onsdag 8 oktober 2008
Födelsedagspresent
Vi köpte en (gemensam) födelsedagspresent i söndags; en taklampa till köket. Det är en kristallkrona i två våningar, omgärdad av en cylinder gjord av uppspända trådar. Jättefin!
Lördagens huvudpersoner
Lördagens huvudpersoner förevigade på bild. Barnen alltså.


Agnes hade tyvärr redan hunnit åka hem när jag kom på att vi ägde en kamera. Hoppas för övrigt att mor min fick några bilder på belgarna, eftersom jag totalt glömde bort att föreviga den delen av tillställningen.
Agnes hade tyvärr redan hunnit åka hem när jag kom på att vi ägde en kamera. Hoppas för övrigt att mor min fick några bilder på belgarna, eftersom jag totalt glömde bort att föreviga den delen av tillställningen.
Sovkläder
Jag brukar sova i t-shirt eller linne. Igår natt var det så varmt i sovrummet att jag bestämde mig för att skippa sovkläderna, men det fick jag ångra.
Klockan ett vaknade jag av att Ellen klämde, drog, och nöp mig i brösten. Tydligen hade hon vaknat till och upptäckt något intressant att leka med i sängen, för ovanlighets skull. Hon hade jätteskoj. Jag hade mest ont.
Klockan ett vaknade jag av att Ellen klämde, drog, och nöp mig i brösten. Tydligen hade hon vaknat till och upptäckt något intressant att leka med i sängen, för ovanlighets skull. Hon hade jätteskoj. Jag hade mest ont.
Lördagen
Klockan halv tio åkte jag för att träffa filmteamet vid Stadshuset. Vi började med att filma några scener där jag kom åkandes i bilen, stannade precis framför kameran som zoomade in registreringsskylten, och sen hoppade programledaren in i bilen och vi pratade lite samtidigt som jag körde omkring.
Det verkar vara ett ovanligt riskfyllt arbete att jobba som kameraman. Han satt i bakluckan på en bil som körde framför oss, med ena benet hängandes utanför, och filmade. Ungefär två meter tyckte han var ett bra avstånd, och vinkade hela tiden åt oss att köra närmare. Jag satt med blicken fastklistrad vid den andra bilens bromsljus. Att ge en kameraman brutna ben var inte något jag kände skulle kunna förgylla min födelsedag.
Vi åkte till saluhallen vid Östermalms torg och spatserade omkring en stund, samtidigt som vi blev filmade. Ett antal tårtor inhandlades också, på filmteamets bekostnad förstås. Ungefär vid halv ett tyckte regissören att vi (äntligen) var klara, och jag kunde åka hem och förbereda lite inför gästernas ankomst en timme senare.
Det vinnande laget hittade fram ungefär klockan halv tre (om jag inte minns fel), och det andra laget kom tjugo minuter senare. Tårta till alla!
En ganska intensiv dag, med andra ord. Träningsvärk i läpparna hade jag nästan också, efter att ha kindpussat halva Belgien.
Det verkar vara ett ovanligt riskfyllt arbete att jobba som kameraman. Han satt i bakluckan på en bil som körde framför oss, med ena benet hängandes utanför, och filmade. Ungefär två meter tyckte han var ett bra avstånd, och vinkade hela tiden åt oss att köra närmare. Jag satt med blicken fastklistrad vid den andra bilens bromsljus. Att ge en kameraman brutna ben var inte något jag kände skulle kunna förgylla min födelsedag.
Vi åkte till saluhallen vid Östermalms torg och spatserade omkring en stund, samtidigt som vi blev filmade. Ett antal tårtor inhandlades också, på filmteamets bekostnad förstås. Ungefär vid halv ett tyckte regissören att vi (äntligen) var klara, och jag kunde åka hem och förbereda lite inför gästernas ankomst en timme senare.
Det vinnande laget hittade fram ungefär klockan halv tre (om jag inte minns fel), och det andra laget kom tjugo minuter senare. Tårta till alla!
En ganska intensiv dag, med andra ord. Träningsvärk i läpparna hade jag nästan också, efter att ha kindpussat halva Belgien.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)