Staffan

Idag har de inför Lucia börjat öva på lite nya sånger på dagis, som Ellen sjöng för mig när vi gick hem.

"Staffan var en tallegren" hette en av sångerna.

Om ni ser en snubbe på stan, med vitt nattlinne och en bandagerad ekorre på axeln, så är det nog han som är den där Staffan.

Geni

Ellen är ett geni. Hon kan räkna ovanligt långt för att vara 2,5 år.

Ända till 118100. Hon har sagt det flera gånger.



















Vaddå kollar för mycket på tv?

Har ni sett en snyggare hall?

Nu har vi fått klart hallen vid sovrummen. Har ni sett något snyggare?

Dags att tänka om...

Våra namnförslag till nya bebisen i morse:

Alice
Amanda
Alicia

Våra namnförslag till nya bebisen nu:

-

Dags att tänka om lite och börja fokusera på pojknamn istället, enligt tanten som gjorde ultraljudet.

Gästrummet

Vi har två gästrum i fritidshuset. Jag har tänkt inreda dem i olika färger, och kalla dem "röda rummet" och "blå rummet". Det känns lite romantiskt sådär.

I morse frågade jag Ellen om hon visste var hennes sandaler var någonstans. Svaret var självklart:

"I bajsrummet!"

Jag kanske får tänka om, bajsrummet känns faktiskt mer logiskt än "röda rummet". Det är ju där vi alltid byter blöjor. Undrar bara om någon av våra gäster vill sova där.

Röv i risen

Ellen: "Mamma, röv i risen!"
Jag: "?"
Ellen: "Röv i risen! Röv i risen!"
Jag: "?"
Ellen: "Hålla handen!"

Aha... nu förstår jag. Det är klart att vi kan sjunga "Räven raskar över isen" och låtsas att vi dansar runt en midsommarstång.

Engelska

Ellens engelska ordförråd fylls ständigt på. "Shoes on", "change bum", och "thank you" är några exempel på vad hon kan säga.

Ikväll, när jag satte på text-tv för att kolla tv-tablån, överraskade hon med ett alldeles nytt uttryck:

- "Oh, my God!!! Vad hände?", sa hon.

Awesome. Pappa kommer att bli stolt.

Då blev jag rädd

Igår när Ellen badade halkade hon till och hamnade under vattnet. Hon hann sprattla hjälplöst i någon sekund innan jag fick fatt på henne och kunde dra upp henne igen.

Usch vad läskigt det var. Och tyst. Det lät liksom ingenting när hon gled under ytan. Tänk om jag hade gått och slängt blöjan i kökssoporna, som jag gör ibland medan hon badar (jag är ju tillbaka på fem-tio sekunder, och är aldrig mer än några meter bort, brukar jag tänka). Men fem-tio sekunder under vattnet är ganska länge trots allt.

Från och med nu ska jag parkera min rumpa på golvet bredvid badkaret under exakt hela badstunden.

Är det det man har häcksaxar till?

Hört på dagis:

Flicka 1: "Vad ska niiiiii göööööra?"

Mamma till Flicka 2: "Vi ska åka och klippa mormors häck".

Man kan riktigt se hur Flicka 1 tänker så att det knakar, och jag föreställer mig att bilden hon har i sitt huvud ser ut ungefär såhär:

Mera Blocket-fynd

Jag hittade en söt vägghylla, med en vingbredd på 1 meter, på Blocket och efter många om och men lyckades jag med hjälp av lillebror lägga vantarna på den först. Se så söt den är:

Snart är det sommar

Oversized solglasögon är fortfarande inne, va?

Uppmärksam. Och artig.

Vi har köpt fåtöljöverdrag från Bemz, som levererades igår.

När Ellen kom hem sprang hon först förbi soffgruppen på väg mot sitt rum, men stannade sen till, vände sig om och tittade på fåtöljerna.

"Fint!" sa hon, innan hon sprang vidare.

Jag blev inte bara förvånad över att hon artigt berömde inköpet, utan även över att hon överhuvudtaget uppmärksammade förändringen. En framtida inredare, månntro?

Så mycket känslor

Barn har så mycket känslor.

Jag har nästan glömt bort hur det var. Ni vet, när man var 13 år och gjort slut med någon. Så vansinnigt ledsen att man var säker på att det aldrig skulle bli bra igen. Eller när man spanat in något sådär halvt i smyg, och helt plötsligt fick någon form av respons. Alla tankar som snurrade i huvudet, och det där pirret i magen som aldrig ville ta slut.

När man är vuxen känns saker och ting inte lika mycket, på något vis.

Jag ser fram emot att följa Ellens spännande känsloresa framöver. Hoppas att hon vill låta mig åka med.

Mommy's little helper

En vanlig dag vid 17.30-tiden. Ellen sitter på köksbänken och hjälper till med matlagningen. Just idag bestod hjälpen av att förflytta makaroner från paketet till en liten glasskål med hjälp av en tesked, och sen tillbaka igen. Vi är ett bra team, Ellen och jag.

Såret på kinden fick hon idag i lekparken. Hon gick och bar på dyrbarheter, när hon plötsligt snubblade. Hon tog ett snabbt beslut - offra dyrbarheterna genom att ta emot sig med händerna, eller välja att istället falla på ansiktet? Hon valde det andra alternativet. Sår läker ju.

Jag har glädjen att meddela att Marie-kexen klarade sig utan en skråma.

De riktigt coola...

Riktigt coola kids har mössa på sig jämt. Så även Ellen. Inte ens den varmaste sommardag vill hon ta den av sig.


Snart börjar hon väl kräva baggy jeans som visar halva blöjan också. Det kanske kan bli en ny dagistrend?

Där är mamma. Och där är pappa.

Den här bilden finns i en av Ellens böcker, och Ellen brukar peka ut mamma och pappa på tavlan.

Mamma är till höger och pappa till vänster. Logiskt - jag är lite längre än Chuck, och kvinnan på bilden ser manligt bred ut över axlarna.

Jag garvar varje gång, medan Chuck är något mindre nöjd med att bli utpekad som transvestit.

Har du en bebis i magen?

Vi var och hälsade på hemma hos Carolina igår, för att beundra den nya bebisen och det nya huset som de precis flyttat in i. Båda var otroligt fina :-)

Äldste sonen tittade intresserat på mig, och frågade om jag hade en bebis i magen. Och han frågade inte bara en, utan två gånger (eftersom han bevisligen inte trodde på mig när jag nekade vid det första frågetillfället).

Barn och alkisar, ni vet. Dags att banta?

Men blir det nån tårta nån gång eller?

Hittade en film på kameran, där jag och Chuck sjunger för Ellen på hennes födelsedag. Hon verkar inte vara så glad i engelska gratulationssånger, eller kanske hon bara var väldigt sugen på tårta?

Så sjukt snyggt

Chuck byggde färdigt altanräcket förra helgen, så nu är det barnsäkert utomhus. Det var lite gnälligt från hans sida innan på grund av att han tyckte att mina designönskemål var lite för krångliga.

Men när det var klart sa han (och jag citerar): "Jag borde lyssna på dig lite oftare, det blev verkligen skitbra". Han har rätt, i båda sakerna.

Nästa år, när virket torkat ordentligt, ska det bli målas vitt. Jag är så nöjd!

Säg det med blommor

Ellen plockade en liten blå blomma på väg till dagis, som hon deklarerade att en av hennes fröknar skulle få. Hon höll ömt i den lilla blomman hela vägen. Lycklig över att få sprida lite glädje halvsprang hon de sista femtio metrarna, ropandes sin frökens namn.

När vi kom fram sprang hon direkt fram till sandlådan och tryckte ner blomman i sanden.

Just det - hon är inte bara snäll, hon är intelligent och rättvis också. Hon har sett hur pappa gör på landet. Naturligtvis är det så att om man planterar något i jorden så växer det upp och blir både större och finare, och då kan ALLA fröknarna få varsin blomma.

Undra på att man är så stolt att man nästan spricker ibland.

Tidsödande resor

I fredags tog det oss 3 timmar att köra från Stockholm till Södertälje, pga en stor olycka som skett på motorvägen. Det blir en snitthastighet på ungefär 13 km i timmen.

Ellen, gåendes på sina egna små ben till dagis, har en snitthastighet på 2,5 km i timmen. 24 minuter tog det att gå den korta biten i morse. Men det var det värt - vad stor hon kände sig, som orkat gå (i hennes ögon) heeeela den lååååånga vägen, när vi sent omsider kom fram!

Dagens ord: Alililivo

Ni vet den där sången "I'm a believer"- "And then I saw her face, now I'm a believer, not a trace of doubt in my mind"? Den är med i Shrek, och Ellen sjunger glatt med.

"A-li-li-livo"...

Anna Wahlgren

Men vad gör människan med det stackars barnet? Försöker hon trycka in skallen på honom?

http://www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-tryckpressen

Grattis Ellen!

Vad är det för en dag?

Vad är det för en dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Ellens födelsedag

Hurra, hurra, hurra!

Hurra, hurra, hurra!

Annons i tidningen har hon fått också, det har mormor och morfar sett till: "Ellen 2 år"

P.S. Nej, hon är inte alltid en smutsgris. Men det är tydligen vanligt förekommande vid de tillfällen då kameran åker fram, har jag märkt

Nej, jag är inte trött

När den här bilden togs hävdade Ellen med bestämdhet att hon inte alls var trött.

Jag vet inte, jag. Jag tycker att hon ser ganska trött ut, och det faktum att hon faktiskt somnade 45 sekunder senare gör att jag känner mig relativt säker på att jag har rätt.

Ellens egen tavla

Jag köpte en tavla till Ellen, med hennes namn samt info om födelsedatum, -tid, -vikt och -längd. Söt va?

Här kan man hitta fler fina motiv: http://www.bettinadesign.blogspot.com/

Shupp up!

Jag försökte roa Ellen med lite skönsång, men valde hela tiden fel låtar (det är noga med sånt, det som är populärt idag kan vara helt uppåt väggarna fel imorgon) vilket Ellen upplyste mig om.

"Shupp up!" sa hon.

What the...? Det lät märkligt likt "Shut up" men det kan hon väl ändå inte ha sagt - och om hon faktiskt sa det, var har hon lärt sig det nånstans?

Det här med namn

Ellen: "Pappa Chuck!"
Jag: "Precis, pappa heter Chuck. Vad heter mamma då?"
Ellen: "Tomat!"

Klippa håret

I tisdags gick Ellen till frisören för första gången. Vi hade pratat om det innan, och tittat in genom fönstret i frisersalongen ett antal gånger, så hon var jättetaggad och uppspelt.

När det visade sig att frisören ville kamma håret (ja, det kom tydligen som en överraskning) var det inte lika roligt längre. Ellen grät en smula, och fick sen sitta i min famn, med huvudet hårt inborrat mot min hals, medan frisören gjorde sitt bästa för att komma åt att klippa ändå.

Klubban hon fick efteråt hjälpte till att förhöja upplevelsen något, så jag hoppas att det går bättre nästa gång.

Ellen älskar visst alla

Vi låg i sängen för ett tag sen och försökte somna.

"Jag älskar dig, mamma", sa Ellen.
"Jag älskar dig också, gumman", svarade jag.
"Jag älskar dig, pappa", sa Ellen.
"Pappa älskar dig också", svarade jag.
"Jag älskar dig, Agnes", sa Ellen.

Agnes? So much för den kärleksförklaringen, jag trodde att vi som föräldrar skulle ha en speciell plats i Ellens hjärta men så var det visst inte.

Påskkärringar

Igår firades det påsk på Ellens dagis. Det bjöds på påsklunch, och barnen blev vackert sminkade som påskkärringar.

"Hej, små påskkärringar" hälsade jag barnen när jag kom för att hämta Ellen.

"Och hej, alla vanliga kärringar", lade jag till och nickade åt fröknarna.

Jag tyckte att jag var jättevitsig. Fröknarna skrattade lite artigt.

Jag kallar den här typen av skämt för singel-tennis. Jag lägger upp dem själv, och sen smashar jag in dem.

Måste vi flytta igen nu?

En granne hörde av sig igår och undrade om vi verkligen var tvungna att ha hemmabiosystemet igång när vi kollar på film. Vi tycker själva inte att volymen är sådär vansinnigt hög, men tydligen orsakar subwoofern vibrationer i huset som stör.

Detta är naturligtvis katastrof för Chuck, som plötsligt blev välvilligt inställd till att flytta till hus.

Jag tycker nog att vi kan hålla oss kvar här i några år till i alla fall.

Vårt bidrag till ekonomin

Igår var vi i Sickla och gjorde vårt bästa för att bidra till en förbättring av landets ekonomi genom att ta på spenderarbrallorna. En kombimaskin från Husqvarna, till 20% rabatt, drog upp totalkostnaden ordentligt, men var en nödvändighet.

Sickla köpkvarter är för övrigt ett optimalt ställe att åka till. Här finns allt från kläder till heminredning och elektronik. I like!

Grannen ska visst flytta

Det verkar som om grannarna ovanpå ska flytta, så här ser det ut hemma hos dem (det var de vars kök var med i en inredningstidning för ett tag sen):

http://www.hemnet.se/beskrivning/hemnet/383602

Hoppas att det blir en ny barnfamilj som flyttar in!

Pappa jobba plyplan

Japp, så är det. Pappa åker flygplan till jobbet.

Ett sånt fint väder vi har

Vad skönt det är med lite fint väder! Nu behöver jag inte längre hitta på dåliga ursäkter för varför vi ska gå direkt hem från dagis, utan vi kan stanna och leka i lekparken en stund utan att frysa rumpan av oss.

Ellen är nöjd. Jag är nöjd.

En bra tvååring reder sig själv

I morse tyckte Ellen att markservicen var dålig här i huset.

Jag stod i duschen, och Ellen blev hungrig. Hon släpade helt sonika fram en stol till köksskänken, klättrade upp och tog sig en banan.

Hon kan inte skala själv, så försöket blev inte 100% lyckat, men man får ju beundra initiativrikedomen.

Tvättkris

Tvättmaskin och torktumlare ligger sedan senaste magsjukan som bekant som bubblare på inköpslistan. Idag prioriterades de upp till första plats, när vår tvättmaskin bestämde sig för att lägga av helt.

Jag fick tvätta i den gemensamma tvättstugan för första gången på... sju år, tror jag? Det var faktiskt helt ok, så nu lutar det åt att vi enbart införskaffar en tvättmaskin och struntar i torktumlaren. Då kan vi använda det utrymmet till förvaring istället, vilket är något av en bristvara i lägenheten.

Eller så köper vi en kombinerad tvätt- och torkmaskin. Är de bra? Erfarenheter, någon?

Det bara dräller in bebisar

De senaste månaderna har det bara drällt in bebisar!

Carolina fick en son.
Zennie fick en dotter.
Emma fick en dotter.
Och igår fick Anna en son.

... och minst två till är på gång inom ett halvår eller så.

Välkomna, små bebisar! Nu ska jag bara försöka hinna träffa dem alla innan det är dags för dem att ta studenten.

Tilläggskommentar:
Hmmm... vet inte vad som hände där riktigt, lill-Erik (Frida & Anders nytillskott) raderades mystiskt bort ur ovanstående bebislista. Inte har vi glömt bort honom!

Vettuva, mamma?

Ellen och jag ligger i sängen, det är dags att sova för natten.

Tystnad. Sen säger Ellen:

"Vettuva, mamma? Ja älka däj."

Även om jag kanske tror att hon inte riktigt förstår innebörden i vad hon säger så blir det alldeles, alldeles varmt i hjärtat. Min fina tjej.

Pappa läsa

Ellen tycker om att gå naken. Ikväll efter badet kom hon dragandes med en bok.

-"Mamma läsa!"
-"Ja, jag ska läsa, men vi tar på en blöja först"
-"Mamma läsa!"
-"Ja, men blöja först"
-"Mamma läsa!"
-"Blöja först"

En stunds tystnad, medan hon funderade på hur hon skulle kunna slippa blöjan. Sen kom hon på det:

-"Pappa läsa!"

Kommer mera?

Ellen kollar på Bolibomba. När ett program tar slut blir hon halvt förtvivlad.

-"Det är slut?" säger hon och håller ut händerna med handflatorna uppåt, som om hon vill visa att något är borta.

Men sen skiner hon upp igen:

-"Det kommer mera!"

Och det gör det ju. Varje gång faktiskt.

Two down, one to go

Igår kväll fick jag också en släng av magsjuka - efter att Ellen somnat, som tur var - så nu är det bara Chuck kvar. Jag gissar på lördag.

24-timmars

Det var en 24-timmarsmagsjuka Ellen råkat ut för, och nu är hon frisk igen.

Tur det. Vi har inte resurser i form av handdukar och lakan för att klara av mer än så.

Ny bubblare på inköpslistan: tvättmaskin och torktumlare.

Dagens ord: Killa

Det är inte så enkelt som det ser ut. Killa betyder sked.

Det är tydligen ett svårare ord än busschaufför.

Aj då

Inatt vaknade jag vid fyratiden av att Ellen trillat ur sängen och ner i golvet. Aj.

Min spädbarnssömnradar har nu därmed officiellt slutat att fungera, och jag har återgått till min forna livet-utan-barn-sömn igen, då jag sover som en stock.

Dags för lite magsjuka?

Ikväll har Ellen kräkts två gånger. Första gången i sängen (det blir nog att köpa ny bäddmadrass i helgen) och när hon kände att det var dags igen drog hon med mig in i badrummet och bad mig öppna locket på toaletten så att hon kunde "käka där", som hon sa.

Helt fantastiskt vilken sinnesnärvaro. Jag visste inte ens att hon kände till att det var en bra plats att kräkas på. Barn är så mycket smartare än vad jag verkar tro ibland.

Dagens ord: ååh gott

Ooh natt och ååh gott!

Vem behöver ID-handlingar?

Idag fungerade det inte att dra kortet på Daglivs, så kassörskan fick knappa in kortnumret för hand. Sen ville hon se legitimation.

Ellen tyckte att det lät alldeles onödigt, och verifierade istället själv min identitet för kassörskan:

- "Det är mamma" förklarade hon glatt, och pekade på mig.

Dagens ord: Busschaufför

Ja, du läste rätt. Ellen uttalade ordet alldeles perfekt.

Jag blev själv förvånad. Det var nog ren tur.

Dagens ord: Didian

... och kaobojs också, förstås.

Bitaren

Jag tror att jag har kommit på vem bitaren på Ellens dagis är.

Idag när jag hade Ellen i knät, i färd med att försöka få på henne overallen, kom bitaren fram och gav Ellen en ordentlig hurring på kinden. Bara så där.

Min teori om att hon bits för att hon inte vet hur hon ska visa sina känslor när pussarna och kramarna tagit slut har ändrats. Hon är nog bara lite våldsam i allmänhet.

Dagens ord: starkt

Dagens ord lärde sig Ellen den hårda vägen.

Vi slog på stort, och köpte hem mat från McD till middag. Ellen fick sitt livs första Happy Meal-mål, i låda med leksak och allt. Leksaken var en liten hund som hon raskt döpte till Misse.

Vi brukar köpa dippsåser, att dippa stripsen i. En cheddarost och en hot chili. Cheddarosten har Ellen provat förut, och den gillar hon. Den här gången krävde hon, trots att vi upprepade gånger sa nej, att även få smaka hot chili-dippen. Till slut gav vi med oss, och gav henne ett strips med lite lite lite dip på.

Oj, vad starkt det var. Hon började gråta, faktiskt. Det hade vi definitivt inte förväntat oss.

Nu vet hon i alla fall vad ordet "starkt" betyder, och undviker förhoppningsvis det i fortsättningen.

Godis är också starkt, va? Och choklad?

Tack snälla systembolagstanten

Idag fick jag visa legitimation på Systembolaget.

Woohoo! Min dag är räddad.

Jag köpte två flaskor vin i 170-kronorsklassen och då förstår man ju att de genast antar att jag är en tonåring som ska iväg på förfest.

B.L.Ö.J.A. Blöja

Chuck: "Ellie, let's go change your bum. Time for a new diaper!"
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Blöja."
Ellen: "Daj. Pör."

Dåligt inflytande

Ellens gosekanin har dåligt inflytande på henne. Igår kväll till exempel hindrade han henne från att somna fastän klockan var långt över läggdags.

Han hoppade i sängen, han tog av och på täcket sjuttiotretton gånger och han var extremt kärvänlig och pussade mig (ganska våldsamt, så att jag blev orolig för att glasögonen skulle gå sönder) så många gånger att jag tappade räkningen.

När en timme och 20 minuter gått från det att vi lade oss i sängen tröttnade jag på kaninen och sulade iväg honom bort till andra ändan av rummet, och berättade för Ellen att kaninen sagt att han hellre ville sova på golvet i hörnet.

Hon verkade nöjd med det. Det var ju jobbigt för henne också, att inte kunna komma till ro på grund av att kaninen var helt speedad.

Några minuter senare sussade hon sött. Kaninen får inte sova tillsammans med henne mer, om han inte börjar sköta sig bättre.

Dagens mening

Nu bara trillar det ut nya ord och igår kom en ny fyraordsmening:

"Ta bort den vatten. Mölk.". Betyder naturligtvis: "Ta bort vattnet, mamma, jag vill ha mjölk till maten istället!"

Dagens ord: Kakaboja

Papegoja

Listiga Ellen

Jag försöker få Ellen att lära sig att somna på egen hand, med huvudet på sin egen kudde.

Ellen själv föredrar att somna med huvudet mot min axel, eller ännu hellre liggandes raklång på min mage. För att hindra henne att komma upp dit brukar jag lägga mig på sidan, med ansiktet mot henne, och med en hand på hennes mage eller rygg för att hon inte ska känna sig ensam.

Men Ellen är listig. Hon har kommit på att om hon ber om vatten att dricka så måste jag vända mig om för att nå vattenglaset som står på sängbordet och då... snabb som en vessla kastar hon sig över mig, lägger sig på min mage, och kramar mig hårt om halsen så att jag inte ska kunna flytta tillbaka henne.

Vem kan neka då? Inte jag i alla fall.

Dagens ord: Bjoblompa

Bolibompa!

Traktamente

Kommer ni ihåg att jag skrev om min urusla vecka, som började med ett påtvingat dygn i Göteborg med missad tjejmiddag som följd, och som slutade med influensa?

Jag hade nästan kommit över det, men idag när jag skulle göra min reseräkning blev jag på lite dåligt humör igen. Tydligen existerar inte endagstraktamente längre, så inte nog med att jag missade tjejmiddagen - jag får heller ingen ersättning för att jag var tvungen att äta middag ute när jag var på resande fot. Jag var ju "bara" bortrest från 06 på morgonen till midnatt.

Ja, jag kanske är snål. Lite sur blev jag i alla fall.

Nu är de snälla igen, Blocket-köparna

Nu är jag inte arg på Blocket-puckon längre. Alla grejer vi hade till försäljning är nu borta, och ingen försökte sig på att pruta.

Skönt!

Istället för vårt gamla matbord har vi numera ett runt, nätt litet bord i köket och oj, vad rymligt rummet känns! Det blev verkligen superbra - vi är helnöjda!

Tröttsamma Blocket-köpare

Vi har lite grejer ute till försäljning på Blocket - garderoberna i hallen, den pimpade skänken vi nyligen själva köpte på Blocket, samt vårt matbord. Många har hört av sig (uppenbarligen har vi satt för låga priser), och några har varit mer intresserade än andra. En kvinna ringde i fredags och var så intresserad att hon erbjöd sig att sätta in pengar på mitt konto utan att ens ha sett möbeln (skänken) i verkligheten. Jag sa att hon inte behövde det, men att vi kunde bestämma en tid att ses på söndagen när vi var tillbaka i stan igen. Sagt och gjort.

Idag skickade hon ett sms där hon skrev att hon skulle sova till klockan 17 (hon hade jobbat natt) och att hon skulle komma förbi därefter. Nu är klockan 21:44 och inte har jag hört något från henne. Jag har lämnat meddelande både på mobilen och per mail och sagt att om jag inte hör någon under kvällen så kontaktar jag nästa intressent.

Pucko nummer 2 hörde av sig om garderoberna och var även han jätteintresserad. Han skulle komma förbi idag vid tretiden. Klockan två ringde han och sa att han missuppfattat vad priset var och undrade om vi kunde tänka oss att ge rabatt. Nej, det kunde vi inte, vi har tio personer till som vill köpa garderoberna till det utsatta priset. OK då. Han var fortfarande intresserad hävdade han, och dök upp efter ett tag med fru och barn i släptåg. I säkert en kvart stod de i hallen och pillade på garderoberna, och öppnade och stängde dörrarna femtioelva gånger. Sen försökte han pruta ner priset med en tredjedel.

Men va f...n. Jag har ju redan sagt att vi inte tänker sänka priset. Tack så himskans mycket för att du band upp mig här hemma halva eftermiddagen, till ingen nytta.

Gaaah. Nästa gång skänker vi allt vi vill bli av med till välgörenhet istället, det här med Blocket är ju mentalt utmattande.

Ellens kudde

Ellen har hela helgen på landet sovit på sin egen kudde, fast i vår säng. Hon gillar det, att ha en alldeles egen kudde.

När det ikväll, hemma i lägenheten igen, var dags att gå och lägga sig ikväll sprang hon glatt in på sitt eget rum och lade sig i sängen. Det var ju där henne kudde fanns.

Vi var mer än lovligt förvånade. Det varade dock inte länge. Efter fem minuters bökande i sin egen säng deklarerade Ellen glatt att hon var färdig, tog sin kudde och spatserade in i vårt sovrum.

Nåja, man måste ju börja någonstans.

Vardagsliv på egen hand

14 dagar sen jag bloggade sist - urusel disciplin! Jag skulle kunna skriva en massa ursäkter här men jag orkar inte. Så blir det ibland helt enkelt.

Ellens dagis var stängt pga planeringsdagar i torsdags och fredags, så Chuck tog ledigt från jobbet och åkte ner till huset tillsammans med Ellen redan i onsdags. Själv stannade jag kvar i stan för att jobba och ha lite så kallad egen-tid innan jag anslöt till familjen på fredag eftermiddag.

Det var en märklig känsla att 1) kunna jobba tills jag kände mig klar på dagarna (inga dagistider att passa), 2) kunna umgås med tjejkompisar på kvällen (Anna och Ann-Sofie var över på middag på onsdagen), 3) sova hela natten utan att bli väckt av en törstig dotter och 4) inte ha någon annan att ta hand om förutom mig själv. Jag vet inte om man, som öm moder, får säga det högt egentligen men... det var riktigt skönt!

Chuck och Ellen hade också några sköna dagar tillsammans. Ellen beter sig annorlunda när hon är med Chuck jämfört när hon är med mig. När det bara är de två leker hon rätt bra för sig själv, men så snart jag kommer så ska det sjungas och läsas och sjungas och läsas och sjungas och... ja, ni gissade rätt: läsas.

Just nu är det kokobilen (krokodilen) som är favoriten. Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vad gör man inte för sin lilla älsklingstjej? Alternativ 2: Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vem orkar höra på skrik och gråt från en liten tjej som är ovan vid att inte få som hon vill?

Nä, nu var jag taskig. Ellen kan leka själv när hon är med mig också. I lördags hittade hon till exempel en ask tamponger i badrummet som hon roade sig med i nästan en halvtimme. Plocka i, plocka ur. Som tur var listade hon inte ut hur man fick bort plasten.

Ellens första fyraordsmening

I fredags sa Ellen sin första fyraordsmening.

Hon hade haft en jobbig natt med många uppvaknanden pga svårigheter att andas. Vid sextiden på morgonen fick hon en alvedon och somnade om i min famn i soffan (samtidigt som jag hade telefonkonferens och byggde kalkyler på datorn med ena handen, men det är en annan historia). Alvedon har en benägenhet att slå ut henne totalt. Hon vaknade inte igen förrän klockan blivit tolv. Pigg som en lärka, och redo för dagis.

"Inget dagis idag", sa jag, "du har ju precis varit sjuk."

"Dagis!"

"Nej, älskling, du måste vara hemma idag. Inget dagis. Vi ska åka och hälsa på mormor och morfar istället."

"Dagis!"

Och så höll vi på ett tag. Ibland lade hon in några längre pauser i tjatandet, för att se om det kanske kunde få mig på bättre tankar. Men icke.

Det var då hon bestämde sig för att lägga in den extra växeln. Iklädd pyjamas och mössa, och med halvt darrande underläpp, kom hon in i vardagsrummet och sa, lite ynkligt men ändå bestämt:

"Jaaaaa viiiiiill till daaaaaaagis!"

Nöden är inte bara uppfinningarnas, utan även lärandets, moder.

Ellen räknar

Igår morse hörde jag Ellen sitta och snacka lite för sig själv. När jag lyssnade lite mer noggrant hörde jag att hon sa:

"Ett, två, fyra, åtta, nio, tio, åtta, nio, ÅTTA, NIO!!!"

Hon är verkligen mamma och pappa Ekonomernas lilla stolthet.

Vilken vecka

Vilken ovanligt dålig vecka det här är.

Måndag: missar den inplanerade tjejmiddagen pga att jag är tvungen att åka till Göteborg med jobbet över dagen. Över dagen och över dagen förresten, nästan över dygnet faktiskt. Tåget dit avgick klockan sex på morgonen och jag var hemma igen vid midnatt. Pust.

Tisdag: sjuk. Ont i lederna och halsen. Kände mig trots detta tvungen att jobba (fast hemifrån), och kom i säng kl halv två på natten, då det sista telefonmötet var avklarat.

Onsdag: fortfarande sjuk (det verkar vara influensa) och som följd ganska virrig. Jag lämnade Ellen på dagis och kom på hemvägen på att vi inte betalat för parkering under onsdagen, så jag var tvungen att köpa ny biljett. Plånboken hade jag inte med mig, så jag fick först gå hem och hämta den. Köpte biljett och började gå mot bilen. Just ja, man behöver en bilnyckel för att låsa upp. Den hade jag glömt. Hem igen, hämta nyckeln, gå till bilen. Där möttes jag av en p-bot. Skit också. Hade glömt att flytta bilen kvällen innan.

Torsdag: fortfarande sjuk, och runt lunch blev Ellen detsamma. Så nu är vi två sjuklingar här hemma. Det var en riktig pärs att ta sig till affären idag, för att fylla på förråden för de närmsta dagarna tills Chuck kommer hem.

Jag längtar till lördag, när jag tänkt mig att mannen i huset ska få ta hand om oss stackars tjejer. Jag ska vara minst lika sjuk som killar vanligtvis blir.

Lilla snigel

Ellen överraskade i helgen genom att sjunga Lilla snigel, med tillhörande rörelser, för mig - melodin lämnade måhända en del övrigt att önska men texten satt närapå klockrent.

Det här är jag:

Vårt gästrum

Vårt gästrum är det första man ser när man kommer in i lägenheten. Gästrum kanske är fel ord förresten, skräprum/förråd vore mer passande. Där hamnar allt som vi ännu inte hittat någon naturlig plats för i något av de andra rummen, eller saker som ska slängas/ges bort/tas med till fritidshuset. Det ser ganska förfärligt ut.

Lathet, säger ni?

Inte alls. Det är noga uträknat. Efter att ha sett gästrummet framstår de övriga rummen i oändligt mycket bättre dager, nästan fina nog att platsa i en inredningstidning.

Åh, vad vi är smarta.

Blandade känslor

Någon stackare som var missnöjd med livet hoppade framför Chucks tåg idag, när han var på väg till flygplatsen, och nu sitter jag här med blandade känslor.

Lite ledsen för den stackarens skull som tyckte att detta var enda utvägen, och lite upprörd för att jag tycker att det är ett egoistiskt sätt att göra det på. Stackars lokförare, som måste leva med detta i tankarna resten av livet.

Och ja, lite synd om Chuck och alla andra tusentals London-bor som inte kunde ta sig hem pga att all tågtrafik avstannade under flera timmars tid också. Men det är en petitess i sammanhanget.

