Intressant artikel

Om barn i innerstan: http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1410375.svd

Några fördelar med att växa upp i stan som nämns i artikelserien är mer tid med föräldrarna, samt att barnen blir mer streetsmarta och får ökad social träning.

Men alla håller inte med om fördelarna med att bo i stan. Några kommentarer på artikeln:

"Det finns väl ingen vettig människa som låter sina barn växa upp i Stockholms innerstad. Varje fas i livet har sina förutsättningar och väljer man ett liv med barn så borde det vara självklart låta dem växa upp i närhet med naturen där det finns tillgång till de livsgivande förutsättningar som är en förutsättning för ett fungerande samhälle. De personer som bor kvar i innerstan med sina barn i trånga lägenheter är självgoda individer som inte ser till barnens bästa. "

Livsgivande förutsättningar som är en förutsättning för ett fungerande samhälle...? Vilka då sa du? Ordbajs?

"Det handlar om egoistiska föräldrar, de vill ha nära till nöjen, det går före barnens behov av utrymme och natur. Hela samhället är egoistiskt så detta är en naturlig konsekvens. Ger inte mycket för alla bidragsutnyttjande lattemammor."

Latte drickar jag i och för sig, fast oftast i takeaway-mugg samtidigt som vi promenerar med vagnen. Vilka bidrag, eller nöjen som avses framgår inte. Att ha två minuters promenad till matvarubutiken kanske kan räknas som roligt?

Nåja, hoppas att Ellen förlåter oss. Vi får se till att spendera många helger i fritidshuset, så att hon får tillgång till de däringa livsgivande förutsättningarna.

Vill du ha en mikro del 2?

Seriöst, är det ingen som vill ha en mikro? Om inte åker den snart till Myrornas.

Babysteps

Min definition av när barn kan gå är när de väljer att göra det för att förflytta sig, istället för att krypa (eller åla, eller vad de nu gjort dessförinnan).

Nu kan Ellen gå. Hon började så smått under midsommarhelgen, och nu går det riktigt bra! Hon stapplar fram med armarna utsträckta framför sig för att hålla balansen, i bästa zombiestil. Hon är så stolt över sig själv. Vår duktiga tjej!

Midsommar

I år samlades tre barnfamiljer i vårt fritidshus för att fira midsommar. Det blev en lugn tillställning - för att exemplifiera kan nämnas att vi fick hela sex flaskor snaps över, av ett litet kit med 10 flaskor à 50 ml.

Det var himla trevligt i alla fall, och särskilt barnen verkade uppskatta det! Ellen ser upp till Agnes, och vill gärna göra som hon gör. Att klappa på Julia är också kul. Oklart dock om Ellen förstår skillnaden mellan bebisar och dockor. Hon försökte lyfta upp Julias klänning och trycka henne på naveln för att få henne att prata. Det funkar nämligen på dockan hon har hemma, men gick inte lika bra på Julia.



På lördagen gjorde vi en utflykt till Sagostigen utanför Hälleforsnäs (klicka för länk). Ellen sov sig igenom halva äventyret, men det gjorde inte så mycket. Hon är lite för liten än för att kunna uppskatta det i alla fall. Agnes var däremot helnöjd! Allt var skoj utom vargen från Rödluvan, han var bara läskig.

Jag lever!

Nejdå, jag har inte fallit i koma eller blivit bortrövad av utomjordingar. Det har bara varit mycket att göra i kombination med familjeförkylning som avhållit mig från att blogga på sistone. Men nu är jag tillbaka!