Vi har lite grejer ute till försäljning på Blocket - garderoberna i hallen, den pimpade skänken vi nyligen själva köpte på Blocket, samt vårt matbord. Många har hört av sig (uppenbarligen har vi satt för låga priser), och några har varit mer intresserade än andra. En kvinna ringde i fredags och var så intresserad att hon erbjöd sig att sätta in pengar på mitt konto utan att ens ha sett möbeln (skänken) i verkligheten. Jag sa att hon inte behövde det, men att vi kunde bestämma en tid att ses på söndagen när vi var tillbaka i stan igen. Sagt och gjort.
Idag skickade hon ett sms där hon skrev att hon skulle sova till klockan 17 (hon hade jobbat natt) och att hon skulle komma förbi därefter. Nu är klockan 21:44 och inte har jag hört något från henne. Jag har lämnat meddelande både på mobilen och per mail och sagt att om jag inte hör någon under kvällen så kontaktar jag nästa intressent.
Pucko nummer 2 hörde av sig om garderoberna och var även han jätteintresserad. Han skulle komma förbi idag vid tretiden. Klockan två ringde han och sa att han missuppfattat vad priset var och undrade om vi kunde tänka oss att ge rabatt. Nej, det kunde vi inte, vi har tio personer till som vill köpa garderoberna till det utsatta priset. OK då. Han var fortfarande intresserad hävdade han, och dök upp efter ett tag med fru och barn i släptåg. I säkert en kvart stod de i hallen och pillade på garderoberna, och öppnade och stängde dörrarna femtioelva gånger. Sen försökte han pruta ner priset med en tredjedel.
Men va f...n. Jag har ju redan sagt att vi inte tänker sänka priset. Tack så himskans mycket för att du band upp mig här hemma halva eftermiddagen, till ingen nytta.
Gaaah. Nästa gång skänker vi allt vi vill bli av med till välgörenhet istället, det här med Blocket är ju mentalt utmattande.
söndag 22 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar