Jag hittade en söt vägghylla, med en vingbredd på 1 meter, på Blocket och efter många om och men lyckades jag med hjälp av lillebror lägga vantarna på den först. Se så söt den är:
onsdag 20 maj 2009
torsdag 14 maj 2009
Uppmärksam. Och artig.
Vi har köpt fåtöljöverdrag från Bemz, som levererades igår.
När Ellen kom hem sprang hon först förbi soffgruppen på väg mot sitt rum, men stannade sen till, vände sig om och tittade på fåtöljerna.
"Fint!" sa hon, innan hon sprang vidare.
Jag blev inte bara förvånad över att hon artigt berömde inköpet, utan även över att hon överhuvudtaget uppmärksammade förändringen. En framtida inredare, månntro?
När Ellen kom hem sprang hon först förbi soffgruppen på väg mot sitt rum, men stannade sen till, vände sig om och tittade på fåtöljerna.
"Fint!" sa hon, innan hon sprang vidare.
Jag blev inte bara förvånad över att hon artigt berömde inköpet, utan även över att hon överhuvudtaget uppmärksammade förändringen. En framtida inredare, månntro?
Så mycket känslor
Barn har så mycket känslor.
Jag har nästan glömt bort hur det var. Ni vet, när man var 13 år och gjort slut med någon. Så vansinnigt ledsen att man var säker på att det aldrig skulle bli bra igen. Eller när man spanat in något sådär halvt i smyg, och helt plötsligt fick någon form av respons. Alla tankar som snurrade i huvudet, och det där pirret i magen som aldrig ville ta slut.
När man är vuxen känns saker och ting inte lika mycket, på något vis.
Jag ser fram emot att följa Ellens spännande känsloresa framöver. Hoppas att hon vill låta mig åka med.
Jag har nästan glömt bort hur det var. Ni vet, när man var 13 år och gjort slut med någon. Så vansinnigt ledsen att man var säker på att det aldrig skulle bli bra igen. Eller när man spanat in något sådär halvt i smyg, och helt plötsligt fick någon form av respons. Alla tankar som snurrade i huvudet, och det där pirret i magen som aldrig ville ta slut.
När man är vuxen känns saker och ting inte lika mycket, på något vis.
Jag ser fram emot att följa Ellens spännande känsloresa framöver. Hoppas att hon vill låta mig åka med.
tisdag 12 maj 2009
Mommy's little helper
En vanlig dag vid 17.30-tiden. Ellen sitter på köksbänken och hjälper till med matlagningen. Just idag bestod hjälpen av att förflytta makaroner från paketet till en liten glasskål med hjälp av en tesked, och sen tillbaka igen. Vi är ett bra team, Ellen och jag.
Såret på kinden fick hon idag i lekparken. Hon gick och bar på dyrbarheter, när hon plötsligt snubblade. Hon tog ett snabbt beslut - offra dyrbarheterna genom att ta emot sig med händerna, eller välja att istället falla på ansiktet? Hon valde det andra alternativet. Sår läker ju.
Jag har glädjen att meddela att Marie-kexen klarade sig utan en skråma.
söndag 10 maj 2009
De riktigt coola...
Riktigt coola kids har mössa på sig jämt. Så även Ellen. Inte ens den varmaste sommardag vill hon ta den av sig.

Snart börjar hon väl kräva baggy jeans som visar halva blöjan också. Det kanske kan bli en ny dagistrend?
Snart börjar hon väl kräva baggy jeans som visar halva blöjan också. Det kanske kan bli en ny dagistrend?
Där är mamma. Och där är pappa.
Den här bilden finns i en av Ellens böcker, och Ellen brukar peka ut mamma och pappa på tavlan.
Mamma är till höger och pappa till vänster. Logiskt - jag är lite längre än Chuck, och kvinnan på bilden ser manligt bred ut över axlarna.
Jag garvar varje gång, medan Chuck är något mindre nöjd med att bli utpekad som transvestit.
Har du en bebis i magen?
Vi var och hälsade på hemma hos Carolina igår, för att beundra den nya bebisen och det nya huset som de precis flyttat in i. Båda var otroligt fina :-)
Äldste sonen tittade intresserat på mig, och frågade om jag hade en bebis i magen. Och han frågade inte bara en, utan två gånger (eftersom han bevisligen inte trodde på mig när jag nekade vid det första frågetillfället).
Barn och alkisar, ni vet. Dags att banta?
Äldste sonen tittade intresserat på mig, och frågade om jag hade en bebis i magen. Och han frågade inte bara en, utan två gånger (eftersom han bevisligen inte trodde på mig när jag nekade vid det första frågetillfället).
Barn och alkisar, ni vet. Dags att banta?
Men blir det nån tårta nån gång eller?
Hittade en film på kameran, där jag och Chuck sjunger för Ellen på hennes födelsedag. Hon verkar inte vara så glad i engelska gratulationssånger, eller kanske hon bara var väldigt sugen på tårta?
Så sjukt snyggt
Chuck byggde färdigt altanräcket förra helgen, så nu är det barnsäkert utomhus. Det var lite gnälligt från hans sida innan på grund av att han tyckte att mina designönskemål var lite för krångliga.
Men när det var klart sa han (och jag citerar): "Jag borde lyssna på dig lite oftare, det blev verkligen skitbra". Han har rätt, i båda sakerna.
Nästa år, när virket torkat ordentligt, ska det bli målas vitt. Jag är så nöjd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)