Där ser man

Jag fick mig just påpekat från Ann-Sofie att ko-reklamen inte är för Bregott utan för Arlas ekologiska produkter. Där ser man. Båda damerna i det här hushållet är tydligen för upptagna med att stirra på den lilla sötnosen för att uppmärksamma budskapet. De borde byta till en mindre söt unge.

Adoption

Jag skrev ett inlägg för några månader sen om Ellens barnstol och betingning, och att hon säkert skulle bli arg som tonåring för att jag berättat sådana detaljer.

Om jag skulle skriva en fortsättningsberättelse om hur barnstolen såg ut efter middagen idag skulle hon med säkerhet kräva att få bli bortadopterad. Så det är bäst att jag håller tyst.

Nu mår Ellen bättre

Ellen verkar må lite bättre nu. Idag har hon ätit gröt två gånger, ett fruktmellanmål och en halv stor burk med barnmat. Inte riktigt tillbaka till det gamla vanliga än, men det slår ju bröstmjölk 24*7 med hästlängder i alla fall. Skönt.

Vad ska vi leka idag?

Ellen är en aktiv liten tös, och det finns alltid nåt kul att hitta på. Bäst är att hänga med mamma eller pappa, är vi utomhus är det extra spännande. Annars kan man hjälpa till att hålla i diskmaskinsluckan medan diskmaskinen plockas i eller ur, man kan dra bort handduken från ugnen och spegla sig i glaset, man kan utforska badrummet eller kasta ut alla filmer mm som ligger i tv-möbeln samt pilla på stereon/dvd:n. Eller så kan man stå upp vid kaminen eller leka med köksslevar och ihoprullade plastpåsar. Annat kul är att skriva på datorn eller prata i mammas eller pappas telefon (min gamla telefon utan batteri duger inte, den funkar ju inte), eller varför inte rensa soffbordet från allt skräp som ligger där.

Nästan vad som helst är roligt att sysselsätta sig med, förutom att leka med alla leksaker hon fick i julklapp. De är hon helt ointresserad av. Sånt är ju för småbarn (eller nåt?).

Bregott

Ellen älskar att kolla på Bregott-reklamen, den där den lille killen sitter på kossans rygg. Jag vet inte om det är kossan eller lillkillen hon gillar mest men jag tror att det är killen, han är ju jättesöt.

Hoppas bara hon inte blir förvirrad och tror att det är små pojkar som låter "muuuuu". Jag brukar säga så varje gång vi ser den reklamen på tv.

Ojdå, fler tänder

Ellen gillar inte när vi försöker titta i munnen på henne, så igår kväll när hon hade somnat öppnade vi upp lite försiktigt och lyste med ficklampa för att försöka få en skymt av den lilla tanden. Det visade sig att det inte bara var en tand som kommit upp, även höger framtand i underkäken är på gång. Chuck tyckte dessutom att han skymtat något i överkäken men när vi försökte ta en närmare titt tyckte Ellen (fortfarande sovandes) att det var nog och knep ihop munnen ordentligt. Vi får försöka känna efter istället. Eller göra ett nytt försök med ficklampan ikväll.

Inte undra på att hon är lite gnällig, det är ju ansträngande att få tänder.

Ellens första tand

Nu har en liten tand tittat fram i Ellens mun, det var vänster framtand i underkäken som kom först. Det låter skojigt när hon dricker vatten ur sitt vattenglas - klingklong, klingklong.

Säg ost?

Chuck ska ta ett foto av Disa och Freja, och han vill att de ska se lite nyårsglada ut på bilden.

Chuck: "OK, tjejer, säg ost!"

Ost? Direktöversättningar i all ära, men det är definitivt inte alltid som de funkar.

GOTT NYTT ÅR!

Våra nyårsplaner blev ju som bekant lite ändrade i sista stund, så istället för att fira uppe i Stockholm hade vi middag här hemma i Flen istället, tillsammans med min kusin och hans familj. Det var jättetrevligt! Vi bjöd på en trerätters middag bestående av Jordärtskockssoppa med chiliräkor till förrätt, Oxfilé med smördegsinbakad potatisrulle och basilikasås till varmrätt samt en Honungs- och cappucinopannacotta till efterrätt.

Chuck hade, inte alldeles oväntat, shoppat en massa fyrverkerier som vi smällde redan vid halvniotiden. Barnen hade jätteroligt! Grannarna mittemot öppnade dörren och gnällde lite men vi låtsades som om vi inte hörde. Allvarligt, om man inte får smälla av raketer vid halvnio på nyårsafton, när får man då göra det?

God fortsättning allesammans!

Prioriteringar

Ellen är väldigt mammig just nu, jag antar att det beror på att hon fortfarande är sjuk. När hon är på det här viset är det praktiskt taget omöjligt att få något gjort eftersom hon hela tiden ska vara i famnen. Igår morse var jag galet hungrig efter att ha varit uppe med henne i flera timmar, så jag satte ner henne på golvet för att äta lite frukost. Inte populärt. Jag fick löpa gatlopp genom huset, med en tallrik flingor i ena handen och en sked i den andra, och försöka äta i farten så att säga. Ellen kröp efter vart jag än gick, gnällandes om att hon ville komma upp i famnen igen. Inne i köket stannade hon dock till, slängde ett öga på ugnen, och jag kunde riktigt se hur hon tänkte: "Men för i... drog inte jag ner den där handduken alldeles nyss??" Så hon tog en liten paus i jagandet av mig för att dra ner handduken på golvet där den hör hemma. Allt handlar om prioriteringar.

Hyllor

Igår fick vi lite gjort här i stugan. Till vardagsrummet tillverkades och sattes upp två stycken hyllor. Konsolerna i metall fick jag i julklapp av Chuck, och själva hyllorna är hemmagjorda. Här ska i sinom tid ställas en massa svartvita inramade foton. Det blir fint!

Till hallen tillverkades en hatthylla. Det var på tiden, nu kan våra stolar användas till att faktiskt sitta på istället för att agera jackhängare.

Ellens favoritsysselsättningar just nu

Ellen har två favoritsysselsättningar för närvarande. Den ena är att dra bort kökshandduken som hänger på ugnen. Varför det är så roligt är oklart. Det kan ha att göra med att hon inte kan se sitt vackra anlete i ugnsluckan om handduken hänger i vägen. Hon är ju som bekant något av en narcissist.

Den andra favoritsysselsättningen är att stå upp, överallt och hela tiden. Soffbordet här har lagom höjd, liksom den öppna spisen (där får hon egentligen inte stå eftersom den blir så himla varm, men hon har inte lärt sig förstå vad ordet "nej" betyder än - låtsas hon i alla fall), eller varför inte tv-möbeln med alla otroligt spännande apparater i. Galet kul!

Ellens julklädsel

Jag utlovade en bild på den fina klänningen som Ann-Sofie sydde till Ellen, och här kommer den. Ellen hade den på sig på julafton, hon var så söt så! Som en liten pepparkaka.

Stackars liten

I förrgår kväll satt vi i godan ro och kollade på tv och käkade godis. Chuck tog lite kola från en bit Center på fingret och gav till Ellen, och stoppade resten av chokladen i sin egen mun. Ellen brukar försöka komma åt resten av chokladen genom att pussas, så när hon lutade sig fram mot honom anade vi ingen oråd. Men... istället för den sedvanliga pussen kom en kräkexplosion! Chuck hade kräks mest överallt. Inte så fräscht. Några explosioner till kom det (men på golvet denna gång) innan hon var klar. Vi var inte säkra på ifall kräkanfallet var en reaktion på kolan eller om hon hade gått och blivit sjuk. Vi lade några handdukar i sängen inför natten för säkerhets skull, och tur var det. Det blev läge för ett pyjamasbyte mitt i natten, och ytterligare ett på morgonen därefter. Nu har det gått ett dygn och hon har inte kräkts mer, men att magen är kass märks på annat sätt. Min stackars lilla älskling. Det är inte roligt när ens lilla ögonsten är sjuk. Inte för att hon verkar lida nämnvärt, det var ju snarare jättekul att få bada hela tre gånger på ett dygn. Men ändå.

Nyårsplanerna har därmed fått ändras. Vi stannar nog kvar här och lagar en trerätters middag åt oss själva. Det blir nog bra det också.

Julafton & Juldagen

I år var första året vi firade julafton hemma hos oss. Det blev ganska livat med fyra barn i huset. Ellen tyckte att det var jättekul! Men det är lite ansträngande också att ha en massa folk på besök. Släkten åkte hem vid niotiden ungefär och då var Ellen helt färdig - rödkindad och glansögd och lite allmänt gnällig. Men man kan ju inte gå och lägga sig förrän festen är över, då kan man ju missa nåt spännande. Jag förstår fullkomligt, jag brukade vara likadan.

Chuck hjälpte Patrick och Sarah att bära ner lite saker till bilen, och när han kom tillbaka upp till huset hade Ellen redan däckat. Så trött var hon, hjärtat.

Igår agerade vi värdar igen, då vi hade kalkonmiddag här hemma. Mums! Tydligen var det kalaset inte lika intressant, Ellen lyckades somna strax efter åtta, när gästerna fortfarande var kvar.

Idag tänker vi bara vara hemma och käka rester och ta det lugnt framför tv:n, så får lilla skruttan vila lite. Jag tror att det kan behövas.

God fortsättning!