Att göra:

På att-göra-listan: byt ut 160-sängen mot en 180-säng

Mamma frisören

Ellens hår växer som bekant som ogräs, och igår kände jag att gränsen var nådd. Dags för mamma att leka frisör!

Jag satte henne på en stol framför spegeln i hallen, och virade en halsduk överkroppen för rätt frisörsalongkänsla. Hon tyckte att det var buskul, och satt faktiskt stilla nästan hela tiden.

Efter avslutat arbete fick jag jordens flash-back. När jag gick i typ sjuan skulle jag fixa till håret på egen hand inför en skolfotografering. Jag glömde bort att jag har en stor virvel framme i luggen och det som såg rakt och snyggt ut med blött, utkammat hår såg inte alls lika bra ut när håret torkat.

Ellen har ärvt mina hårvirvlar. Barn på knappa två år är inte fåfänga, va?

Ketchupmamma

Jag skrattar så jag gråter. En hur rolig blogg som helst:

http://blogg.alltombarn.se/ketchupmamma/

Tele 2 - inte bara för fårskallar

Tele 2 är inte bara för fårskallar. Barn verkar gilla dem också, i alla fall gör Ellen det. Hon blir lika glad varje gång "Bä-Bä" visas på tv.

Hjälpa!

Äntligen har Ellen lärt sig säga ordet "hjälpa".

Förut hette det *viskar* "pippa".

Nästan lite pinsamt, när hon bad om hjälp i offentliga sammanhang.

Kalle

På Ellens dagis går en söt liten tjej som heter Maja, vars storebror Kalle brukar vara med vid hämtningen.

Jag tror att Ellen är lite kär i Kalle. I vanliga fall är hon sådär allmänt busig vid hämtningen, för att inte skämma bort mig med alltför enkla påklädningsövningar, men när Kalle är där lägger hon i överväxeln och springer fram och tillbaka i hallen som en höna på droger, skrattandes och skrikandes. Sicken show-off.

I fredags fick Ellen en kram av både Maja och Kalle när de gick. Ellen såg först halvt förstummad ut, men log sedan från öra till öra.

Lycka!

24-timmarsfeber?

Ellen gick, från sitt vanliga energifulla beteende, till att skaka av köld och bli halvt apatisk på bara någon halvtimme i fredags kväll. Strax därefter kom febern. Lördagen spenderades, drogad med Alvedon, i pyjamas i mammas eller pappas famn, till klockan sju på kvällen. Lika snabbt som hon blev sjuk blev hon då tydligen frisk och pigg igen.

Nu ligger hon och sover, och jag sitter här och håller tummarna för att hon vaknar lika glad och pigg som hon somnade igår.

Apelsin

"Apelsin" säger Ellen, nästan alldeles perfekt.

Banan heter fortfarande "Ba", efter ett helt års ätande av frukten i fråga.

Märkligt.

Jobbig morgon

Den dag när Chuck åker tillbaka till London är alltid veckans jobbigaste dag - från att ha varit två föräldrar hemma är jag återigen själv med Ellen, och det tar ungefär en dag att ställa om.

I morse var en ovanligt jobbig morgon. Jag fick torka golv inte en, inte två, utan tre gånger.

Först hällde Ellen ut en skål med flingor och mjölk på golvet, och på sig själv, när hon försökte förflytta sig in på toaletten så att hon kunde äta och hålla mig sällskap samtidigt. Klädbyte blev nödvändigt. Jag har sagt åt henne många gånger att jag inte alls har något emot att sitta på toaletten ifred, men hon verkar tro att jag skojar. Själv vill hon ju aldrig vara ensam, vad ska det vara bra för?

Sen fick hon nys på en kopp med kallt kaffe som stod lite för nära bordskanten (mitt fel), vilket resulterade i klädbyte nummer två.

Som avslutning hällde hon ut de flingor hon fått som påfyllning. Då gav jag upp försöken med flingor till frukost och gav henne en banan istället.

Sist men inte minst fastnade vi i hissen på väg till dagis. Dörren låste sig så att den inte gick att öppna igen, men tydligen var den inte tillräckligt stängd för att hissen skulle registrera att det var ok att åka ner. Ett antal minuters pillande och dragande i dörren gav inget resultat. Till slut lackade jag ur och sparkade till dörren. Hårt. Då kom vi äntligen iväg.

Tur att alla var snälla på jobbet idag, jag tror inte att jag hade klarat så mycket mer tålamodsprövningar... Pust.

Som sagt, en liten konstnär

Här är bevis för att det inte bara är jag som är subjektivt, mammigt stolt över min dotters uppenbara konstnärliga talang. Kolla bilden: svarta kläder. Det är ju typiskt konstnärer. Kom ihåg var ni hörde det först.

Konstnärligt lagd

Vi måste börja låta Ellen rita på vanligt papper, så att vi kan rama in och bevara konstverken för eftervärlden.

Här har hon, på sin rittavla, avbildat morbror Batte. Fantastiskt arbete. Jag är så stolt.

Vita huset har brunnit?

Har ni hört att Vita huset har brunnit ner?

Det enda som står kvar är en svart barack.










Förlåt, den var dålig (men jag garvar lite ändå).

Gucka!

Ellen är förbannad på Chuck. De är inne på hennes rum och hon ropar "Gucka! Gucka!", högre och högre för varje gång.

"Gucka!" = "Kan du sätta på låt nummer 2 på cd:n - Här dansar Herr Gurka?"

