Irriterande köpare

Bakgrund 1: Köparna av lägenheten ville eventuellt även köpa våra högtalare i vardagsrummet. Chuck prissatte dem till 10.000, köparna kontrade med 8.000. Vi ville inte sänka priset bara sådär och då tackade de nej till högtalarna.

Bakgrund 2: Vår diskmaskin har kajkat ihop. Den fungerar fortfarande men står och maler i oändlighet innan motorn orkar dra igång. Vi måste laga den eller byta ut den innan vi flyttar eftersom den plötsligt blivit i så dåligt skick. Jag har kollat på Blocket och en bättre begagnad, fullt integrerad diskmaskin, kostar ungefär 2.500 kronor.

Igår ringde jag upp dem och föreslog följande scenario: Om vi slipper byta ut diskmaskinen så får de köpa våra högtalare för 6.000 kronor. Det tyckte vi var ett bra förslag till en deal, så att alla kan bli nöjda och glada. De får högtalare och diskmaskin (som de själva köper på Blocket, utan att vi blir inblandade) för 8.500 kronor (dvs 500 kronor mer än deras motbud på högtalarna), och vi slipper besväret att leta upp och installera en diskmaskin tre dagar innan vi ska flytta ut.

Istället för att kanske återkomma med ett motbud, om de nu tyckte att det var ett dåligt bud från vår sida, får den manliga parten av köparparet halvt frispel och börjar bubbla om att "här har vi betalat 4.750.000 för en lägenhet och då vill vi inte ha någon ful, icke integrerad, diskmaskin i köket bla bla bla".

Eeehhh? Va? Vem har sagt det?

GAH! Jag blir så himla irriterad på folk som, när de inte har hjärnkapacitet nog att förstå någonting, tar till aggression istället för att be om en förklaring/ett förtydligande. Jäkla pucko. Nu tänker vi köpa nåt riktigt skruttigt och sätta in här, och inte lämna kvar något som kan vara bra för dem att ha i lägenheten (trots att vi inte behöver det själva). Bara för att liksom.

Ellen och den elaka diskmaskinen

Ellen växer så det knakar. I alla fall tror jag att det är så, igår lyckades hon nämligen nå ända upp till handtaget på diskmaskinsluckan (jag blev lite förvånad) och drog till för att öppna. Luckan var bara igenskjuten och inte helt stängd, vilket resulterade i att luckan åkte ut och ner och Ellen ramlade platt baklänges och slog huvudet i golvet.

Min stackars lilla älskling. Det är nog sant som de säger, att köket är hemmets farligaste plats.

Porrleksaken

När en kille vid namn Tobbe slutade på Atos fick jag och Fia dela på en liten avskedspresent från honom, en liten lila skumfylld plastgubbe med horn som låter när man klämmer den på magen. Gubben kan säga:

"I'm a horny little devil"
"I'm feeling really horny"
"I'm a bag... I'm a hornbag" och sen skrattar den ett vansinnesskratt

Det är oklart varför Tobbe valde just en sådan som present till oss, och jag har valt att inte spekulera så mycket i den frågan. Hur som helst, jag hittade den när vi packade, och gav den till Ellen att leka med.

Är jag ok som mamma ändå, tro? Om jag tar tillbaka den när hon börjar förstå engelska lite bättre?

Ni får gärna påminna mig om detta framåt hösten, när Ellen ska börja på dagis. Annars dyker väl soc upp här en vacker dag, undrandes vad för typ av hemmamiljö Ellen har.

Öppna frysen själv

Chuck tog ut något ur frysen, och Ellen blev genast intresserad. När han stängde dörren försökte hon öppna den igen. Chuck hjälpte till i smyg. Efter avslutat värv tänkte Ellen krypa vidare. Chuck ropade "Closing! Closing!" och stängde dörren igen. Ellen vände genast, för att återigen "öppna" frysen. Det gick fint även denna gång (hon förstod fortfarande inte att det egentligen var Chuck som öppnade).

Sen lekte de stäng- och-öppna-frysen-igen-leken typ tjugo gånger till. Efter varje lyckat öppningsförsök klappade vi händerna och ropade "Yeah!". Ellen riktigt lyste av stolthet över sin nya bedrift! Det var härligt att se.

Minnesflaskorna

Jag har i över tio års tid nu envist hållit fast vid några gamla minnesvinflaskor - en från mitt gamla festeri i Linköping och en från tiden i Konstanz. Igår när vi packade fick de dock stryka på foten.

*Litet snyft* Men lika bra var kanske det, vinet hade en läskig brunaktig ton och luktade allt annat än gott. Tur att det är ganska varmt ute nu så att man kan vädra lite.

Packa

Nu har vi nästan packat klart, tack och lov. Undrar hur lång tid det kommer att ta innan alla kartonger är uppackade igen?

Ellen har också hjälpt till efter förmåga. Igår spenderade hon en kvart på att packa ner (och upp, och ner, och upp...) en och samma penna. Hon blev förståeligt nog alldeles slut av den arbetsuppgiften, så Chuck och jag fick ta hand om resterande packning.