Helt plötsligt är dagis hur kul som helst

Chuck lämnade på dagis i morse, och Ellen grät inte denna gången heller.

Inte nog med det - när jag på morgonen berättade för henne att det var dags att klä på sig, för att hon skulle gå till dagis så... applåderade hon av glädje.

Hon är snabb i vändningarna, vår dotter.

Nyss så träffa' jag en krokodil...

I går kom Ellen dragandes med två leksaker som hon sträckte fram till mig. En krokodil, och en bil.

Jag kunde inte tolka det på annat sätt än att hon ville att jag skulle sjunga Krokodilsången. Den är mäkta populär på öppna förskolan och på dagis. Texten går såhär:

Nyss så träffa' jag en krokodil
som körde runt i en bil
Han var rätt tjock och fet
och blåste i trumpet
Men bilen var för trång
och svansen var för lång
så den fick ligga på ett litet flak där bak

Hon blir bara smartare och smartare för varje dag.

Va sa'ru sa'ru? Tillfällighet? Nääää, självklart inte.

Nån som vill ha tårta?

På lördag kommer Ello med familj till stan, och jag har lovat att vi ska bjuda på tårta då.

Övriga vänner och släktingar är också välkomna, såklart! Men säg gärna till i förväg om ni kommer så att jag kan dimensionera fikat korrekt.

Sisådär vid halvtvå-tiden blir kanske lagom?

Begravning

I fredags var det begravning.

Ellen var knäpptyst under hela ceremonin. Och jag menar verkligen knäpptyst.

Hon måste ha insett stundens allvar, och reagerat på övriga gästers känslor. Hon såg till och med lite ledsen ut själv, trots att hon förmodligen inte hade någon aning om varför vi var i kyrkan.