Lunchdags på dagis

Är de inte hur söta som helst, småttingarna?

Tänd. Släckt.

Ellen har kommit på hur man tänder och släcker tavelbelysningen vi har över soffan. En ganska stor del av kvällen har gått åt till att öva.

Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt. Tänd. Släckt.

Större ska de vara!

Idag lekte vi lite på sängen, Ellen och jag. Plötsligt traskade hon in i garderoben, släpade fram ett par strumpor ur tvättkorgen, och försökte stoppa in dem innanför min tröja.

Det verkar som om hon tycker att mammas tuttar har blivit lite små nu, efter avslutad amning. Jag får gå och köpa en push-up.

Panik?!

Idag var det kökets/vardagsrummets tur att få sig en städomgång.

Jag hittade en flaska med rengöringsmedel för bland annat rostfritt stål, som jag började tvätta av mikron och ugnen med. Frid och fröjd och oj, vad fint det blev.

Sen sprutade jag rengöringsmedel på vår kyl/frys. INTE bra. Hela dörrarna blev alldeles flammiga och det såg vansinnigt fult ut. Och det var nu paniken började sätta in.

Jag var på väg att ringa till Anders för att få råd - han är inte bara expert på stålprodukter utan även en hejare på att städa - innan jag kom på att jag skulle testa att ta lite vanlig matolja på ett papper och gno in på dörrarna. Fråga mig inte hur jag kom på den idén, men funkade gjorde det i alla fall.

Skööööööönt! Jag hade inte velat vara här när Chuck kommer hem ikväll annars.

Trött tjej

Ellen somnade redan klockan halv sju ikväll. Tydligen blev hon störd när de större barnen kom in i vilrummet idag och lyckades därför bara få sig en 45 minuter lång tupplur.

Det är ett tungt jobb att gå på dagis.

Sysselsättning utan barn

Idag har jag "roat mig" med att städa lite när Ellen var på dagis. Blev helt slut efter bara två rum så jag får fortsätta imorgon.

Hur kommer det sig att badrummet, som borde vara någorlunda självrengörande, i alla fall de delar av rummet som kontinuerligt tvättas av vid dusch/bad, ALLTID är mer eller mindre dammigt?

Gummistövlar

Jag visste väl att det skulle lösa sig med gummistövlarna och gå-tekniken. De åkte på nu på morgonen tillsammans med regnbyxorna eftersom det var ganska blött i lekparken på dagis. Tre sekunders tvekan, och sen traskade Ellen omkring som vanligt.

Inskolning dag 5:2

Resten av dagisdagen hade tydligen avlöpt ganska väl för Ellens del. Lite ledsamt i omgångar, men förmodligen främst pga att hon blev trött. Hon blev vaggad till sömns i en av fröknarnas famn. Gulligt av dem att göra så för barnen :-)

Hon ignorerade mig i några minuter när jag kom för att hämta (Ellen alltså, inte fröken). Det var väl någon slags hämnd för att jag hade dumpat henne där i morse.

Annars tycker jag att hon varit vid gott mod, både igår eftermiddag och idag. Och jag har nog varit en roligare mamma också - i och med att jag hunnit sakna henne i några timmar och pga att vi inte umgåtts precis varje sekund av dagen så har orkat engagera mig i att verkligen leka lite mer än vanligt under de timmar vi har tillsammans på eftermiddag/kväll. Det tycker Ellen är kul! Och jag också.

Klänningar

Har precis utnyttjat en del av dagens "egentid" till att märka upp Ellens kläder med namn.

Jag upptäckte att hon har 16 stycken klänningar i storlek 74-80. Helt sjukt många! Det känns ju dessutom extra onödigt med tanke på att hon helst klär sig i byxor och tröja.

Dags att rensa!

Inskolning dag 5

Idag gick lämningen som en dans! Ellen var helt ointresserad av mig och hade knappt tid att ge mig en hejdå-kram.

Hoppas att resten av dagen fortlöper i samma anda!

Inskolning dag 4

Idag var första gången jag skulle lämna Ellen ensam på dagis. Vi kom dit vid niotiden, och då var alla barn och fröknarna ute på gården. Jag lät Ellen göra vad hon ville medan jag satte mig på en bänk en bit ifrån och tittade på.

Det visade sig att det enda Ellen ville var att vara i min famn. Ju längre tiden gick, desto värre kändes allt. Jag blev ledsen av att hon så desperat visade att hon inte ville vara ifrån mig, och det kände hon förmodligen på sig och blev därmed ännu klängigare. Och jag blev ännu ledsnare. Vid ett tillfälle grät jag till och med en liten skvätt i smyg.

Pedagogen som ska vara Ellens speciella fröken var på möte, så det fanns ingen som kunde ge Ellen extra uppmärksamhet. Bra planerat va?

Det slutade med att jag ringde Chuck så att han skulle komma och lösa av mig, han är inte lika blödig. En halvtimme eller så därefter förbarmade sig en annan pedagog över Ellen och tog hand om henne så att Chuck också kunde gå hem. Därefter hade det tydligen gått ganska bra. Hon var glad mesta delen av dagen, åt ordentligt med lunch och sov tupplur (efter det sedvanliga ilskerelaterade utbrottet). Vi var där när hon vaknade, och stannade under mellanmålet.

Sen var det dags att gå hem igen. Imorgon tänker jag inte stanna kvar på dagis, utan bara dumpa henne med en fröken så fort som möjligt. Ingen mening med att dra ut på pinan.

Ellen är så hjälpsam

Ellen är en hjälpsam tjej. Här har hon precis klippt gräset på trädäcket. Och ett bra jobb har hon gjort också, inte ett enda kvarvarande grässtrå står att finna.

J***a getingar

Getingarna har blivit trötta nu, efter en lång sommar. Och retliga, såpass att de verkar känna att de måste hämnas på människor för att våra liv fortsätter som vanligt när det blir höst. Jag tror att vi fick ta kål på en 10-15 stycken inne i huset helgen. Ellen tyckte att det var en rolig lek, och sprang glatt omkring med en flugsmälla i högsta hugg och bankade på allt och inget.

Naturligtvis klarade jag mig inte hela helgen utan att bli stucken av de små äckliga elaka rackarna. När jag skulle lägga Ellen inför vilan idag kröp en geting in under min tröja och stack mig på höger skulderblad. Aj som in i...!!! Jag skrek, slet av mig tröjan, och rusade ut till Chuck för att han skulle ta bort getingen, om den mot förmodan satt kvar på mig. Det gjorde den inte. Men lämnade spår, det gjorde den. Jag satt med kylklamp i minst en timme.

Ja, jag är vek. Och jag hatar de små skitdjuren.

Inskolning dag 3

Dag 3 på inskolningen var lite längre än de två första. Ända till halv två stannade vi kvar. Då hann vi med, förutom det sedvanliga lekandet och frukt- och sångstunden, att äta lunch och sova tupplur.

Jag hade inga höga förhoppningar på tuppluren... dagen före hade 2 av 5 barn lyckats somna, och med tanke på att Ellen i vanliga fall absolut inte kan somna om det är nåt spännande som händer så räknade jag med att hon skulle hålla sig vaken även nu.

3 av 5 barn lade sig snällt bredvid sina föräldrar på madrasserna och tog det lugnt. Inte ett knyst hördes från dem, de låg och tittade i taket en stund tills de slutligen föll i sömn. Ellen och en liten grabb däremot levde rövare i vilrummet. Jag och den andra mamman försökte lugna ner dem och locka dem att komma och ligga ner hos oss. Men icke då. Det blev nästan pinsamt till slut. Men helt plötsligt (efter några minuters jag-är-så-trött-att-jag-blir-förbannad-och-börjar-gråta) blev Ellen alldeles alldeles lugn, lade sig platt på rygg... och somnade.

Mycket bra! Imorgon hoppas jag att hon gör likadant (minus skrikandet och gråtandet) och somnar på egen hand, utan min inblandning. Vi föräldrar får nämligen inte vara med imorgon, vi ska bara lämna barnen klockan nio och hämta dem igen på eftermiddagen.

Vojne, vojne, hur ska detta gå? Bra, hoppas jag. Håll tummarna!

Åh vad snygg jag är

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article397951.ab

Yoghurt

Ellen vill gärna äta själv nuförtiden. Det går sådär att få upp maten på skeden, men det är klart att hon får öva.

Ibland får hon yoghurt i små portionsförpackningar till mellanmål, och då får jag inte alls hjälpa till. Äta yoghurt kan hon minsann själv! Hon sätter ner skeden lodrätt i förpackningen, skakar sked och yoghurtförpackning några gånger, drar upp skeden igen och stoppar den i munnen. Det tar vääääldigt lång tid att få i sig maten med lodrät sked, men hon fixar det till slut. Och så ser hon så stolt ut.

Hålla för näsan

Ny rolig lek är att hålla för näsan på mamma när hon pratar/sjunger. Det låter ju så himla mycket skojigare då.

Inskolning

Idag var andra dagen av Ellens dagisinskolning. Än så länge går det bra! Fast vi har bara varit där 1,5 timmar per dag, och jag har varit med hela tiden, så än är det definitivt inte dags att ropa hej.

Sin första blåtira har hon lyckats skaffa sig. Hon nitade sig själv under ögat med ugnsluckan till leksaksspisen. Inte kul, men efter några minuters gråt och tröst från mamma samt påföljande avledning i form av vattenlekar blev allt bra igen.

Nya brillor 2

I fredags var jag och lånade hem några bågar från optikern och nu, efter bara tre dagars glasögonprovande framför spegeln, har jag lyckats bestämma mig för vilka jag ska köpa.

Och så sägs det att vågar har svårt att ta beslut. Bah.

Grattis på namnsdagen!

Grattis på namnsdagen, lilla älskling!

Your-ami?

Igår kollade vi på AFV (igen). De visade ett klipp där en pappa filmade sin lilla dotter, sisådär fyra år gammal, på stranden.

Pappan: Do you know where you are?
Dottern: Your-ami.
Pappan: Your-ami? No, we're in Miami.
Dottern: Yes, Your-ami.
Pappan: No, Miami.
Dottern: Your-ami (märkbart irriterad, hon säger ju rätt! Pappa säger att det är hans Ami, och hon håller med. Ska det vara så svårt att förstå?)

Pappan byter strategi: No, we're in Your-ami.
Dottern: My-ami??
Pappan: There you go! Good girl!

Nya stövlar

Igår gick vi tillbaka till Barnskospecialisten för att byta Ellens gummistövlar. Det blev ett par rosa med snäckor på. De var lite lättare än de vi tidigare köpt, så förhoppningsvis får hon inte lika svårt att gå i dem.

OK, jag erkänner. Egentligen bytte jag stövlarna för att de vi köpte först inte matchar hennes nya regnställ. Men det kändes som en så himla ytlig anledning.

Kompromisser

När jag skulle ta fram gröt till frukost i morse fick Ellen syn på en ask med russin som låg i samma låda, och hon bestämde sig raskt för att hon ville ha dem till frukost istället. Jag höll inte med.

Så det fick bli kompromiss - i varje sked med gröt lade jag ett russin, och då gick hon med på att äta.

Slappt eller smart, därav kan det säkerligen råda olika meningar. Men det funkade i alla fall.

Trött utan amningshormoner

Det sägs att amning ger nåt slags hormontillskott som gör att man som mamma klarar sig med väldigt lite sömn utan att gå under. Jag tror att det kan stämma. Nu när vi inte ammar längre sover jag mycket djupare på nätterna. Tidigare har jag vaknat till så fort Ellen gett minsta ljud ifrån sig i sängen, men för några nätter sen vaknade jag inte förrän hon stod bredvid sängen med en bok som hon varit ute i vardagsrummet och hämtat och tyckte att vi skulle läsa.

Senil blir man visst också vid avslutad amning. Igår var jag nära att lämna Daglivs utan att packa ner och ta med matvarorna jag just betalat.

Jag kanske behöver lite semester.

Hallå dagis???

I fredags ringde jag till Ellens dagis, för att bekräfta att vi kan komma på infomötet nästa måndag och för att fråga om vi kan få komma dit en sväng och titta på lokalerna och säga hej till några av fröknarna. Det fanns ingen ordinarie personal på plats så tjejen jag pratade med skrev ner meddelandet och sa att de skulle återkomma nästa vecka.

Igår ringde jag igen, eftersom jag ännu inte hört något. Denna gång fick jag inget svar alls, utan lämnade ett meddelande på telefonsvararen och bad dem höra av sig.

Tror ni att det är någon som har ringt? Nu är jag sur. Jäkla skitdagis. Har god lust att fråga, inför alla andra föräldrar på infomötet, hur det är tänkt att man ska göra om man behöver få tag på personalen, så att de får skämmas lite. Det enda som hindrar mig är att jag är rädd att Ellen kanske får lida för det, och det vill jag såklart inte.

Grannarna

Jessica och Fredrik heter de. Alices föräldrar alltså.

Om man vill se hur det ser ut hemma hos dem kan man köpa sig senaste numret av "Hem ljuva hem", där deras kök finns med i ett reportage.

Som om det inte var nog med spännande så kan jag även skvallra om att Fredrik var den som hittade den döde mannen vid Norr Mälarstrand för några dagar sen.

Usch och fy! Det senare var lite för mycket action för min del. Inredningsreportage känns mer lagom.

Regnkläder

Jag bestämde mig till slut för att köpa Bamse-regnstället på Lindex till Ellen, den har fått bra kritik och ska tydligen tåla det mesta. Det minsta de hade var storlek 80. Det är hur stort som helst, jackan når nedanför knäna på Ellen. Hon traskade runt som vanligt dock, så tydligen störde det henne inte. Det var ju bra.

Stövlarna däremot gillar hon inte alls. Så fort jag satte på dem frös hon till is och vägrade röra sig ur fläcken. Det känns antagligen väldigt annorlunda jämfört med vanliga skor. Jag försökte hjälpa henne att gå genom att hålla henne i handen, men icke. Vi får försöka igen imorgon. Eller så löser det sig av sig självt första gången det är dags att leka ute i regnet med de andra barnen.

AFV

Ikväll satt jag och Ellen och kollade på AFV - America's funniest home videos - på TV. De visade ett antal klipp med folk som halkade/trillade ner i pooler, det ena fallet mer absurt än det andra. Ellen skrattade högt och hjärtligt, tydligen är detta hennes typ av humor.

Jag skrattade också, fast mer åt henne än åt klippen.

Värsta volten!

Idag stod Ellen uppe på en bänk i den lilla lekstugan på lekplatsen. Hon lutade sig ut, lite för långt, och föll rakt ner med huvudet före. Jag hann sträcka ut en hand och grabba tag i armen på henne, vilket resulterade i att hon gjorde en volt och landade på fötterna istället för på näsan.

Jag, och de andra mammorna som stod bredvid, fick världens chock. Ellen däremot lallade glatt vidare mot nya äventyr, till synes ovetande om hur det kunde ha gått.

Jag kanske inte vågar skicka iväg min lilla våghals till dagis trots allt.

Föräldrars namn

Jag har tänkt på en grej. Ganska ofta, när det gäller familjer jag inte känner så väl, så vet jag vad barnen heter men vad föräldrarna heter är däremot oklart.

Grannarna ovanför, till exempel. De har en dotter på 20 månader som heter Alice. Jag brukar prata med Alices mamma när vi ses ute på gården. Idag var vi till lekparken med barnen, och imorgon ska jag och Ellen upp till dem och fika. Jag har ingen aning om vad mamman heter.

Tror jag måste snoka reda på Alices mammas förnamn på eniro. Det känns lite larvigt att fråga nu, när vi redan har umgåtts en del.

Magi?

Ellen älskar sopkvastar, och hjälper till att sopa golvet så ofta hon kan.

Jag börjar tro att hon kanske är en häxa. Hur förklarar man annars hennes orimliga intresse för kvastar, samt det faktum att hon nästan alltid lyckas få sin vilja igenom?

Det senare måste ha med magi att göra.

Nya brillor

För några dagar sedan nitade Ellen mig mitt i nyllet med en bok så att mina glasögon gick sönder.

Tack för den. Jag menar det alltså, nu fick jag en bra anledning att gå och köpa nya. Var inne i en butik vid Fridhemsplan idag, där de hade ett erbjudande om 3 för 1. Så det blir nog två par vanliga glasögon och ett par solglasögon med styrka.

Kul med lite variation!

Grejer inför dagisstarten

Idag var vi och shoppade lite till Ellen inför dagisstarten om en dryg vecka. På Barnskospecialisten på St Eriksgatan hittade vi ett par gummistövlar och ett par nya sneakers. Bra affär med jätteduktig och trevlig personal, rekommenderas verkligen!

Sen var det det där med regnställ... många affärer säljer bara regnställ i storlek 86 och uppåt. Det känns ju lite väl stort för en liten snärta som i vanliga fall drar storlek 74 i kläder. Lindex hade någon Bamse-variant i storlek 80 som Chuck inte tyckte om, och regnställen hos PO.P var... tråkiga helt enkelt. Någon med tips på andra affärer med fina regnställ i storlek 74/80?

Tvättkorgen

Idag har jag visat Ellen var man ska slänga den smutsiga tvätten.

Nu ska jag bara lära henne skillnaden mellan smutsig och ren tvätt också. Tvättkorgen blev märkligt full på bara några minuter...

Det är härligt utan blöja!

Det är härligt att gå utan blöja, tycker Ellen. Men det är lite riskfyllt också. Lite barnkiss har ju ingen dött av, men det där andra som kan hända är inte lika kul som förälder att städa upp.

Ellen lämnade avtryck två gånger förra veckan. En gång på trädäcket, och det upptäckte vi inte förrän en stund senare, och en gång vid leksakslådan i vardagsrummet. Vid det senare tillfället ropade Ellen "Huh! Huh!" och pekade glatt för att uppmärksamma mig på vad som hänt. Tur var väl det, nyfiken av sig som hon är hade hon lika gärna kunnat utforska det inträffade, på fler sätt än jag vill föreställa mig.

Det blir till att ha lite bättre koll det närmsta året eller så, tills hon lärt sig vad pottan är till för.

Vattenläcka?!

Vet inte om jag kanske nämnt det förut, men vi har ett felaktigt fall i badrummet i nya lägenheten. Om det kommer vatten på golvet rinner det inte ner i golvbrunnen utan letar sig bort mot dörren istället. Inte så bra, och vi är lite oroliga att det ska finnas någon gammal vattenskada under golvet som måste åtgärdas (vill INTE renovera mer nu).

Duschväggen som satt uppe har vi tagit ner nu, eftersom den ändå inte satt tätt mot badkaret, och har istället hängt upp ett vanligt duschdraperi. Mycket bättre!

Men. När jag kom ut från duschen i helgen såg jag en pöl på golvet bredvid badkaret. Hjälp?! Funkade det trots allt inte med duschdraperiet, eller läckte det vatten någon annanstans ifrån?

Det tog någon minut innan det gick upp ett ljus. Det var förstås bara Ellen som hade passat på att kissa lite när inte blöjan satt på. Skönare så.

Sånt ska belönas!

Ellen har en liten vattenkanna som hon gärna leker med på stranden. Vi fyller upp den åt henne, och hon häller ut vattnet över mage och ben. Jätteskoj.

Hon lekte med sin kanna ute på trädäcket en dag. Jag tyckte att vi var klara med vattenlekarna för dagen och sa att jag tyvärr inte kunde hjälpa henne med påfyllning, för vattnet var slut nu.

Hon tänkte efter någon sekund, och sprang sedan bort och började rycka i trädgårdsslangen. "Här finns det mer vatten, mamma!" (hade hon sagt om hon kunnat prata). Hon är så smart. Och är man så smart ska man såklart belönas, så hon fick lite påfyllning trots allt.

Dåligt väder...

Idag har det regnat mest hela dagen, och jag och Ellen har inte varit utanför dörren en enda gång. Trist.

Men man ska inte klaga. I fredags, när vi hade den efterlängtade surströmmingsskivan (njae, det gick bara åt 1 stackars liten burk på nästan 20 vuxna) var det riktigt, riktigt dåligt väder.

I am not kidding.

Det haglade så mycket att det blev drivor på trädäcket. Den 1 augusti. Helt sjukt! Nåja, skam den som ger sig - är det sommar så ska man tamejtusan sitta utomhus! När stormen bedarrat torkade vi därför helt sonika av möblerna, och fortsatte kalaset som om inget hänt.

En skoj tillställning blev det, för övrigt! Mina släktingar vet hur man partajar.