Jordskalv i Skåne

Ett hus rasade under jordskalvet i Skåne igår - läskigt!

Här finns bilder på katastrofen.

Lucia

I fredags firade minisarna på Ellens dagis Lucia.

Det var ingen som hade berättat i förväg att firandet skulle vara utomhus, så mitt införskaffande av lucialinne anpassades inte efter det faktum att Ellen var tvungen att ha overall på sig under lucialinnet. Man skulle ju kunna tycka att det hade varit en intelligent sak att berätta för föräldrarna i förväg, men men... det gick ju ganska bra trots allt.

Så här fin är Michelin-Ellen i overall, lucialinne och tomteluva. Det batteridrivna ljuset hon fått att hålla i handen kastade hon bort någonstans på vägen från ytterdörren till lekplatsen, där småttingarna gladde sina småblöta mammor och pappor med skön luciasång.

Skimming

Läste i Metro i morse att de hittat skimmingutrustning på Toys R Us i Stockholm. Gissa var vi handlade julklappar i helgen?

Kan ännu inte se några köp efter den 10/12 på internetbanken, så det är bara att hålla tummarna för att kortkrediten inte är uppe i max.

Hejdå vällingen

Ellen har en nära relation till sin välling.

Varje kväll när vi gjort i ordning en mugg och ska ställa tillbaka förpackningen i sin låda vinkar hon åt paketet och säger "hejdå, hejdå, hejdå".

Vällingen är den enda maten som förtjänar att pratas med här hemma. Very special.

Löss på dagis

Det går löss på Ellens dagis.

*RYYYYYYYYYYYYS*

Varje kväll tittar jag igenom hennes hår, livrädd för den dag jag ska se något krypa runt därinne.

Såklart

Chuck och Ellen var och handlade i helgen, och när de kom hem fick Ellen hjälpa till att packa upp det som inhandlats.

Hon blev ombedd att gå och lägga tvättlapparna inne på sitt rum (där vi brukar byta blöjor). Sagt och gjort, hon knatade iväg med tvättlapparna i näven.

När det senare var dags att byta blöja letade jag överallt efter sagda tvättlappar, i säkert en halvtimme, i alla lådor och andra potentiella gömställen i alla rum i lägenheten. Till slut gav jag upp och tog vanligt toalettpapper istället. När jag sträckte ner handen i blöjförpackningen kände jag... ett paket med tvättlappar. Såklart. Var ska de förvaras, om inte tillsammans med blöjorna? Hur logiskt som helst ju.

Kanske dags för mig att abdikera som "ordning-och-reda-och-var-sak-på-sin-plats-drottning" i vårt hushåll och istället lämna över kronan till Ellen. Hon visar definitivt på talang inom området.

CM-Janne

Tror att jag såg CM-Janne igår kväll, på väg hem från Daglivs. Han hade köpt två chokladaskar och gick och sjöng, ganska så högljutt, på väg ut ur affären.

Det var ju snällt av honom, att sprida lite glädje med musik.

Dags att sova

Det är underhållande att få Ellen i säng.

Hon brukar vara ganska speedad på kvällarna, särskilt på helgerna. Men i säng måste hon ändå i någorlunda rimlig tid. Jag brukar lägga mig bredvid henne på sängen, blunda och låtsas sova samtidigt som jag anstränger mig för att andas så djupt och lugnt som möjligt. Jag har fått för mig att min lugna andning ska smitta av sig på henne så att hon också lugnar ner sig, för att slutligen somna. Vete tusan om det fungerar egentligen, men jag envisas ändå.

Tiden från att hon läggs i sängen tills hon somnar brukar spenderas på ungefär samma sätt varje kväll:

1) Ellen går igenom alla ord hon kan: mamma, pappa, Ellen, mormor, kaka, byxor, gris, vovve, pasta, katt, bada, läsa, boll osv osv

2) Småpratet avbryts då och då av ett "YEAH!" samtidigt som hon sträcker upp båda armarna i luften i en segergest. Det sägs att det är bra att visualisera sina framgångar, att det ökar chanserna för att målen faktiskt uppnås, så det är ju bara positivt (om än överraskande när det händer).

3) Ellen sticker in ett finger i min näsa eller min mun, antingen för att kolla vad för intressant som kan tänkas finnas där inne, eller för att kontrollera att jag verkligen sover och inte bara försöker luras.

Jag får anstränga mig till tusen för att inte börja skratta. Det är svårt att sova räv när skrattet ligger och bubblar i magen, färdigt att spränga sig ut.

Å så vabbar jag igen...

Fyra timmar hann jag vara på jobbet den här veckan, innan de ringde från dagis och bad mig hämta Ellen. Det kom väldigt oväntat, hon var hur pigg som helst i morse. Nu ligger hon utslagen på soffan, efter att hon fått en Alvedon.

Lilla skruttis.

Den där löneförhöjningen jag tänkt förhandla om efter några månader på nya jobbet känns ganska avlägsen. Fast å andra sidan skulle inte företaget förlora särskilt mycket på att ge mig mer i grundlön, om jag nu ska vabba bort halva beloppet varje månad i alla fall.