Vardagsliv på egen hand

14 dagar sen jag bloggade sist - urusel disciplin! Jag skulle kunna skriva en massa ursäkter här men jag orkar inte. Så blir det ibland helt enkelt.

Ellens dagis var stängt pga planeringsdagar i torsdags och fredags, så Chuck tog ledigt från jobbet och åkte ner till huset tillsammans med Ellen redan i onsdags. Själv stannade jag kvar i stan för att jobba och ha lite så kallad egen-tid innan jag anslöt till familjen på fredag eftermiddag.

Det var en märklig känsla att 1) kunna jobba tills jag kände mig klar på dagarna (inga dagistider att passa), 2) kunna umgås med tjejkompisar på kvällen (Anna och Ann-Sofie var över på middag på onsdagen), 3) sova hela natten utan att bli väckt av en törstig dotter och 4) inte ha någon annan att ta hand om förutom mig själv. Jag vet inte om man, som öm moder, får säga det högt egentligen men... det var riktigt skönt!

Chuck och Ellen hade också några sköna dagar tillsammans. Ellen beter sig annorlunda när hon är med Chuck jämfört när hon är med mig. När det bara är de två leker hon rätt bra för sig själv, men så snart jag kommer så ska det sjungas och läsas och sjungas och läsas och sjungas och... ja, ni gissade rätt: läsas.

Just nu är det kokobilen (krokodilen) som är favoriten. Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vad gör man inte för sin lilla älsklingstjej? Alternativ 2: Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vem orkar höra på skrik och gråt från en liten tjej som är ovan vid att inte få som hon vill?

Nä, nu var jag taskig. Ellen kan leka själv när hon är med mig också. I lördags hittade hon till exempel en ask tamponger i badrummet som hon roade sig med i nästan en halvtimme. Plocka i, plocka ur. Som tur var listade hon inte ut hur man fick bort plasten.