Tittut!

Ellen får alltid lite nya kompisar när vi är och shoppar, hon gillar att ta kontakt med folk, unga som gamla. Hon vet att om hon ler och visar några tänder, eller vinkar, så får hon ett leende och ett "hej" tillbaka. Eller nja... nästan alltid. Tro det eller ej, men det finns tjurskallar som inte tycker att det är mödan värt att le tillbaka.

Idag var det en liten tjej på kanske fem år som fick Ellens uppmärksamhet. Den lilla tjejen satte händerna för ögonen och lekte tittut med Ellen, som förstås inte ville vara sämre. Hon lade upp höger hand halvt mot kinden och halvt över ögat, och tog sedan bort den igen. Det var kanske inte helt korrekt, men det framgick tydligt vad det var hon försökte göra. Hur gulligt som helst.

Ingen rädder för människor här

Den här lille gynnaren smög omkring på vår tomt igår kväll. Antar att han kände lukten av grillat kött och ville utforska möjligheten till ett litet kvällsmål.

Han var inte det minsta rädd för människor, och stod snällt still medan Chuck hämtade kameran och knäppte några bilder.

Kanske ska nämna att det är en räv på bilden, ifall ni inte ser det. Rubriken kan ge intrycket att det är en varg, men såna har vi inte här. Hoppas jag.

Altanen nästan färdig

Såhär ser altanen ut nu. Golvet är helt klart men räckets utseende är fortfarande under betänkande. Under tiden har vi barnsäkrat med några plankor. Det må vara förvillande likt en kohage, men det tjänar sitt syfte att hindra Ellen från att trilla nerför slänten.

Bapa

Ellen har alltid gillat lampor - särskilt att försöka komma åt att sätta handen mot glödlampan när den lyser utan att mamma eller pappa upptäcker vad som pågår och förstör nöjet - men det är inte förrän de senaste dagarna som hon försökt sätta ord på dem.

"Bapa" betyder lampa, tydligen. Förvillande likt "pappa", så det är sammanhanget som får avgöra vilken av de två hon avser.

60-årskalas

Igår samlades släkten till middag på Malmköpings Wärdshus för att fira min farbror Kims 60-årsdag. Mycket trevligt, trots sällskapet (haha).

Det verkar som om vi blev lurade att hålla surströmmingsskiva för släkten nån helg framöver. Vet inte riktigt hur det gick till, men förmodligen har de två glas vin jag drack någonting med saken att göra.

Nåja, så länge jag slipper äta (och föreningen inte har några regler kring luftföroreningar) så ska det väl gå bra.

Löta trädgårdscentrum

Idag var vi på utflykt till Löta trädgårdscentrum i Ärla (klicka för länk). En jättestor plantskola med 750 sorters rosor och allsköns perenner, uteväxter och diverse annat. Vi kom hem med ett gäng klätterrosor som vi ska plantera vid en spaljé på kortsidan av altanen, några växter till slänten och ytterligare några växter som förhoppningsvis kan dölja avloppstankarna.

Det kommer att bli så fint! Om några år. Den som väntar på något gott...

Jag har en känsla av att det kommer att bli fler utflykter till Löta framöver.

Ingen fara på taket

Det där med cement som rann ner till grannen var visst inte så farligt trots allt. Det hade bara kommit några små droppar. Skönt! Då blev det genast lite mindre pinsamt.

Telias mobilnät

Min mobil har inte funkat på hela eftermiddagen. "No access to network" står det på displayen. Chuck försökte ringa, och fick meddelande att mitt telefonnummer var avstängt. Ok att jag är föräldraledig, men det är väl inte anledning att stänga av min telefon? Eller?

Jag ringde Telias kundtjänst, och tydligen ligger mobilnätet nere i typ hela landet.

Jobbigt läge. Men skönt att det inte var min arbetsgivare som skickade subtila signaler.

Bluff & Båg AB 2

Bluffaren Stefan hörde av sig och ville ses, så vi stämde träff på ett fik i stan i eftermiddags.

För att bli av med puckot gick vi med på en kompromiss, om han skriver under ett avtal som säger att han ska lämna oss ifred i fortsättningen. Det kan det vara värt.

När vi lite senare träffade Waldemar berättade han att han kollat upp Stefan och hans företag. Tydligen har hans senaste företag fått läggas ner pga obetald skatt och annat fiffel. Dessutom är han (och nu är det mycket hörsägen) tydligen narkoman också. Undra på att han är het på att få in (oärligt förtjänade) pengar. Sånt kostar ju en hel del.

Ellen killtjusaren

Idag på flygplatsen, när vi väntade på att Chuck skulle komma, fick Ellen syn på en liten kille i femårsåldern som hon fattade tycke för.

Hon kröp fram i racerfart, och kastade upp armarna för att ge honom en kram om benen. Lite för snabbt, och lite för våldsamt. Den stackars killen druttade baklänges på ändan, rakt ner på en bagagevagn.

Det kan man kalla att få killar på fall!

Kissemiss

Vi åkte förbi min kusins hus idag. Vi hade hoppats på tillfälle att leka lite med barnen, men tyvärr var de inte hemma.

En liten kissemiss var dock där. Ellen blev väldigt nyfiken, och tultade efter katten (som inte ville bli fångad) i säkert tio minuter - runt, runt i trädgården - innan hon gav upp.

När h*n upptäckte att följa-john-leken var slut kom katten fram till oss istället och Ellen fick tillfälle att undersöka den närmare. Storögt tittade hon på när jag klappade katten innan hon själv, med ett stort leende på läpparna, vågade sträcka fram handen. Så mjuk och go' den var!

Nu har nog Patrick, som brukar försöka adoptera bort kattungar till oss med jämna mellanrum, fått en allierad i Ellen. Ajdå.

Renovering uppdatering en gång till

Jaha... nu ringde grannen under oss. Det droppar in cement från taket i hans badrum. Byggledaren är på väg dit för att inspektera spektaklet.

Jag vet inte om jag vågar flytta in längre. Det här börjar ju bli pinsamt.

Avverkning

Det låter som om det håller på att avverkas en massa skog bakom vårt hus, jag har hört ljudet av stora maskiner hela dagen. Undrar vad de håller på med? Hoppas att det inte ska byggas nytt här, det skulle suga duktigt isåfall.

Vi vill ju vara ifred när vi är på landet.

Buu

Eller tycker om att leka med bilar. Hon kör omkring med dem på golvet och försöker härma billjudet.

"Buu buu" säger hon.

Ellen vet

Jag har hittat små konstiga vita vaddtussar på golvet i några dagars tid, och inte förstått var de kommer ifrån. Igår, när jag återigen plockade upp några, frågade jag Chuck om kanske han visste vad det var för något? Men nej, han visste inte heller.

Ellen däremot, hon hade koll! Hon pilade fram till subwoofern som står på golvet, stoppade in handen i hålet på framsidan, och drog glatt ut en tuss med vadd. Stolt som en tupp var hon, för att hon visste nåt som inte mamma och pappa kände till.

Nu har vi ställt in subwoofern i verktygsrummet, i väntan på ett bättre förslag på framtida placering. Vaddet har ju naturligtvis en funktion, och då är det inte så bra att ha subwoofern ståendes i Ellen-höjd.