Ellen har en nära relation till sin välling.
Varje kväll när vi gjort i ordning en mugg och ska ställa tillbaka förpackningen i sin låda vinkar hon åt paketet och säger "hejdå, hejdå, hejdå".
Vällingen är den enda maten som förtjänar att pratas med här hemma. Very special.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar