Blandade känslor

Någon stackare som var missnöjd med livet hoppade framför Chucks tåg idag, när han var på väg till flygplatsen, och nu sitter jag här med blandade känslor.

Lite ledsen för den stackarens skull som tyckte att detta var enda utvägen, och lite upprörd för att jag tycker att det är ett egoistiskt sätt att göra det på. Stackars lokförare, som måste leva med detta i tankarna resten av livet.

Och ja, lite synd om Chuck och alla andra tusentals London-bor som inte kunde ta sig hem pga att all tågtrafik avstannade under flera timmars tid också. Men det är en petitess i sammanhanget.

Att göra:

På att-göra-listan: byt ut 160-sängen mot en 180-säng

Mamma frisören

Ellens hår växer som bekant som ogräs, och igår kände jag att gränsen var nådd. Dags för mamma att leka frisör!

Jag satte henne på en stol framför spegeln i hallen, och virade en halsduk överkroppen för rätt frisörsalongkänsla. Hon tyckte att det var buskul, och satt faktiskt stilla nästan hela tiden.

Efter avslutat arbete fick jag jordens flash-back. När jag gick i typ sjuan skulle jag fixa till håret på egen hand inför en skolfotografering. Jag glömde bort att jag har en stor virvel framme i luggen och det som såg rakt och snyggt ut med blött, utkammat hår såg inte alls lika bra ut när håret torkat.

Ellen har ärvt mina hårvirvlar. Barn på knappa två år är inte fåfänga, va?