Tittut!

Ellen får alltid lite nya kompisar när vi är och shoppar, hon gillar att ta kontakt med folk, unga som gamla. Hon vet att om hon ler och visar några tänder, eller vinkar, så får hon ett leende och ett "hej" tillbaka. Eller nja... nästan alltid. Tro det eller ej, men det finns tjurskallar som inte tycker att det är mödan värt att le tillbaka.

Idag var det en liten tjej på kanske fem år som fick Ellens uppmärksamhet. Den lilla tjejen satte händerna för ögonen och lekte tittut med Ellen, som förstås inte ville vara sämre. Hon lade upp höger hand halvt mot kinden och halvt över ögat, och tog sedan bort den igen. Det var kanske inte helt korrekt, men det framgick tydligt vad det var hon försökte göra. Hur gulligt som helst.

Ingen rädder för människor här

Den här lille gynnaren smög omkring på vår tomt igår kväll. Antar att han kände lukten av grillat kött och ville utforska möjligheten till ett litet kvällsmål.

Han var inte det minsta rädd för människor, och stod snällt still medan Chuck hämtade kameran och knäppte några bilder.

Kanske ska nämna att det är en räv på bilden, ifall ni inte ser det. Rubriken kan ge intrycket att det är en varg, men såna har vi inte här. Hoppas jag.

Altanen nästan färdig

Såhär ser altanen ut nu. Golvet är helt klart men räckets utseende är fortfarande under betänkande. Under tiden har vi barnsäkrat med några plankor. Det må vara förvillande likt en kohage, men det tjänar sitt syfte att hindra Ellen från att trilla nerför slänten.

Bapa

Ellen har alltid gillat lampor - särskilt att försöka komma åt att sätta handen mot glödlampan när den lyser utan att mamma eller pappa upptäcker vad som pågår och förstör nöjet - men det är inte förrän de senaste dagarna som hon försökt sätta ord på dem.

"Bapa" betyder lampa, tydligen. Förvillande likt "pappa", så det är sammanhanget som får avgöra vilken av de två hon avser.