite mer internexponering

Jag jobbar hårt på att bli kändis på jobbet. För några veckor sen fick jag följande mail:

"Hej Lotta,
I nästa nummer av Vi medarbetare (vår interntidning alltså) ska vi ha med en artikel om att vi som företag stöttar föräldraledighet både för män och kvinnor. Det är viktigt att visa på möjligheter att kunna fortsätta som ledare eller ha någon annan typ av nyckelroll och ändå ta ut föräldraledighet, goda förebilder helt enkelt. Det är även är en åtgärd i jämställdhetsplanen att främja att fler fäder tar ut föräldraledighet.

Vi tycker att du är en bra förebild som nyckelperson inom Proposal Center och hoppas du har möjlighet att svara på dessa korta frågor..."

Förebild, och nyckelperson - jo, jag tackar jag! Det är ju nästan så att man blir generad.

Någon av dessa bilder ska publiceras i samband med intervjun. Jag gissar att de väljer den övre, den var av bättre kvalitet. Och Ellen, hemma sjuk när fotona togs, ser lite piggare ut.

Elle!

Igår sa Ellen sitt eget namn för första gången: Elle. Nu ingår det tydligen per default i varenda mening.

Elle bada. Elle bajsa. Elle kaka. Elle INTE sova.

1 gång per vecka räcker

Vår BVC-sköterska tycker att det räcker att bada en gång per vecka.

I think not. Hon har bevisligen inte sett Ellen äta Korv Stroganoff.

Dags för lite bilder

En så kallad badmössa

Mammas gamla 80-talssmycken - vilken skatt! Örhänget passar ju grymt bra som fotlänk.

Jag vill gå ut - NU! Mössan är på, jag är redo.

Så himla taskig morsa...

Ellen hade feber i lördags. I söndags var hon hängig, men ingen feber. I måndags gick vi till doktorn, bara för att kolla så att det inte var öroninflammation på gång igen. Det var det inte. I går var hon pigg hela dagen och ville INTE vara inomhus med mamma - hur tråkigt är det på en skala?

Idag tog jag henne till dagis. Klockan halv två, efter vilan, ringde de och bad mig hämta henne igen.

Jag känner mig så himla taskig som inte förstod att hon tydligen behövde ytterligare någon dag eller två hemma. Stackars Ellen. Fy på mig.

Utvecklingssamtal på dagis

I veckan var vi på utvecklingssamtal på dagis. Allt går fint - hon leker bra med de andra barnen, hon är intresserad av det mesta, hon äter som en häst, hon är alltid glad osv.

Jag fick även klarhet i varför hon börjat dra sig i håret när jag sjunger för henne. Tydligen betyder det att hon vill höra Pippi-sången, som är en favorit på dagis. Flätor, ni vet.

Mammaja

"Mammaja", "pappaja", "vovveja" osv. De senaste dagarna har Ellen börjat lägga till några bokstäver efter alla ord.

Jag fattade ingenting. Tills jag kom på att det förmodligen är mitt fel.

När Ellen pekar på mig och säger "mamma" brukar jag bekräfta det genom att säga "det är mamma, ja (det stämmer)". Inte trodde jag att placeringen av ordet "ja" i meningen skulle ha så stor inverkan.

Man får onekligen tänka på vad man gör och säger i sitt umgänge med barn, deras knivskarpa små hjärnor snappar upp allt!

Mörkt och kallt

När vi kom till landet igår eftermiddag möttes vi av ett kallt och mörkt hus.

Elmätaren var död. Ingen ström nådde huset.

Efter någon timme kom räddningen i form av en tekniker från Vattenfall. Han gjorde en koppling förbi mätaren så nu har vi fri el tills de kommer tillbaka för att installera en ny mätare.

Så här varmt och ljust har vi nog aldrig haft det förut. Man får ju liksom passa på när det är gratis.

ICA

Igår släppte vi lös Ellen på ICA. Det går knappt att med ord beskriva hur kul och spännande det var! Förvånansvärt nog skötte hon sig alldeles utomordentligt. Hon plockade åt sig allt möjligt som hon tyckte såg gott/intressant ut (eller helt enkelt det mesta som låg i Ellen-höjd) men om varan i fråga inte stod på vår inköpslista sa vi helt enkelt tack men nej tack, och då sprang hon snällt tillbaka med den dit hon hittat den. Godkända varor hamnade i korgen åtföljt av glada tillrop och klappande i händerna. Turen till ICA var helt klart dagens höjdpunkt.

Idag lät vi henne springa fritt i mataffären igen. Det gick inte lika smärtfritt denna gång. Hon försvann utom synhåll i fem sekunder och när hon dök upp igen var det glatt mumsandes på en ostfralla, som hon hittat (bakom stängda dörrar) i bageridelen. Vi får ta ett snack om det här med snatteri och stöld någon dag framöver.