Den dag när Chuck åker tillbaka till London är alltid veckans jobbigaste dag - från att ha varit två föräldrar hemma är jag återigen själv med Ellen, och det tar ungefär en dag att ställa om.
I morse var en ovanligt jobbig morgon. Jag fick torka golv inte en, inte två, utan tre gånger.
Först hällde Ellen ut en skål med flingor och mjölk på golvet, och på sig själv, när hon försökte förflytta sig in på toaletten så att hon kunde äta och hålla mig sällskap samtidigt. Klädbyte blev nödvändigt. Jag har sagt åt henne många gånger att jag inte alls har något emot att sitta på toaletten ifred, men hon verkar tro att jag skojar. Själv vill hon ju aldrig vara ensam, vad ska det vara bra för?
Sen fick hon nys på en kopp med kallt kaffe som stod lite för nära bordskanten (mitt fel), vilket resulterade i klädbyte nummer två.
Som avslutning hällde hon ut de flingor hon fått som påfyllning. Då gav jag upp försöken med flingor till frukost och gav henne en banan istället.
Sist men inte minst fastnade vi i hissen på väg till dagis. Dörren låste sig så att den inte gick att öppna igen, men tydligen var den inte tillräckligt stängd för att hissen skulle registrera att det var ok att åka ner. Ett antal minuters pillande och dragande i dörren gav inget resultat. Till slut lackade jag ur och sparkade till dörren. Hårt. Då kom vi äntligen iväg.
Tur att alla var snälla på jobbet idag, jag tror inte att jag hade klarat så mycket mer tålamodsprövningar... Pust.
tisdag 20 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Shit vad jobbigt!!!
Hann du till jobbet innan det var dags för lunch???
:-) Ja, man skulle kunna tro att jag blev hur sen som helst, men det slutade på "bara" 25 minuter som tur var.
Skicka en kommentar