Jag känner mig så oseriös ibland

När Ellen gör något dumt, t ex nafsar med tänderna på olämpliga ställen, brukar jag anlägga en allvarlig min och säga "Nej, du får inte göra så. Mamma blir ledsen". Då tittar hon tillbaka på mig med stora ögon och en lika allvarlig min. Sen börjar hon larva sig - bubblar om nåt i stil med "koikoikoikoi" och skrattar - och då kan jag bara inte hålla mig fortsatt allvarlig. Det går liksom inte. Det hela slutar förstås med att hon tror att jag bara skojade och att det var del av leken.

Hur gör man för att inte skratta??

Samband orsak-verkan

När börjar de små förstå sambandet mellan orsak och verkan, och agera i enlighet därefter?

Exempel (från i morse): Ellen skuttar runt som ett vilddjur i soffan, mina försök att lugna ner henne (både verbalt och fysiskt) till trots. Ellen slinter till, trillar ner från soffan, och slår sig. Gråter en skvätt. Fem minuter senare skuttar hon återigen runt som ett vilddjur i soffan.

Eller: Ellen leker med Agnes leksaker. Agnes tycker att det är en dålig idé, och tar tillbaka dem. Ellen blir ledsen.

Julia leker med Ellens leksaker. Ellen tycker att det är en dålig idé, och tar tillbaka dem. Julia blir ledsen.

Det är märkligt att sambanden inte är tydliga. Fast i det senare fallet kanske det mer har att göra med att hon lever enligt devisen "Allt ditt är mitt, och allt mitt är också mitt". Det verkar vara vanligt bland småttingarna.