Ellen är så hjälpsam

Ellen är en hjälpsam tjej. Här har hon precis klippt gräset på trädäcket. Och ett bra jobb har hon gjort också, inte ett enda kvarvarande grässtrå står att finna.

J***a getingar

Getingarna har blivit trötta nu, efter en lång sommar. Och retliga, såpass att de verkar känna att de måste hämnas på människor för att våra liv fortsätter som vanligt när det blir höst. Jag tror att vi fick ta kål på en 10-15 stycken inne i huset helgen. Ellen tyckte att det var en rolig lek, och sprang glatt omkring med en flugsmälla i högsta hugg och bankade på allt och inget.

Naturligtvis klarade jag mig inte hela helgen utan att bli stucken av de små äckliga elaka rackarna. När jag skulle lägga Ellen inför vilan idag kröp en geting in under min tröja och stack mig på höger skulderblad. Aj som in i...!!! Jag skrek, slet av mig tröjan, och rusade ut till Chuck för att han skulle ta bort getingen, om den mot förmodan satt kvar på mig. Det gjorde den inte. Men lämnade spår, det gjorde den. Jag satt med kylklamp i minst en timme.

Ja, jag är vek. Och jag hatar de små skitdjuren.

Inskolning dag 3

Dag 3 på inskolningen var lite längre än de två första. Ända till halv två stannade vi kvar. Då hann vi med, förutom det sedvanliga lekandet och frukt- och sångstunden, att äta lunch och sova tupplur.

Jag hade inga höga förhoppningar på tuppluren... dagen före hade 2 av 5 barn lyckats somna, och med tanke på att Ellen i vanliga fall absolut inte kan somna om det är nåt spännande som händer så räknade jag med att hon skulle hålla sig vaken även nu.

3 av 5 barn lade sig snällt bredvid sina föräldrar på madrasserna och tog det lugnt. Inte ett knyst hördes från dem, de låg och tittade i taket en stund tills de slutligen föll i sömn. Ellen och en liten grabb däremot levde rövare i vilrummet. Jag och den andra mamman försökte lugna ner dem och locka dem att komma och ligga ner hos oss. Men icke då. Det blev nästan pinsamt till slut. Men helt plötsligt (efter några minuters jag-är-så-trött-att-jag-blir-förbannad-och-börjar-gråta) blev Ellen alldeles alldeles lugn, lade sig platt på rygg... och somnade.

Mycket bra! Imorgon hoppas jag att hon gör likadant (minus skrikandet och gråtandet) och somnar på egen hand, utan min inblandning. Vi föräldrar får nämligen inte vara med imorgon, vi ska bara lämna barnen klockan nio och hämta dem igen på eftermiddagen.

Vojne, vojne, hur ska detta gå? Bra, hoppas jag. Håll tummarna!