Jämrans tänder

Ellen tycker att det här med tänder är kul, det ger bättre effekt när hon bits. De är vassa, de små gaddarna. Ibland när hon tröttnar på att bli ammad biter hon till lite grann i bröstet. Inte jättehårt, men definitivt hårt nog för att det ska kännas ordentligt. När jag säger "Nej, det gör ont på mamma. Mamma blir ledsen" skrattar hon och gör pruttljud med munnen. Det lilla monstret vet att jag inte kan hålla mig för skratt då. Ur uppfostransynpunkt är det förstås inte bra att säga nej och skratta samtidigt, men vad ska man göra? Hon är ju så söt när hon busar.

Inte helt bortglömd

De senaste två dagarna har jag fått två telefonsamtal med jobbförfrågningar. Ett samtal kom från en gammal kollega som gått vidare till ett nytt bolag och det andra var för en tjänst inom en ny, central funktion som är på gång att skapas på min nuvarande arbetsplats.

Jag vet inte om någon av dem är av intresse, men det känns bra för självförtroendet att bli tillfrågad i alla fall!

Att prata med sitt barn

Igår när jag och Ellen var och handlade mat gick jag som vanligt och pratade med henne om allt möjligt. En kvinna vände sig om och stirrade på oss, och sen gav hon mig jättemycket beröm för att jag pratade med mitt barn redan i denna späda ålder.

Det var ju kul att höra! För det mesta verkar folk reagera som om man vore helt galen som går och pratar högt på stan.

Sitta på huk

Ellen har börjat sitta mer på knäna, och ibland på huk. Det ser ut som om hon vill resa på sig till stående, men hon kan/vågar inte riktigt än. Jag väntar med spänning på nästa utvecklingssteg! Det lär ju inte dröja många månader förrän hon springer runt här som om hon aldrig gjort annat.

Och jag som tycker att det ibland är svårt att hålla reda på henne redan nu.