Tack snälla systembolagstanten

Idag fick jag visa legitimation på Systembolaget.

Woohoo! Min dag är räddad.

Jag köpte två flaskor vin i 170-kronorsklassen och då förstår man ju att de genast antar att jag är en tonåring som ska iväg på förfest.

B.L.Ö.J.A. Blöja

Chuck: "Ellie, let's go change your bum. Time for a new diaper!"
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Diaper."
Ellen: "Blöja."
Chuck: "Blöja."
Ellen: "Daj. Pör."

Dåligt inflytande

Ellens gosekanin har dåligt inflytande på henne. Igår kväll till exempel hindrade han henne från att somna fastän klockan var långt över läggdags.

Han hoppade i sängen, han tog av och på täcket sjuttiotretton gånger och han var extremt kärvänlig och pussade mig (ganska våldsamt, så att jag blev orolig för att glasögonen skulle gå sönder) så många gånger att jag tappade räkningen.

När en timme och 20 minuter gått från det att vi lade oss i sängen tröttnade jag på kaninen och sulade iväg honom bort till andra ändan av rummet, och berättade för Ellen att kaninen sagt att han hellre ville sova på golvet i hörnet.

Hon verkade nöjd med det. Det var ju jobbigt för henne också, att inte kunna komma till ro på grund av att kaninen var helt speedad.

Några minuter senare sussade hon sött. Kaninen får inte sova tillsammans med henne mer, om han inte börjar sköta sig bättre.

Dagens mening

Nu bara trillar det ut nya ord och igår kom en ny fyraordsmening:

"Ta bort den vatten. Mölk.". Betyder naturligtvis: "Ta bort vattnet, mamma, jag vill ha mjölk till maten istället!"

Dagens ord: Kakaboja

Papegoja

Listiga Ellen

Jag försöker få Ellen att lära sig att somna på egen hand, med huvudet på sin egen kudde.

Ellen själv föredrar att somna med huvudet mot min axel, eller ännu hellre liggandes raklång på min mage. För att hindra henne att komma upp dit brukar jag lägga mig på sidan, med ansiktet mot henne, och med en hand på hennes mage eller rygg för att hon inte ska känna sig ensam.

Men Ellen är listig. Hon har kommit på att om hon ber om vatten att dricka så måste jag vända mig om för att nå vattenglaset som står på sängbordet och då... snabb som en vessla kastar hon sig över mig, lägger sig på min mage, och kramar mig hårt om halsen så att jag inte ska kunna flytta tillbaka henne.

Vem kan neka då? Inte jag i alla fall.

Dagens ord: Bjoblompa

Bolibompa!

Traktamente

Kommer ni ihåg att jag skrev om min urusla vecka, som började med ett påtvingat dygn i Göteborg med missad tjejmiddag som följd, och som slutade med influensa?

Jag hade nästan kommit över det, men idag när jag skulle göra min reseräkning blev jag på lite dåligt humör igen. Tydligen existerar inte endagstraktamente längre, så inte nog med att jag missade tjejmiddagen - jag får heller ingen ersättning för att jag var tvungen att äta middag ute när jag var på resande fot. Jag var ju "bara" bortrest från 06 på morgonen till midnatt.

Ja, jag kanske är snål. Lite sur blev jag i alla fall.

Nu är de snälla igen, Blocket-köparna

Nu är jag inte arg på Blocket-puckon längre. Alla grejer vi hade till försäljning är nu borta, och ingen försökte sig på att pruta.

Skönt!

Istället för vårt gamla matbord har vi numera ett runt, nätt litet bord i köket och oj, vad rymligt rummet känns! Det blev verkligen superbra - vi är helnöjda!

Tröttsamma Blocket-köpare

Vi har lite grejer ute till försäljning på Blocket - garderoberna i hallen, den pimpade skänken vi nyligen själva köpte på Blocket, samt vårt matbord. Många har hört av sig (uppenbarligen har vi satt för låga priser), och några har varit mer intresserade än andra. En kvinna ringde i fredags och var så intresserad att hon erbjöd sig att sätta in pengar på mitt konto utan att ens ha sett möbeln (skänken) i verkligheten. Jag sa att hon inte behövde det, men att vi kunde bestämma en tid att ses på söndagen när vi var tillbaka i stan igen. Sagt och gjort.

Idag skickade hon ett sms där hon skrev att hon skulle sova till klockan 17 (hon hade jobbat natt) och att hon skulle komma förbi därefter. Nu är klockan 21:44 och inte har jag hört något från henne. Jag har lämnat meddelande både på mobilen och per mail och sagt att om jag inte hör någon under kvällen så kontaktar jag nästa intressent.

Pucko nummer 2 hörde av sig om garderoberna och var även han jätteintresserad. Han skulle komma förbi idag vid tretiden. Klockan två ringde han och sa att han missuppfattat vad priset var och undrade om vi kunde tänka oss att ge rabatt. Nej, det kunde vi inte, vi har tio personer till som vill köpa garderoberna till det utsatta priset. OK då. Han var fortfarande intresserad hävdade han, och dök upp efter ett tag med fru och barn i släptåg. I säkert en kvart stod de i hallen och pillade på garderoberna, och öppnade och stängde dörrarna femtioelva gånger. Sen försökte han pruta ner priset med en tredjedel.

Men va f...n. Jag har ju redan sagt att vi inte tänker sänka priset. Tack så himskans mycket för att du band upp mig här hemma halva eftermiddagen, till ingen nytta.

Gaaah. Nästa gång skänker vi allt vi vill bli av med till välgörenhet istället, det här med Blocket är ju mentalt utmattande.

Ellens kudde

Ellen har hela helgen på landet sovit på sin egen kudde, fast i vår säng. Hon gillar det, att ha en alldeles egen kudde.

När det ikväll, hemma i lägenheten igen, var dags att gå och lägga sig ikväll sprang hon glatt in på sitt eget rum och lade sig i sängen. Det var ju där henne kudde fanns.

Vi var mer än lovligt förvånade. Det varade dock inte länge. Efter fem minuters bökande i sin egen säng deklarerade Ellen glatt att hon var färdig, tog sin kudde och spatserade in i vårt sovrum.

Nåja, man måste ju börja någonstans.

Vardagsliv på egen hand

14 dagar sen jag bloggade sist - urusel disciplin! Jag skulle kunna skriva en massa ursäkter här men jag orkar inte. Så blir det ibland helt enkelt.

Ellens dagis var stängt pga planeringsdagar i torsdags och fredags, så Chuck tog ledigt från jobbet och åkte ner till huset tillsammans med Ellen redan i onsdags. Själv stannade jag kvar i stan för att jobba och ha lite så kallad egen-tid innan jag anslöt till familjen på fredag eftermiddag.

Det var en märklig känsla att 1) kunna jobba tills jag kände mig klar på dagarna (inga dagistider att passa), 2) kunna umgås med tjejkompisar på kvällen (Anna och Ann-Sofie var över på middag på onsdagen), 3) sova hela natten utan att bli väckt av en törstig dotter och 4) inte ha någon annan att ta hand om förutom mig själv. Jag vet inte om man, som öm moder, får säga det högt egentligen men... det var riktigt skönt!

Chuck och Ellen hade också några sköna dagar tillsammans. Ellen beter sig annorlunda när hon är med Chuck jämfört när hon är med mig. När det bara är de två leker hon rätt bra för sig själv, men så snart jag kommer så ska det sjungas och läsas och sjungas och läsas och sjungas och... ja, ni gissade rätt: läsas.

Just nu är det kokobilen (krokodilen) som är favoriten. Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vad gör man inte för sin lilla älsklingstjej? Alternativ 2: Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vem orkar höra på skrik och gråt från en liten tjej som är ovan vid att inte få som hon vill?

