Utvecklingssamtal på dagis

I veckan var vi på utvecklingssamtal på dagis. Allt går fint - hon leker bra med de andra barnen, hon är intresserad av det mesta, hon äter som en häst, hon är alltid glad osv.

Jag fick även klarhet i varför hon börjat dra sig i håret när jag sjunger för henne. Tydligen betyder det att hon vill höra Pippi-sången, som är en favorit på dagis. Flätor, ni vet.

Mammaja

"Mammaja", "pappaja", "vovveja" osv. De senaste dagarna har Ellen börjat lägga till några bokstäver efter alla ord.

Jag fattade ingenting. Tills jag kom på att det förmodligen är mitt fel.

När Ellen pekar på mig och säger "mamma" brukar jag bekräfta det genom att säga "det är mamma, ja (det stämmer)". Inte trodde jag att placeringen av ordet "ja" i meningen skulle ha så stor inverkan.

Man får onekligen tänka på vad man gör och säger i sitt umgänge med barn, deras knivskarpa små hjärnor snappar upp allt!