Panik?!

Idag var det kökets/vardagsrummets tur att få sig en städomgång.

Jag hittade en flaska med rengöringsmedel för bland annat rostfritt stål, som jag började tvätta av mikron och ugnen med. Frid och fröjd och oj, vad fint det blev.

Sen sprutade jag rengöringsmedel på vår kyl/frys. INTE bra. Hela dörrarna blev alldeles flammiga och det såg vansinnigt fult ut. Och det var nu paniken började sätta in.

Jag var på väg att ringa till Anders för att få råd - han är inte bara expert på stålprodukter utan även en hejare på att städa - innan jag kom på att jag skulle testa att ta lite vanlig matolja på ett papper och gno in på dörrarna. Fråga mig inte hur jag kom på den idén, men funkade gjorde det i alla fall.

Skööööööönt! Jag hade inte velat vara här när Chuck kommer hem ikväll annars.

Trött tjej

Ellen somnade redan klockan halv sju ikväll. Tydligen blev hon störd när de större barnen kom in i vilrummet idag och lyckades därför bara få sig en 45 minuter lång tupplur.

Det är ett tungt jobb att gå på dagis.

Sysselsättning utan barn

Idag har jag "roat mig" med att städa lite när Ellen var på dagis. Blev helt slut efter bara två rum så jag får fortsätta imorgon.

Hur kommer det sig att badrummet, som borde vara någorlunda självrengörande, i alla fall de delar av rummet som kontinuerligt tvättas av vid dusch/bad, ALLTID är mer eller mindre dammigt?

Gummistövlar

Jag visste väl att det skulle lösa sig med gummistövlarna och gå-tekniken. De åkte på nu på morgonen tillsammans med regnbyxorna eftersom det var ganska blött i lekparken på dagis. Tre sekunders tvekan, och sen traskade Ellen omkring som vanligt.

Inskolning dag 5:2

Resten av dagisdagen hade tydligen avlöpt ganska väl för Ellens del. Lite ledsamt i omgångar, men förmodligen främst pga att hon blev trött. Hon blev vaggad till sömns i en av fröknarnas famn. Gulligt av dem att göra så för barnen :-)

Hon ignorerade mig i några minuter när jag kom för att hämta (Ellen alltså, inte fröken). Det var väl någon slags hämnd för att jag hade dumpat henne där i morse.

Annars tycker jag att hon varit vid gott mod, både igår eftermiddag och idag. Och jag har nog varit en roligare mamma också - i och med att jag hunnit sakna henne i några timmar och pga att vi inte umgåtts precis varje sekund av dagen så har orkat engagera mig i att verkligen leka lite mer än vanligt under de timmar vi har tillsammans på eftermiddag/kväll. Det tycker Ellen är kul! Och jag också.

Klänningar

Har precis utnyttjat en del av dagens "egentid" till att märka upp Ellens kläder med namn.

Jag upptäckte att hon har 16 stycken klänningar i storlek 74-80. Helt sjukt många! Det känns ju dessutom extra onödigt med tanke på att hon helst klär sig i byxor och tröja.

Dags att rensa!

Inskolning dag 5

Idag gick lämningen som en dans! Ellen var helt ointresserad av mig och hade knappt tid att ge mig en hejdå-kram.

Hoppas att resten av dagen fortlöper i samma anda!

Inskolning dag 4

Idag var första gången jag skulle lämna Ellen ensam på dagis. Vi kom dit vid niotiden, och då var alla barn och fröknarna ute på gården. Jag lät Ellen göra vad hon ville medan jag satte mig på en bänk en bit ifrån och tittade på.

Det visade sig att det enda Ellen ville var att vara i min famn. Ju längre tiden gick, desto värre kändes allt. Jag blev ledsen av att hon så desperat visade att hon inte ville vara ifrån mig, och det kände hon förmodligen på sig och blev därmed ännu klängigare. Och jag blev ännu ledsnare. Vid ett tillfälle grät jag till och med en liten skvätt i smyg.

Pedagogen som ska vara Ellens speciella fröken var på möte, så det fanns ingen som kunde ge Ellen extra uppmärksamhet. Bra planerat va?

Det slutade med att jag ringde Chuck så att han skulle komma och lösa av mig, han är inte lika blödig. En halvtimme eller så därefter förbarmade sig en annan pedagog över Ellen och tog hand om henne så att Chuck också kunde gå hem. Därefter hade det tydligen gått ganska bra. Hon var glad mesta delen av dagen, åt ordentligt med lunch och sov tupplur (efter det sedvanliga ilskerelaterade utbrottet). Vi var där när hon vaknade, och stannade under mellanmålet.

Sen var det dags att gå hem igen. Imorgon tänker jag inte stanna kvar på dagis, utan bara dumpa henne med en fröken så fort som möjligt. Ingen mening med att dra ut på pinan.

Ellen är så hjälpsam

Ellen är en hjälpsam tjej. Här har hon precis klippt gräset på trädäcket. Och ett bra jobb har hon gjort också, inte ett enda kvarvarande grässtrå står att finna.

J***a getingar

Getingarna har blivit trötta nu, efter en lång sommar. Och retliga, såpass att de verkar känna att de måste hämnas på människor för att våra liv fortsätter som vanligt när det blir höst. Jag tror att vi fick ta kål på en 10-15 stycken inne i huset helgen. Ellen tyckte att det var en rolig lek, och sprang glatt omkring med en flugsmälla i högsta hugg och bankade på allt och inget.

Naturligtvis klarade jag mig inte hela helgen utan att bli stucken av de små äckliga elaka rackarna. När jag skulle lägga Ellen inför vilan idag kröp en geting in under min tröja och stack mig på höger skulderblad. Aj som in i...!!! Jag skrek, slet av mig tröjan, och rusade ut till Chuck för att han skulle ta bort getingen, om den mot förmodan satt kvar på mig. Det gjorde den inte. Men lämnade spår, det gjorde den. Jag satt med kylklamp i minst en timme.

Ja, jag är vek. Och jag hatar de små skitdjuren.

Inskolning dag 3

Dag 3 på inskolningen var lite längre än de två första. Ända till halv två stannade vi kvar. Då hann vi med, förutom det sedvanliga lekandet och frukt- och sångstunden, att äta lunch och sova tupplur.

Jag hade inga höga förhoppningar på tuppluren... dagen före hade 2 av 5 barn lyckats somna, och med tanke på att Ellen i vanliga fall absolut inte kan somna om det är nåt spännande som händer så räknade jag med att hon skulle hålla sig vaken även nu.

3 av 5 barn lade sig snällt bredvid sina föräldrar på madrasserna och tog det lugnt. Inte ett knyst hördes från dem, de låg och tittade i taket en stund tills de slutligen föll i sömn. Ellen och en liten grabb däremot levde rövare i vilrummet. Jag och den andra mamman försökte lugna ner dem och locka dem att komma och ligga ner hos oss. Men icke då. Det blev nästan pinsamt till slut. Men helt plötsligt (efter några minuters jag-är-så-trött-att-jag-blir-förbannad-och-börjar-gråta) blev Ellen alldeles alldeles lugn, lade sig platt på rygg... och somnade.

Mycket bra! Imorgon hoppas jag att hon gör likadant (minus skrikandet och gråtandet) och somnar på egen hand, utan min inblandning. Vi föräldrar får nämligen inte vara med imorgon, vi ska bara lämna barnen klockan nio och hämta dem igen på eftermiddagen.

Vojne, vojne, hur ska detta gå? Bra, hoppas jag. Håll tummarna!

Åh vad snygg jag är

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article397951.ab

Yoghurt

Ellen vill gärna äta själv nuförtiden. Det går sådär att få upp maten på skeden, men det är klart att hon får öva.

Ibland får hon yoghurt i små portionsförpackningar till mellanmål, och då får jag inte alls hjälpa till. Äta yoghurt kan hon minsann själv! Hon sätter ner skeden lodrätt i förpackningen, skakar sked och yoghurtförpackning några gånger, drar upp skeden igen och stoppar den i munnen. Det tar vääääldigt lång tid att få i sig maten med lodrät sked, men hon fixar det till slut. Och så ser hon så stolt ut.

Hålla för näsan

Ny rolig lek är att hålla för näsan på mamma när hon pratar/sjunger. Det låter ju så himla mycket skojigare då.

Inskolning

Idag var andra dagen av Ellens dagisinskolning. Än så länge går det bra! Fast vi har bara varit där 1,5 timmar per dag, och jag har varit med hela tiden, så än är det definitivt inte dags att ropa hej.

Sin första blåtira har hon lyckats skaffa sig. Hon nitade sig själv under ögat med ugnsluckan till leksaksspisen. Inte kul, men efter några minuters gråt och tröst från mamma samt påföljande avledning i form av vattenlekar blev allt bra igen.