Jag får nog gå in och översätta, hon börjar låta riktigt upprörd och frustrerad.

Ellens dinosaurie

Äntligen har jag lyckats måla dinosaurien på Ellens vägg. Det blev riktigt bra! Ellen gillar honom (henne?) skarpt, och det är ju huvudsaken.


På grund av sovrummets storlek går det inte att ta några bra bilder, en närbild av huvudet är det bästa jag kan åstadkomma. Ni är välkomna hit för att se konstverket IRL istället.

Nästa projekt: äppelträd med bakomliggande belysning. Klart senast sommaren 2010.

Vår nya fina kökshylla

Julens byggprojekt blev en ny kökshylla, och en våningssäng till det andra gästrummet, som hittills fungerat som verktygsförråd.

Här är kökshyllan - jag är mycket nöjd! Jag bestämmer hur det ska se ut, Chuck bygger, och jag målar. Vilket team vi är.

Ellen och Erik

OK, lite dålig bild, man kan inte se Erik. Men man kan se hur mycket Ellen gillar honom i alla fall.

Vaktrenen

Vi har en vaktren vid huset, som vi införskaffade till jul. Han är så söt att han nog får stå kvar där tills han vissnar bort av sig själv.

Bra läkkött

Man måste ha bra läkkött när man är liten och nyfiken på världen.

Såret i pannan fick Ellen första dagen på dagis efter julledigheten, när de åkte pulka.

Såret vid näsan kom till några dagar senare när hon blev anfallen av en galen buske på dagisgården.

Och i morse halkade hon av toalettstolen när hon stod på locket för att spola, och lyckades fastna ganska ordentligt mellan toalettstolen och väggen. Jag fick lirka en stund för att få ut henne.

Som sagt, tur att såren läker fort. Och tur att minnet är kort.

Duplo

Ellen har blivit riktigt haj på att bygga med Duplo. Hon gör fina höga, raka torn. Men inte alla bitar duger att bygga med.

Den enda godkända formen är kvadratisk (de med fyra prickar på). Alla andra former ratas. Dessutom ratas alla bitar i färgerna svart, vit, orange och transparent. Röd, grön, blå och gul går bra (återigen, så länge de är kvadratiska).

Det är viktigt, sånt där.

Ny version av Karlsson-sången

Ellen gillar när jag sjunger "Karlsson på taket" med omgjord text. Nu har vi börjat med en ny, interaktiv, version. Jag sjunger:

"Ellen, Ellen, världens bästa..."

Ellen: Pappa!

"... Pappa
Söta, rara, underbara..."

Ellen: Batte!

"... Batte
Batte..."

Ellen: Poffa!

"... Morfar, världens bästa..."

Ellen: Mommo!

"... Mormor
undra på att alla, alla gillar dig!"

Nån gång ibland får jag också vara med i texten. Hon tycker väl synd om mig annars.

Inget fel på de ögonen

Vi var på Buylando i helgen för att hyra några filmer. Från sin vagn spanade Ellen in en film, fem meter bort, som hon verkligen verkligen verkligen ville ha - Dora!

Jag vet inte hur hon vet vem Dora är, men jag gissar att det har något med dagis att göra.

Filmen med "Doja och Booze" (Dora och Boots) går numera varm här hemma och Ellen är superengagerad i deras äventyr.

Lite uttalsträning är dock på sin plats. "Booze", i kombination med att vi nyligen lärde henne att skåla, kanske annars kan missuppfattas på dagis.

Poffa

Ellen har länge kunnat säga "mormor" ("mommo") men ordet "morfar" har varit svårare. Trist för morfar.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när hon under några få timmar på annandagen lärde sig säga både "Anne" och "Åke" - och bokstaven "Å" är minsann inte lätt att säga, fråga Chuck så får ni se - då de var på middagsbjudning hemma hos oss.

Problemet löstes när mormor och morfar fick sitta barnvakt åt Ellen en dag strax innan nyår då jag och Chuck skulle till IKEA över dagen. Då blev det hårdträning!

Efter den dagens övningar säger hon även morfars namn. "Poffa" heter han, tydligen.

Ellen eldar

Härom veckan hittade vi Ellen i full färd med att lassa in vedträn i öppna spisen. Därefter stoppade hon in några braständare under vedträna, och pekade mot lådan i köket där tändaren förvaras. Men så kul skulle vi inte ha det, tändaren får bara pappa eller mamma använda.

Det är nästan skrämmande hur snabbt hon lär sig saker, bara genom att studera hur vi gör. Ibland är det förstås positivt. Hon är till exempel redan bra på att städa, och tar gärna ett tag med sopborsten eller dammsugaren. Om några månader kanske jag kan överlämna ansvaret för matlagningen till henne, det vore rätt skönt att slippa.

Grattis till mig

Kommer ni ihåg de där förhandlingarna jag skulle vara med på i höstas, och som jag var lite nervös inför?

Det gick bra - vi vann affären och skrev på avtalet dagen innan julafton! Grattis till mig... f'låt, till oss.

Det är i sådana här lägen man önskade att man hade provisionslön.

God fortsättning!

Nu har vi haft en julledighet som heter duga - drygt två veckor utan jobb. Skönt! Chuck börjar jobba imorgon men själv har jag ytterligare två dagar på sofflocket innan jag måste släpa mig till kontoret igen.

Både julafton, annandagen och nyårsafton spenderades tillsammans med gäster i fritidshuset. Mycket barn = livat värre.

Nedan lite bilder från julafton.