Nä, nu var jag taskig. Ellen kan leka själv när hon är med mig också. I lördags hittade hon till exempel en ask tamponger i badrummet som hon roade sig med i nästan en halvtimme. Plocka i, plocka ur. Som tur var listade hon inte ut hur man fick bort plasten.

Ellens första fyraordsmening

I fredags sa Ellen sin första fyraordsmening.

Hon hade haft en jobbig natt med många uppvaknanden pga svårigheter att andas. Vid sextiden på morgonen fick hon en alvedon och somnade om i min famn i soffan (samtidigt som jag hade telefonkonferens och byggde kalkyler på datorn med ena handen, men det är en annan historia). Alvedon har en benägenhet att slå ut henne totalt. Hon vaknade inte igen förrän klockan blivit tolv. Pigg som en lärka, och redo för dagis.

"Inget dagis idag", sa jag, "du har ju precis varit sjuk."

"Dagis!"

"Nej, älskling, du måste vara hemma idag. Inget dagis. Vi ska åka och hälsa på mormor och morfar istället."

"Dagis!"

Och så höll vi på ett tag. Ibland lade hon in några längre pauser i tjatandet, för att se om det kanske kunde få mig på bättre tankar. Men icke.

Det var då hon bestämde sig för att lägga in den extra växeln. Iklädd pyjamas och mössa, och med halvt darrande underläpp, kom hon in i vardagsrummet och sa, lite ynkligt men ändå bestämt:

"Jaaaaa viiiiiill till daaaaaaagis!"

Nöden är inte bara uppfinningarnas, utan även lärandets, moder.

Ellen räknar

Igår morse hörde jag Ellen sitta och snacka lite för sig själv. När jag lyssnade lite mer noggrant hörde jag att hon sa:

"Ett, två, fyra, åtta, nio, tio, åtta, nio, ÅTTA, NIO!!!"

Hon är verkligen mamma och pappa Ekonomernas lilla stolthet.

Vilken vecka

Vilken ovanligt dålig vecka det här är.

Måndag: missar den inplanerade tjejmiddagen pga att jag är tvungen att åka till Göteborg med jobbet över dagen. Över dagen och över dagen förresten, nästan över dygnet faktiskt. Tåget dit avgick klockan sex på morgonen och jag var hemma igen vid midnatt. Pust.

Tisdag: sjuk. Ont i lederna och halsen. Kände mig trots detta tvungen att jobba (fast hemifrån), och kom i säng kl halv två på natten, då det sista telefonmötet var avklarat.

Onsdag: fortfarande sjuk (det verkar vara influensa) och som följd ganska virrig. Jag lämnade Ellen på dagis och kom på hemvägen på att vi inte betalat för parkering under onsdagen, så jag var tvungen att köpa ny biljett. Plånboken hade jag inte med mig, så jag fick först gå hem och hämta den. Köpte biljett och började gå mot bilen. Just ja, man behöver en bilnyckel för att låsa upp. Den hade jag glömt. Hem igen, hämta nyckeln, gå till bilen. Där möttes jag av en p-bot. Skit också. Hade glömt att flytta bilen kvällen innan.

Torsdag: fortfarande sjuk, och runt lunch blev Ellen detsamma. Så nu är vi två sjuklingar här hemma. Det var en riktig pärs att ta sig till affären idag, för att fylla på förråden för de närmsta dagarna tills Chuck kommer hem.

Jag längtar till lördag, när jag tänkt mig att mannen i huset ska få ta hand om oss stackars tjejer. Jag ska vara minst lika sjuk som killar vanligtvis blir.

Lilla snigel

Ellen överraskade i helgen genom att sjunga Lilla snigel, med tillhörande rörelser, för mig - melodin lämnade måhända en del övrigt att önska men texten satt närapå klockrent.

Det här är jag: