Vi har lite grejer ute till försäljning på Blocket - garderoberna i hallen, den pimpade skänken vi nyligen själva köpte på Blocket, samt vårt matbord. Många har hört av sig (uppenbarligen har vi satt för låga priser), och några har varit mer intresserade än andra. En kvinna ringde i fredags och var så intresserad att hon erbjöd sig att sätta in pengar på mitt konto utan att ens ha sett möbeln (skänken) i verkligheten. Jag sa att hon inte behövde det, men att vi kunde bestämma en tid att ses på söndagen när vi var tillbaka i stan igen. Sagt och gjort.
Idag skickade hon ett sms där hon skrev att hon skulle sova till klockan 17 (hon hade jobbat natt) och att hon skulle komma förbi därefter. Nu är klockan 21:44 och inte har jag hört något från henne. Jag har lämnat meddelande både på mobilen och per mail och sagt att om jag inte hör någon under kvällen så kontaktar jag nästa intressent.
Pucko nummer 2 hörde av sig om garderoberna och var även han jätteintresserad. Han skulle komma förbi idag vid tretiden. Klockan två ringde han och sa att han missuppfattat vad priset var och undrade om vi kunde tänka oss att ge rabatt. Nej, det kunde vi inte, vi har tio personer till som vill köpa garderoberna till det utsatta priset. OK då. Han var fortfarande intresserad hävdade han, och dök upp efter ett tag med fru och barn i släptåg. I säkert en kvart stod de i hallen och pillade på garderoberna, och öppnade och stängde dörrarna femtioelva gånger. Sen försökte han pruta ner priset med en tredjedel.
Men va f...n. Jag har ju redan sagt att vi inte tänker sänka priset. Tack så himskans mycket för att du band upp mig här hemma halva eftermiddagen, till ingen nytta.
Gaaah. Nästa gång skänker vi allt vi vill bli av med till välgörenhet istället, det här med Blocket är ju mentalt utmattande.
söndag 22 februari 2009
Ellens kudde
Ellen har hela helgen på landet sovit på sin egen kudde, fast i vår säng. Hon gillar det, att ha en alldeles egen kudde.
När det ikväll, hemma i lägenheten igen, var dags att gå och lägga sig ikväll sprang hon glatt in på sitt eget rum och lade sig i sängen. Det var ju där henne kudde fanns.
Vi var mer än lovligt förvånade. Det varade dock inte länge. Efter fem minuters bökande i sin egen säng deklarerade Ellen glatt att hon var färdig, tog sin kudde och spatserade in i vårt sovrum.
Nåja, man måste ju börja någonstans.
När det ikväll, hemma i lägenheten igen, var dags att gå och lägga sig ikväll sprang hon glatt in på sitt eget rum och lade sig i sängen. Det var ju där henne kudde fanns.
Vi var mer än lovligt förvånade. Det varade dock inte länge. Efter fem minuters bökande i sin egen säng deklarerade Ellen glatt att hon var färdig, tog sin kudde och spatserade in i vårt sovrum.
Nåja, man måste ju börja någonstans.
Vardagsliv på egen hand
14 dagar sen jag bloggade sist - urusel disciplin! Jag skulle kunna skriva en massa ursäkter här men jag orkar inte. Så blir det ibland helt enkelt.
Ellens dagis var stängt pga planeringsdagar i torsdags och fredags, så Chuck tog ledigt från jobbet och åkte ner till huset tillsammans med Ellen redan i onsdags. Själv stannade jag kvar i stan för att jobba och ha lite så kallad egen-tid innan jag anslöt till familjen på fredag eftermiddag.
Det var en märklig känsla att 1) kunna jobba tills jag kände mig klar på dagarna (inga dagistider att passa), 2) kunna umgås med tjejkompisar på kvällen (Anna och Ann-Sofie var över på middag på onsdagen), 3) sova hela natten utan att bli väckt av en törstig dotter och 4) inte ha någon annan att ta hand om förutom mig själv. Jag vet inte om man, som öm moder, får säga det högt egentligen men... det var riktigt skönt!
Chuck och Ellen hade också några sköna dagar tillsammans. Ellen beter sig annorlunda när hon är med Chuck jämfört när hon är med mig. När det bara är de två leker hon rätt bra för sig själv, men så snart jag kommer så ska det sjungas och läsas och sjungas och läsas och sjungas och... ja, ni gissade rätt: läsas.
Just nu är det kokobilen (krokodilen) som är favoriten. Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vad gör man inte för sin lilla älsklingstjej? Alternativ 2: Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vem orkar höra på skrik och gråt från en liten tjej som är ovan vid att inte få som hon vill?
Nä, nu var jag taskig. Ellen kan leka själv när hon är med mig också. I lördags hittade hon till exempel en ask tamponger i badrummet som hon roade sig med i nästan en halvtimme. Plocka i, plocka ur. Som tur var listade hon inte ut hur man fick bort plasten.
Ellens dagis var stängt pga planeringsdagar i torsdags och fredags, så Chuck tog ledigt från jobbet och åkte ner till huset tillsammans med Ellen redan i onsdags. Själv stannade jag kvar i stan för att jobba och ha lite så kallad egen-tid innan jag anslöt till familjen på fredag eftermiddag.
Det var en märklig känsla att 1) kunna jobba tills jag kände mig klar på dagarna (inga dagistider att passa), 2) kunna umgås med tjejkompisar på kvällen (Anna och Ann-Sofie var över på middag på onsdagen), 3) sova hela natten utan att bli väckt av en törstig dotter och 4) inte ha någon annan att ta hand om förutom mig själv. Jag vet inte om man, som öm moder, får säga det högt egentligen men... det var riktigt skönt!
Chuck och Ellen hade också några sköna dagar tillsammans. Ellen beter sig annorlunda när hon är med Chuck jämfört när hon är med mig. När det bara är de två leker hon rätt bra för sig själv, men så snart jag kommer så ska det sjungas och läsas och sjungas och läsas och sjungas och... ja, ni gissade rätt: läsas.
Just nu är det kokobilen (krokodilen) som är favoriten. Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vad gör man inte för sin lilla älsklingstjej? Alternativ 2: Och jag sjunger såklart, om och om igen. Vem orkar höra på skrik och gråt från en liten tjej som är ovan vid att inte få som hon vill?
Nä, nu var jag taskig. Ellen kan leka själv när hon är med mig också. I lördags hittade hon till exempel en ask tamponger i badrummet som hon roade sig med i nästan en halvtimme. Plocka i, plocka ur. Som tur var listade hon inte ut hur man fick bort plasten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
