Ellen plockade en liten blå blomma på väg till dagis, som hon deklarerade att en av hennes fröknar skulle få. Hon höll ömt i den lilla blomman hela vägen. Lycklig över att få sprida lite glädje halvsprang hon de sista femtio metrarna, ropandes sin frökens namn.
När vi kom fram sprang hon direkt fram till sandlådan och tryckte ner blomman i sanden.
Just det - hon är inte bara snäll, hon är intelligent och rättvis också. Hon har sett hur pappa gör på landet. Naturligtvis är det så att om man planterar något i jorden så växer det upp och blir både större och finare, och då kan ALLA fröknarna få varsin blomma.
Undra på att man är så stolt att man nästan spricker ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar